Fehmi Bargello är en god berättare, men han följer en gammal assyrisk tradition som kräver tålamod av lyssnaren eller läsaren. Den moderna människan lever dock i ett stressigt samhälle som gör att en bok måste anpassas därefter. I fallet med Min hemstad Midyat skulle denna goda berättelse med mycket intressanta ingredienser behöva bearbetas av en redaktör för att göra boken mer läsvänlig. Författaren själv kom till Sverige i den ålder då det är svårt att tillgodogöra sig djupa kunskaper i svenska. Han brukar därför få hjälp av bekanta att förbättra språket. Men ibland blir det bra, som i boken Nasso (2001), och ibland mindre bra. De ”redaktörer” som har varit inblandade i redigeringen av Min hemstad Midyat har säkert gjort sitt bästa, men deras språkkunskaper är uppenbarligen bristfälliga när de t ex använder konstiga ord som inte finns på svenska och felaktig grammatik. Boken saknar också innehållsförteckning. Varför jag hakar upp mig på språkbristerna och dispositionen är att de förtar värdet av det fina budskap som författaren vill förmedla till de uppväxande assyriska generationerna. Många har hört talas om händelserna i boken men kan inte riktigt sätta dem i dess rätta sammanhang. Fehmi Bargello hjälper läsaren att få bakgrunden till olika skeenden som har haft en avgörande betydelse för staden och dess assyriska befolkning.
Det rör sig om ett ständigt hot från den kurdiska omgivningen och de turkiska myndigheterna att anställa ett nytt folkmord om inte de kristna assyrierna böjer sig för överhetens krav. Det rör sig om hur assyrier på 1860-talet tvingas importera två kurdiska storfamiljer till Midyat för att skydda sig mot den kurdiske emiren i Gziro. Dessa kurdiska klaner hette Nahrozo och Mehmedo och hade sitt ursprung i byn Daline. Med tiden blev de Midyats härskare och har innehaft borgmästarposten i generationer.
Det rör sig om assyriska ledargestalter som Ibrahim Shabo som ställer upp helhjärtat för sitt folk i en svår tid när Seyfos eftermäle gör sig påmind på 1940-talet. Då får det assyriska bondesamhället betala oskäligt höga skatter och dess arbetsföra män tvångsmobiliseras som gratis arbetskraft åt republikens infrastruktur. Det rör sig om rivaliserande patriarker och lokala präster. Vi får läsa om en skrämmande demonstration på 1960-talet när tiotusentals kurder från omgivande byar marscherade mot Midyat med korset hängande runt halsen på en hund. De ville hämnas den grek-cypriotiske presidenten ärkebiskop Makarios som vägrade acceptera turkisk överhöghet på sin ö. Den statliga propagandamaskinen gjorde saken till en konflikt mellan kristna och muslimer, vilket skapade en känsla av jihad hos den muslimska majoriteten i Midyats omgivning. I boken får vi veta att bygdens store son prästen Aziz Günel skyndade till Midyats undsättning, men vi får inte veta att han själv var en del av den hätska turkiska propagandan mot Makarios. I sina memoarer, som jag förmodar att Fehmi Bargello saknar, skriver Günel själv om de telegram som han hade skickat till ”den ondskefulle mördaren Makarios” och därmed fått positiva reaktioner av turkiska myndighetspersoner på hög nivå. (Mer om detta i min bok Patriark Shakers arvtagare som i dagarna lämnar tryckpressen).
Vi får läsa om flickan Gül som är muslim och vill gifta sig med assyriern Sabri från Midyat. När paret ska skriva in sitt äktenskap i den lokala folkbokföringsmyndigheten, ser dess chef Majide Pire till att hela den muslimska stadsdelen Estel blir engagerad för att förhindra giftermålet. Flickan kidnappas och hålls gisslan men släpps på ett mystiskt sätt. Under tiden hänger hotet om ett nytt Seyfo mot Midyat i luften.
Vi får veta att assyriska ungdomar hade bildat en kulturförening i Midyat och att några aktivister gav ut en tidskrift som fick stängas kort därefter. Dess upphovsmän flydde sedan till Sverige i mitten av 1970-talet. Vi får läsa om små vardagsbrott som aldrig uppklarades, men också om kuriosa händelser som när en assyrisk affärsinnehavare får ”låna” en av den kurdiske bonden Ahmeds jungfrur i himmelriket, det som muslimerna kallar Hurri, som pant för en obetald skuld. Vi får veta den verkliga bakgrunden till ”underverket” då ett flickebarn förvandlades till ett gossebarn under dopet. Vi får läsa om en del makabra brott, t ex då en assyrisk ung man dödar sin far som hämnd för sin olyckliga kärlek. Han hade inte fått gifta sig med den flicka han älskade så mycket.
Bland de händelser och människoöden som Fehmi Bargello tar upp i sin bok finns det ett som har gjort störst intryck på mig; juristen Melek Barsawmos öde är en gripande berättelse om en stolt assyrisk intellektuell som kräver frihet åt sitt folk. Han visar stöd åt kurdledaren Shejk Saids uppror 1925 mot de turkiska makthavarnas brutna löften om en kurdisk autonomi. Melek Barsawmo flyr till Gozarto som är under fransk makt. Han öppnar ett advokatkontor men kärleken till en underskön fransyska leder honom tillbaka till de turkiska bödlarna i Harput.
Trots alla språkbrister kan den tålmodige läsaren få en god inblick i Midyats moderna historia och det som tvingade assyrierna att lämna staden. Idag bor det inte mer än ett hundratal assyrier kvar, mestadels inflyttade från omgivande byar. Resten är kurder.
Fehmi Bargello: Min hemstad Midyat. Eget förlag 2015. 238 s.
Boken kan beställad här eller av författaren, fehmi.bargello@gmail.com.
