Dokumentärfilmaren Hakan Aytekin fick nys om assyrierna genom ett bortkastat brev. När han, efter tio år, lyckats spåra upp ägaren utmynnade intresset till både filmer och en bok om folkgruppen. Hans senaste film ”En bokstav för morgondagen” vann första pris vid Cyperns filmfestival.

Hakan Aytekin är lärare i socialvetenskapliga ämnen och media vid Maltepe-universitetet i Istanbul. Han kom i kontakt med det assyriska språket på ett minst sagt underligt sätt. År 1992 skrev en assyrier från Holland till den turkiska TV-kanalen TRT INT och önskade en sång som heter ”Hasret Ruzgari” – The Longing Wind – av sångaren Orhan Gencebay. Gencebay skulle tillägna sången för assyrierns släktingar som flytt ifrån Turkiet till diasporan.

– TV-kanalens redaktion kastade brevet i papperskorgen, berättar Hakan Aytekin.

En vän till Hakan plockade upp brevet och gav det till honom. Aytekin försökte med en gång få kontakt med assyriern som skrev brevet, men det tog tio år innan han lyckades. Därefter utvecklades en brevväxling mellan assyriern i Holland och Hakan.

Brevväxlingen mellan Hakan och assyriern i Holland resulterade i att Hakan skrev en bok på assyriska, turkiska och engelska. Boken heter The Longing Wind

– Genom brevet i papperskorgen lärde jag känna assyrierna, fortsätter Hakan.

Utöver boken har Aytekin gett ut filmerna ”Isik sesini ariyor ” – Ljuset söker efter sin röst – och ”En bokstav för morgondagen”. Båda filmerna handlar om assyriernas utrotningshotade och svåra situation i Turkiet . Hakan hoppas att hans nästa film kommer att handla om assyrierna i diasporan.

På inbjudan av Assyriska riksförbundet genomförde Hakan Aytekin en filmturné i Sverige mellan den 7-12 december. Den åttonde december visade han sin senaste dokumentärfilm ”En bokstav för morgondagen” för ca 40 modersmålslärare i assyriska/syriska som hade samlats till en konferens med modersmålet som tema i Vadstena. Konferensen arrangerades i samarbete mellan Skolverket, Linköpings kommun och redaktionen för assyriska/syriska Tema modersmål.

Hakan berättade för modersmålslärarna om att ett språk kan födas men att det också kan dö. Språkets död kan dock förhindras genom att exempelvis lärare inom det aktuella språket tillsammans med folket som talar språket värnar om det. Vidare berättade han att språket utvecklas och mår bäst i sin geografiska miljö.

Nästa stopp på filmturnén var den nionde december i Jönköping. På kvällen samlades drygt 70 barn, ungdomar, kvinnor och män i Assyriska Turabdin föreningen i Jönköping för att se Aytekins dokumentärfilm.

I filmen får man följa prästen Gabriel Aktas som vid sidan om sina uppgifter som präst även ägnar sig åt kalligrafi. I detta sammanhang är fader Aktas unik då det idag inte finns många assyrier som sysslar med kalligrafi av vårt språk.

Filmen var nyttig för oss assyrier. Hakan levererar detaljerad information om vårt språk och dess historia. I filmen får man kunskap om statistik över språk. Exempelvis hävdar vetenskapsmän att 5000 språk riskerar att dö ut under detta århundrade och att vårt språk är ett av dessa. Vidare får man kunskap om under vilka århundraden som språket hade sin glansperiod, och kritik som språket stött på ifrån arabiskt håll samt svar på kritiken.

Samtidigt fungerar filmen som en väckarklocka för oss. Ett tydligt budskap förs fram i filmen, ett budskap som säger att vi måste värna om vårt språk och att det är upp till oss själva om språket skall överleva eller försvinna ut i tomma intet.

Filmen är metaforisk på så vis att den börjar med att ett barn döps och avslutas med en begravning. Det finns antagligen en poäng med det upplägget. Språket, liksom barnet, föddes en gång i tiden, och likt människan så löper språket risk att dö, vilket Hakan påpekade.

Att filmen avslutas med en begravning beror antagligen på att Hakan vill göra oss uppmärksamma på vilket öde som väntar språket ifall vi inte tar hand om det och reproducerar det från generation till generation. Att språket skall begravas, det vill säga att vetenskapsmännens förutsägelser skall besannas, är någonting ingen av oss vill, men då måste vi även se till att språket lever vidare vilket enbart är vår egen uppgift.

Hakan ville med denna film även väcka Turkiets uppmärksamhet kring det assyriska språket som är ett utav de tre äldsta språken i världen. ”Turkiet bör mer än något annat land vara rädda om och värna det assyriska språket”, sade Hakan. Han menar att det skulle innebära en stor förlust för Turkiet om ett av världens äldsta språk – som har sitt ursprung i Turkiet – försvann från landet.

Filmen är sevärd och när man sett den bör man tänka till och fråga sig vad filmmakaren vill säga med filmen. Man kommer då att se ett viktigt budskap och förhoppningsvis agera därefter och försöka använda sig av sitt språk i olika konversationer, i den mån det är möjligt. Det vore mycket sorgligt om detta anrika – och en gång i tiden stora – språk försvinner och än sorgligare att det är vi som ger upphov till detta försvinnande.

Aytekins sevärda film har blivit prisbelönad. I en filmfestival i Cypern augusti 2008 kammade filmen hem förstaplatsen i konkurrens med 67 andra dokumentärfilmer.