”Malfono Shabo använder enkla men mycket kraftfulla ord i sina texter, vilket skapar en levande bild hos åhöraren. Det spelar ingen roll om det handlar om kärleken till fosterlandet eller till en kvinna, enkelheten och slagkraften finns hela tiden där och bildar en underbar kombination.” Nemrud Kurt Haninke minns helgens konsert som hyllade den assyriske poeten Shabo Bahes livsverk.

En trollbindande känsla svepte över samtliga åskådare i Folkets hus i Södertälje under söndagskvällen då den assyriske poeten Shabo Bahe hyllades för sina verk genom åren. Det var en kväll full av rysningar och lyrik, av stående ovationer och hjärtan i brand. En hyllningskonsert, befogad och anständig, fick gamla och unga att beröras av praktfulla låtar som satte stort avtryck ända in i våra innersta rum.

Som alltid inför sådana här tillställningar försökte jag låta bli att ha alltför höga förväntningar, ett skydd för att lättare kunna känna sig belåten när det hela var till ända. Men det var svårt att inte hålla tillbaka ivern, för här skulle några av våra stora sångare framföra låtar skrivna av 83-årige Shabo Bahe. Och jag tror inte att det fanns någon i den fullsmockade salen som traskade hemåt i besvikelse då vi bjöds på ren musikalisk konst av högsta nivå med Gabi Masso som briljant dirigent för sin lika briljanta musikgrupp. 14 rutinerade musiker på olika instrument och en fin kör som ackompanjerade gräddan av assyriska sångare – bättre förutsättningar fanns inte. Jag ska här av utrymmesskäl inte berätta om alla låtar och sångare, utan tar bara upp några godbitar.

Det slog mig ganska snabbt att malfono Shabo använder enkla men mycket kraftfulla ord i sina texter, vilket skapar en levande bild hos åhöraren. Det spelar ingen roll om det handlar om kärleken till fosterlandet eller till en kvinna, enkelheten och slagkraften finns hela tiden där och bildar en underbar kombination.

Under vissa stunder var det ren och skär gåshud. Där fanns ”Hema u haye” som med hjälp av Ablahad Lahdos lena stämma och rörelser fick mig att tänka på burgul-klubbandet i Turabdins byar, men också på Inwardos försvar under folkmordet när man lurade muslimerna med sin snillrika taktik . Vidare bjöd samme sångare på den älskade låten ”Marula Marula ” med dess ljuva melodi. Jag kunde inte låta bli att le över orden som berättar om hur pojken innerligt hoppas att hans barndomskärlek aldrig ska glömma bort honom. Även de bland publiken som inte förstår språket rycktes med i den sköna refrängen. Jag såg t ex hur en blond kvinna som representerade ABF var hänförd när hon sällade sig till publikens Marula, Marula!

Då berättade pappa att han upplevde samma fenomen kring denna låt när han var i min ålder, 18 år. Det var i slutet på 70-talet. Han var Hujådås unge fotograf och satt en dag med på en bussresa från Stockholm till Malmö på väg till en internationell kulturfestival. Förutom den assyriska dansgruppen fanns även den polska med på bussen. När Ablahad Lahdo spelade på sin djumbush och sjöng Marula, blev polackerna så roade att de insisterade på att han skulle sjunga den en gång till. De gungade till refrängen även den gången, enligt pappa.

Låten Maroula i all ära. Men den sång som träffade rakt i hjärtat var allas vår favorit Kukwo d’safro habibto, naturligtvis framförd av vår levande legend Habib Mousa. Sången kulminerade egentligen i slutet när han avslutade elegant och utdraget med joj:ande så typiskt för anrik assyrisk musiktradition, vilket fick publiken att ställa sig upp och lyriskt ösa på med applåder. Euforin dånade och flera var tårögda och gripna. Själv reagerade jag starkast vid stycket ”safro u lalyo korakhno, bethr-u mawto grohatno” (jag letar morgon och kväll, efter döden jag jagar). Den ingav en känsla av uppmaning att aldrig ge upp, inte ens när det är döden som står i vägen för vårt mål.

Kvällen rundades av med att malfono Shabo Bahe själv gick upp på scenen, sin bräckliga hälsa till trots, och fick fram ett innerligt tal av uppskattning och tacksägelser, som bevisade hans storhet. Det sista jag tänkte på innan en magisk afton fullbordades var inget annat än ett litet önsketänkande att jag själv skulle stå på en liknande scen inför en liknande publik väldigt långt fram i tiden, efter ett liv helt och hållet tillägnat nationen och folket. Men det är bara en tanke.

[FOTNOT: Konserten arrangerades av Assyriska Föreningen i Södertälje i samarbete med ABF.]

Nemrud Kurt Haninke