Inför den stora fotbollsfesten i sommar ingår förstås mycket arbete för Lars Lagerbäck. En del av förberedelserna är minutiös koll på motståndarna. En annan del är att hitta nya förmågor som kan blomma ut i EM, och vänskapsmatchen mot Turkiet igår var ett utmärkt tillfälle. Assyriern Kennedy Bakirciouglu har med all säkerhet spelat in sig i den svenska EM-truppen. Det är bara att hoppas att killen håller sig skadefri tiden ut.

Matchen i sig var av den tråkiga sorten. Den sort som tränare och fotbollsexperter hittar många saker att prata om, medan fotbollssupportern svär framför teven för att målchanserna kunde man räkna på ena handens fingrar. Matcher mot Turkiet tenderar att bli händelsefattiga, minns matchen från EM 2000, där bollen spenderade mest tid i luften och där passningarna med rätt adress var lättare att räkna än snedsparkarna. Men för många assyrier har den här matchen ett större värde. Inte bara att det faktum att en assyrier representerade landslaget, utan att just Turkiet stod för motståndet. Det var nog inte så få assyrier som satte jublet i halsen när Kennedy sånär gav Sverige ledningen två gånger under matchen.

Matchen slutade 0-0 och gav några fingervisningar åt herrarna Lagerbäck och Roland Nilsson. Mest tydliga besked av debutanterna gavs av Sebastian Larsson, som ”uppfostrats” av självaste Arséne Wenger. Larsson visade att han inte är ett framtidsnamn utan skall vara med redan i år. Larsson har spelat regelbundet i Premier Leauge i år, men ratats tidigare till förmån för en viss överårig allsvensk spelare (Alexandersson). Tillsammans med Kennedy var han bäst på plan. Hur Lagerbäck skall undvika att ta med Kennedy och Larsson har jag svårt att se. Men å andra sidan förstår jag mister Lagerbäck väldigt sällan, eventuellt aldrig. Om jag träffar honom någon gång ska jag passa på att fråga om han tycker att Allsvenskan är bättre än alla andra europeiska ligor. Det verkar så ibland.