Många av oss har väl någon gång nynnat på den här sången, men vet vi egentligen bakgrunden till den? Den är mer än en vanlig musik-text, den är nämligen en urgammal tradition som nästan höll på att bli bortglömd, tills en bland många av våra folkkära sångare Ninib Ablahad Lahdo lyckades blåsa liv i den igen och fick oss att bli bekanta med den.
Liksom många andra traditioner så tycker jag att ”Hano Qritho” är värd att uppmärksammas och inte glömmas bort. Eftersom uppslagsböcker om assyriska traditioner inte existerar så får vi förlita oss på vad våra äldre, alla ”maxie” och ”maxiat”, har att berätta. Självklart finns det då olika versioner av traditionen, vilket gjort att jag har valt att skriva om den allra vanligaste. Som vanligt ligger våra traditioner djupt förankrade i en händelse som utspelade sig för många år sedan och denna är inget undantag.
Långt tillbaka i tiden fanns en präst som samtidigt var en hög officerare, vi kallar honom Ninos. Hans ögonsten och enda familjemedlem var dottern Hana. Allt vad hon önskade sig gav han henne och hon respekterade och älskade honom över allt på jorden. På den tiden förekom det många krig där kungarna ville erövra nya riken för att expandera sitt eget. Men just detta krig var mycket viktigt för överlevnaden av Hanas folk.
Det var med en stor ära den höga officieraren, Ninos åtog sig uppgiften att leda hären ut i kriget. Men tanken på att kanske aldrig återvända och återse sin dotter, Hana, igen gav honom ingen ro. Därför blev han fast besluten att vinna och komma tillbaka till sin älskade dotter. För att stilla sin oro bad han gudarna om hjälp och för att visa sin tacksamhet lovade han dem i tysthet att offra den första person som kom honom till mötes när han återvänt hem med seger och triumf.
När han gav sig ut i kriget, kändes varje dag som ett år för honom, han kunde inte sluta tänka på sin dotter, trots att han visste att hon var i goda händer. Han frågade sig vad hon gjorde och om hon hade förändrats, hon var helt enkelt hans livskälla. Efter ett halvår på slagfältet var det dags att återvända hem med segern. Det var med en obeskrivlig stolthet han red in i sin stad för att ta emot folkets hyllning och beundran, men denna stolthet blev mycket kortvarig då han fick syn på ett mycket välbekant ansikte springa honom till mötes för att hälsa honom välkommen. Han blev iskall inombords, stel i hela kroppen, och det kändes som om en dolk hade körts igenom hjärtat när Hana omfamnade honom. Hana som kände faderns ängslan och oro frågade vad som var på tok. Hon blev bestört över faderns svar.
– Neej! Varför just du? Varför min dotter? Jag visste inte att priset skulle vara så högt, ni vet verkligen vad ni begär. Du förstår, min dotter, jag har avlagt ett löfte till gudarna om att offra den första personen jag möter när jag kommit hem med seger för att visa gudarna min tacksamhet och hängivenhet. Eftersom jag även är präst måste jag föregå med gott exempel och verkställa mitt löfte.
Hana visste att fadern skulle förhindra detta om han kunde, men eftersom han var väldigt religiös var hon medveten om att han inte ville väcka gudarnas vrede genom att förvägra dem offret de hade valt ut. Det var med tungt hjärta hon till slut accepterade sin dom, men som sista önskan bad hon sin far att ge henne 40 dagar för att samla ihop sina 40 väninnor och ta farväl av folket. Hennes sista önskan beviljades och tillsammans med sina vänner gick hon runt från hus till hus i staden. Som avskedspresent fick de allt ifrån ”burgul” till smör som de festade på. När den fruktade 40:e dagen kom var de sista orden Hana yttrade:
– Far, det var du som gav mig mitt liv och det är nu i dina händer jag överlämnar det. Farväl…
Därefter kan vi dra slutsatsen av vad som hände. Det är inte det tragiska man associerar till sången, utan den har motsatt effekt, den är munter och lockar till dans. Kanske borde man klä alla våra traditioner i sång och musik så att de på något sätt bevaras tills den dagen då man i en bokhandel kan finna en bok med titeln ”Assyriska traditioner”. Jag tror faktiskt att den även skulle bli en bestseller, är helt övertygad om det eftersom jag vet att det finns många spännande berättelser från vår urgamla kultur.
