Kurdiska makthavare i Irak och Syrien bedriver en medveten utrotning av assyrisk kultur och historia i syfte att bilda en kurdisk stat på ockuperad assyrisk mark. Och i den policyn har IS använts som ett verktyg med USA:s och Israels goda minne, skriver den assyriske författaren Frederick Aprim i Kalifornien.

”Syriens och Iraks upplösning i regioner, baserade på etniska eller religiösa kriterier, måste på sikt vara ett primärt mål för Israel. Det första steget är förstörelsen av dessa staters militära makter.” (The World Zionist Organization, 1970-80-tal. Israel: The Middle East Plan)

Redan 2012 diskuterade Obama-administrationen hur man skulle hjälpa salafistiska islamiska grupper att etablera sig i norra och östra Syrien i ett försök att isolera och avsätta den syriska presidenten Bashar al-Assad. Ur flertalet islamiska grupper som bekämpade de syriska regeringsstyrkorna framträdde jihadisterna i IS som en av de dominerande krafterna i regionen. Från Syrien började IS att korsa gränsen till norra Irak.

Bara två veckor före IS angrepp mot norra delen av Mosulregionen, avväpnades den assyriska ursprungsbefolkningen på Nineveslätten och yezidierna i Sinjar av de kurdiska väpnade styrkorna (Peshmerga) och de kurdiska säkerhetsstyrkorna (Asayish). De två ursprungsbefolkningarna påtalade för de kurdiska myndigheterna att de behövde sina vapen för att försvara sig vid eventuella attacker, med tanke på den instabila och farliga situationen i regionen. De kurdiska myndigheterna försäkrade assyriska och yezidiska ledare om att Peshmerga skulle skydda dem. Denna försäkran var en ren lögn.

Gulfkriget 2003 gav kurderna ytterligare makt i norra Irak utöver vad de hade fått efter Gulfkriget 1991. Med välsignelse av USA och med Israels stöd, hade nu den kurdiska regionala regeringen (KRG), som skapades 1992 efter Gulfkriget 1991, noggrant planerat att utvidga sin region. När fler kurder flyttade till Irak från angränsande Iran och Turkiet lade kurderna beslag på fler landområden. Kurdiska försvarare, betalda historiker och författare översvämmade Internet med nya argument om det som blev känt som ”de omtvistade territorierna” och påståenden om kurdiskt ägande av de nya områdena. Detta blev en bredare politisk agenda. Barazani-kurdiska regimen fortsatte sin olagliga verksamhet med syftet och målet att absorbera fler landområden, inklusive den strategiska Nineveslätten, för att utvidga de kurdiska gränserna ytterligare västerut till Tigris-floden vid södra gränsen för den befintliga KRG-regionen.

I juni 2014 svepte IS över Mosul och senare över Nineveslätten utan märkbart motstånd. Under de närmaste tre åren levde Mosul, Sinjar, Nineveslätten och andra regioner som tidigare var under irakisk kontroll under stränga islamiska regler när IS påtvingade islamisk lag på befolkningen. Många assyrier och yezidier mördades, kvinnor togs gisslan som sexslavar och heliga platser bombades sönder. De assyriska städerna på Nineveslätten förstördes och bostäderna plundrades och rånades på allt innehåll.

Med IS övergrepp kunde världen förutse en tragedi som var på gång. Efter påtryckningar från många människorättsgrupper, icke-statliga organisationer och assyrier i utlandet varnade vissa amerikanska tjänstemän att situationen för Iraks små etniska och religiösa grupper riskerade att utvecklas till en ”humanitär katastrof ”. Vita husets talesman Josh Earnest sade; ”Vi är djupt bekymrade över deras hälsa och säkerhet”, men den oron ledde inte till någon omedelbar åtgärd för att stoppa ett pågående folkmord. Detta är normalt i den amerikanska utrikespolitiken, eftersom läpparnas bekännelse är det enda som Washington ägnar sig åt när det inte har någon fördel att vinna i en viss situation, hur tragisk den än må vara.

När IS närmade sig Mosul och senare Nineveslätten, retirerade kurdiska peshmerga och irakiska styrkor påverkade av kurdiskt ledarskap helt utan strid och utlämnade därmed de vapenlösa assyriska och yezidiska samhällena åt IS nåd.

Den assyriska Khabur-regionen i nordöstra Syrien har varit utsatts för kurdisk expansion under de senaste decennierna. Assyriska observatörer har under kriget rapporterat att kurdiska styrkor ständigt gick in de assyriska städerna och initierade flera attacker från insidan av assyriska städer mot IS som hade läger nära bergen som övervakar Khabur-regionen. Dessa attacker gav IS en förevändning att invadera de 35 assyriska städerna och byarna trots att assyrierna betalade jizya till islamisterna, som dikteras av islamisk lag, i enlighet med en tidigare överenskommelse mellan ledarna för båda sidor. Den 23 feb 2015 flydde över 25 000 assyrier sina hem hals över huvud när IS inledde sitt angrepp på Khabur-byarna. Samtidigt pågick en annan kulturell och humanitär kris i den antika assyriska staden Aleppo i norra Syrien, när USA-stödda islamister och andra rebeller stred mot de syriska regeringsstyrkorna. Nästan hela den kristna befolkningen lämnade staden.

President Obamas huvudsakliga och kanske enda handling under hela det hemska folkmordet var hans engagemang under ett tal den 7 augusti 2014, där han sade: ”För att stoppa framryckningen mot Erbil har jag beordrat vår militär att företa riktade angrepp mot ISILs terroristkonvojer om de avancerar mot staden”. Det betyder att USA skulle företa militära attacker om IS skulle avancera mot Arbil. Men eftersom IS inte hotade kurdiska eller amerikanska intressen och installationer i Arbil var Obamas enda åtgärd att rädda yezidiska flyktingar strandsatta i bergen och ge dem humanitärt bistånd. Men han skulle inte skydda eller försvara kristna och yezidiska städer och byar.

Faktum är att IS inte hade något intresse eller planer på att invadera den kurdiska regionen i Irak. IS och kurdiska peshmerga kom många gånger väldigt nära varandra, men inga sammandrabbningar ägde rum, med undantag för några skärmytslingar som kurderna iscensatte på assyriska arkeologiska platser, möjligen med avsikt att göra dessa platser till mål för IS. Vidare bör man beakta affärsförbindelserna som många framstående kurder och släktingar till Barzani och Talabani hade med IS.

Målet för det kurdiska ledarskapet

har varit att rycka upp den assyriska

historien i norra Irak med rötterna

Assyriska företrädare hade upprepade gånger begärt från den amerikanska ambassaden i Irak att upprätta en väpnad assyrisk styrka liknande styrkorna hos kurder, sunni och shi’a för att skydda sig själva och slå tillbaka. Efter en lång väntan och många förseningar bildades Nineveh Plains Protection Unit, NPU, med stöd av den irakiska regeringen. Med start i december 2016, lanserade tusentals irakiska trupper, backade av den USA-ledda koalitionen och åtföljda av NPU, en massiv operation för att ta tillbaka irakiska territorier från IS. Efter månader av hårda sammandrabbningar lyckades regeringsstyrkorna köra ut IS-militanterna från Mosul, Nebi Younis-moskén i Nineve och från Nineveslätten. Nebi Younis-helgedomen innehåller den bibliske Jonas grav, eller Yunus som han kallas i Koranen. Helgedomen ligger ovanpå en kulle i östra Mosul – en av två kullar som utgör en del av den antika assyriska huvudstaden Nineve. Helgedomen sprängdes av IS strax efter att de tog Mosul 2014. De förstörde den för att få tillgång till det oupptäckta assyriska palatset under den. IS grävde djupa tunnlar i marken i sitt försök att komma åt det outforskade palatset. Det är värt att nämna att det har tidigare förekommit mycket begränsade utgrävningar under Ottomanska riket och senare av den irakiska regeringen på 1990-talet. Omfattande utgrävningar som kunde äventyra moskén var förbjudna under islamiskt styre.

Förstörelsen av Assyriska palatset och Nebi Younis-moskén hade tre anledningar: För det första hoppades IS (och den internationella kartellen bakom dem) hitta ovärderliga skatter i detta palats som liknar de 65 kilo guld som hittades i Nimrud några år tillbaka. För det andra tror islamister att ingenting före islam ska stå kvar. För det tredje, öka skillnaden och hatet mellan de olika islamiska sekterna, uppvigla sunni mot shia och fördjupa den politiska och medborgerliga oron i landet. Förstörelsen av assyriska artefakter, monument och palats är också ett mål för de chauvinistiska kurderna. Målet för det kurdiska ledarskapet har varit att rycka upp den assyriska historien i norra Irak med rötterna. Kurdernas avsiktliga förstörelse av de assyriska kvarlevorna i Khenis är ett levande exempel på hur de kurdiska myndigheterna har blundat för denna orkestrerade policy sedan 1992. De historiska platserna i Assyrien är en assyrisk törn i det kurdiska köttet, som de inte kunde undgå. Dessa platser trotsar kurdernas grundlösa historiska anspråk på norra Irak.

Det kurdiska ledarskapet förstår mycket väl att det inte finns något historiskt eller arkeologiskt kurdiskt avtryck i regionen. Därför måste de förstöra de assyriska monumenten, palatsen, portarna, stadsmurarna och Lamassus för att förändra det uppenbara assyriska arvet i städerna i regionen. Medan de flesta av IS-jihadisterna har en tveksam bildningsnivå, kan man undra hur skäggiga analfabeter som vill tillämpa islamiska lagar från 600-talet på 2000-talet, skulle planera att använda sofistikerade maskiner för att gräva de exakta tunnlarna under jord.

IS var inget annat än ett verktyg i händerna på mäktigare chauvinistiska kurdiska och sionistiska organisationer. Läsaren bör beakta 60 år av israeliska och kurdiska gruppers samarbete i norra Irak ända sedan Mulla Mustafa Barzani inledde den kurdiska revolten i början av 1960-talet. Detta var i linje med sionisternas vision att förstöra Irak genom att bryta ner det till mindre stater baserat på etniska och religiösa kriterier. Sionisternas ledare har länge argumenterat för att nedbrytningen av Irak och Syrien är en hörnsten i Israels säkerhet.

Ett irakiskt lag som inkluderade arkeologen Layla Salih började dokumentera skadan vid Nebi Younis-helgedomen, rapporterade att IS hade grävt tunnlar djupt under den heliga platsen som ledde till ett orört assyriskt palats under helgedomen. Palatset var ursprungligen byggt för kung Sanharib (705-681 f Kr), renoverat och utökat av hans son, Assarhaddon (681-669 f Kr) och senare av sonsonen Ashurbanipal (669-627 f Kr).

Under tiden som IS kontrollerade regionen var de mest hjärtskärande bilderna som kablades ut de av den antika assyriska huvudstaden Nimrud som plundrades och förstördes och dess Lamassus, de assyriska bevingade tjurarna, blev till smulor. Övriga arkeologiska platser förstördes också. Nergal- och Adad-portarna i norra stadsmuren till den antika assyriska huvudstaden Nineve, den östra murens port och en av de två västra portarna smulades helt ner till marken. Endast Shamash- porten i västra muren överlevde förstörelsen.

I november 2017 genomförde TV-kanalen ANB Sat (Assyrian National Broadcasting) en intervju med chefen för (irakiska organisationen, ö a) Gilgamesh antikvitetsavdelning för bevarande av antikviteter och kultur, Faisal Jeber. Geologen Jeber uppgav att det inte finns några omedelbara planer för Nabi Younis-helgedomen och Assarhaddon-palatset som skadades mycket av IS. Han nämnde emellertid att det finns en vision att ha de fyra trapporna i Nabi Younis-berget för att bilda en ny ziqqurat, där den assyriske kungens palats ska utgöra de fyra faserna av denna ziqqurat och bygga Nabi Younis helgedoms fasad på toppen av det. Jeber har gjort detta uttalande för Reuters. Sedan IS fallit har reklamskyltar gått upp på en huvudgata i Mosul som beskriver staden som civilisationens vagga och visar dess antika landmärken, inklusive de assyriska. Detta är ett unikt tillfälle att återuppbygga Mosuls mångkulturella identitet och bekämpa radikal islam. Dessutom besökte Maysoon al-Damloji, kultur- och informationschef i det irakiska parlamentet, Nabi Younis och kung Assarhaddons palats för att framlägga en rapport till parlamentet om platsens villkor och möjligheterna att restaurera det.

Det assyriska folket som omfattas av olika FN-deklarationer om skydd av ursprungsbefolkningar fortsätter att utsättas för förföljelse och försök till utrotning eller att tvinga assyrierna att utrymma sina historiska landområden. Vad många assyriska analytiker fruktade skulle hända är redan ett faktum. Efter att kurderna började fylla det vakuum som IS lämnat efter sig på Nineveslätten, började Peshmerga och Asayish ockupera dessa regioner. Detta fortsatte med order att ersätta de assyriska borgmästarna i Alqosh och Telkaif med medlemmar ur KDP. Bara assyriernas uthållighet och mod, flera demonstrationer, vädjanden till Iraks högsta domstol och framsteg för den irakiska armén, upphävde en del av det kurdiska ledarskapets åtgärder.

Assyrierna förväntar sig att den demokratiska världen ska bistå dem att skydda sig och få chansen att leva i fred och välstånd i sina förfäders land i Irak och Syrien. Dessa mäktiga, demokratiska och civila regeringar stöder emellertid de förtryckande regeringarna som förföljer det assyriska folket. Tänk på det faktum att Washington stöder KRG som sedan 1992 genomför ett lågfrekvent, väl synligt etniskt och kulturellt folkmord mot assyrierna och yezidierna. Tänk på att Washington under Obama administration bokstavligen skapade IS. Faktum är att det amerikanska satellitsystemet lätt kunde upptäcka och övervaka rörelse av tung utrustning eller beväpnade fordon överallt i världen. Ändå valde Washington att inte stoppa IS’ beväpnade fordon som drog fram genom motorvägen mellan Raqqa i Syrien och Mosul i Irak. Washington tillät också folkmordet mot de assyriska kristna och yezidierna att fortsätta i tre långa år. Vidare när IS-slutet var nära förestående i deras deklarerade huvudstad i Raqqa, gjorde USA en överenskommelse om att islamisterna skulle få fri lejd att lämna staden.

Med finansiering från Qatar, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien, logistiskt bistånd och öppna gränser från Turkiet och välsignelse från Washington, var Väst orubblig i sitt försök att förstöra Syrien. Inledningsvis tillät Turkiet IS-krigare att passera genom dess territorium från de södra tidigare sovjetiska islamiska republikerna och från Europa till Syrien. Skapandet av de två nya staterna Kalifatet och Kurdistan som skulle sträcka sig från norra Irak till Medelhavet var i full gång. De inhemska assyrierna, yezidierna och andra små etniska och religiösa grupper skulle betraktas som den nya islamiska terrorns kausalitet.

Trots assyriska gruppers och få vänliga institutioners framgång att förmå vissa västerländska regeringar att tillämpa termen folkmord på vad som hände assyrier och yezidier, resulterade resolutionerna i inget konkret för att rädda ursprungsbefolkningen i Irak och Syrien. Vissa analytiker hävdar att kuppförsöket i Turkiet den 15 juli 2016 gjorde den turkiske presidenten Erdogan medveten om faran som komma skulle. Det var då som Turkiet slutade sitt stöd för IS och förbindelserna med Ryssland förbättrades trots Turkiets nedskjutning av ett ryskt stridsflyg över Syrien den 24 november 2015, vilket orsakade en allvarlig splittring mellan de två länderna. Med isoleringen av IS av Turkiet från norr var slutet för den islamiska gruppen endast en tidsfråga.

Medan irakier generellt drabbades av stora grymheter som betraktades som folkmord av många utländska regeringar, hade den kanadensiska liberala regeringen djärvheten att planera att låta IS-terrorister komma tillbaka till Kanada. Regeringen Justin Trudeau föreslog att ett ”återintegrationsprogram” skulle inrättas och föreslog att tillhandahålla stödtjänster för de återvändande. Vad detta ett sätt att strö salt i såren, herr Trudeau? Frågan som inställer sig här är, skulle Trudeau våga föreslå ett sådant agerande för dem som begick folkmord mot judarna under andra världskriget? Självklart inte. När en grupp är svag och inte har någon makt att försvara sig, är den lätt förbisedd och försummad om inte supermakterna har ett uttalat intresse i att skydda den. Till skillnad från Trudeau har den amerikanske presidenten Trump blockerat möjligheterna för de amerikaner som reste till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS från att återvända till USA.

Att vara etniskt och religiöst unik och annorlunda, sätter assyrierna i en mycket olycklig och farlig situation – de har inga riktiga vänner. Väst hjälper inte assyrierna trots vissa människorättsgruppers och förespråkares uppmaning att skydda dem. Kurderna har visat sig vara assyriernas största fiende trots mediernas lögner och missvisande fakta. Kurderna behövde visa att de skyddar de kristna och de har sina agenter i väst för att säkerställa att en sådan propaganda publiceras i stor utsträckning för att förbättra kurdernas rykte och få sympati.

Men etniskt lever assyrierna ett folkmord som aldrig tar slut. Inrättandet av NPU är en bra start. Assyrier måste förlita sig på sig själva för skydd. Ansträngningarna att etablera en ny provins av Nineveslätten som ska administreras av assyrier, yezidier och andra små förtryckta grupper är ett annat steg i rätt riktning. Dessa åtgärder är möjliga att uppnå eftersom de stöds av den irakiska konstitutionen. Assyrier måste stödja dessa positiva steg. Att satsa på drömmar som inte kan uppnås medan de tvingas fly vartannat decennium på grund av oändliga krig, kommer slutligen att leda till slutet för den assyriska närvaron i regionen.

Som den assyriske aktivisten Michael Youash uttalade i sin presentation under Assyrian National Convention i september 2017, har assyrierna i hundra år förlitat sig på att Väst skulle ge dem något. Men något sådant har inte hänt trots många petitioner. Läpparnas bekännelse är det enda som assyrierna har fått från USA och Europa. Det är dags att assyrierna förlitar sig på sig själva, tar de första stegen i riktning och sedan arbeta med vänligt inställda regeringar för att ta de nödvändiga stegen att säkerställa självstyrande, fred och säkerhet för sig själva.

För källhänvisning se artikelns engelska original: The Planned Extermination of the Assyrian People and Culture

Översättning: Augin Kurt Haninke