Gabriel Aframs stämma må ha tystnat i etern, men hans röst hörs klart och tydligt genom de böcker han fortsätter att producera. Rak och insiktsfull som alltid svarar han här på Hujådås frågor.

Vilket bokprojekt arbetar du med just nu?

Jag har varit sysselsatt sedan länge med att teckna ner ”De svenska assyriernas historia i Sverige”.  Jag anser att den här boken är viktig av flera anledningar; bland annat för att vi som grupp inte är vana vid att skriva om oss själva. När andra skriver om oss blir det antingen fel eller aldrig så som vi har tänkt oss. När vi själva gör det, skriver vi på våra egna villkor och bekräftar därmed vår egen existens för oss själva.

När kommer boken ut?

Lanseringen är planerad till början av april om inte något annat kommer i vägen.

Hur många böcker har du författat hittills?

Tillsammans med den kommande blir det tretton böcker. 

 Saknar du ditt arbete på den assyriska radion Qolo på Sveriges Radio?

 Qolo som nyhetskanal saknar jag inte, däremot saknar jag den roll som Qolo spelade för språket. För mig var det ett kvitto på språkets modernitet och utveckling i dagens samhälle.

Du arbetade länge inom de assyriska organisationerna i Sverige och var med och startade bland annat riksförbundet. Om du skulle ge ett råd till dagens assyriska organisationer vad skulle det vara?

 Jag skrev en dikt om tron, ”haymonutho” redan 1976. Den komponerades senare till en sång av malfono Nuri Skandar och sjöngs av den karismatiske sångaren Shikri Johanen. Sången är numera klassisk och är känd bland assyrierna över hela världen. Den inneboende styrka och kraft som existerar i en ”tro” är tillräckligt starkt att bära dig så långt du vill. Det du gör ska du brinna för. Tro på din sak!

En stor del av ditt arbete har kretsat kring det assyriska språket. Hur tror du att språket överlever de kommande hundra åren?

Vårt språk har en tvåtusen årig historia bakom sig och har en grammatik som är nästan matematiskt regelbunden, vilket gör det till ett av världens enklaste språk. Därför menar jag att detta språk är odödligt, inte minst i dagens IT- samhälle, men dess existens att vara levande hänger på oss själva.