Många folkgrupper har en intern etnisk benämning som inte är känd för omvärlden. Till exempel armenierna som internt kallar sig hay. Det bör vara intressant att från assyriskt håll titta närmare på detta menar insändarskribenten Hammurabi BarAsmar.

Nästan varenda nation har ett internt nationsnamn, vilket inte alls är känt och accepterat internationellt. T.ex. det armeniska folket internt heter hay, men detta namn är inte alls känt och inte heller accepterat utanför Armenien. Armeniernas externa nationsnamn har anknytning till berget Urartu (Ararat i Bibeln) som är en assyrisk benämning och som var en väl respekterad lydstat inom det assyriska imperiet, se bland annat forskningsboken ”Längtan till Ararat”, vilken behandlar armeniernas historia och kultur. 

Liksom armenierna och många andra folk har även vårt folk ett internt nationsnamn ”suroye/suraye/suryoye” som inte alls är känt och inte heller accepterat internationellt, eftersom detta namn inkluderar varken något historiskt eller geografiskt. Däremot är vårt folks externa nationsnamn assyrier välkänt och accepterat världen över. Det är även bevisat vetenskapligt att benämningarna ashur, assur, suroye, suraye, suryoye, syrer, syrier, är olika varianter av ett och samma namn. Även namnet på landet Syrien är en förkortningsvariant av Assyrien (As-syrien). I semitiska språk (assyriska/arameiska, arabiska och hebreiska) faller begynnelsevokalen bort från ett namn. T.ex. Abraham uttalas Brahim, Alexander uttalas Skandar, Abdulahad uttalas Blahad eller Bahde och så vidare.

Varför har andra folk förståelse för både sina interna och externa nationsnamn men inte vårt folk? I mina tidigare publicerade artiklar har jag några gånger nämnt kurderna som jämförelse med vårt folk, eftersom även detta folk hade samma problem apropå dess splittring över olika länder i Mellanöstern, men också liksom vårt folk har kurderna flera inbördes benämningar, bland annat Kurmanj, Zaza, Soran, Goran och Fayli. Dessutom har det kurdiska språket så stora dialektklyftor att det tvingar kurderna från olika länder i Mellanöstern att kommunicera på främmande språk, bland annat på arabiska och på turkiska. Ändå har kurderna lyckats bättre än vårt folk, i synnerhet politiskt. Kurderna i Turkiet har alltid kallat sig internt som folk för ’kurmanj’ och sitt språk för ’kurmanji’. Benämningen ’kurd’ dök upp bland kurderna i Turkiet först på 1980-talet med PKK:s uppkomst. Varför har kurmanj-zaza-soran-goran-fayli folket valt sitt externa nationsnamn kurder? Jo, på grund av att detta namn inkluderar både historia och geografi och är accepterat internationellt, vilket ger detta folk nationsstatus. En och annan assyrier kan säga att det inte finns något om kurder i historisk och geografisk litteratur, men jag säger att det finns, inte liksom assyrierna tusentals år tillbaka i historien, men i hundratals år. 

Hur som helst uppträder kurderna numera som en enad nation på den politiska arenan trots att detta folk har flera inbördes benämningar, är splittrade på olika länder i Mellanöstern och är tvungna att kommunicera på främmande språk. Tack vare att kurderna har samlat sina politiska krafter utåt har detta folk kunnat utnyttja situationen i Irak efter Saddamregimens fall och nu försöker man att göra det även i Syrien. Jag erkänner att jag är avundsjuk och önskar att även mitt folk enas, åtminstone politiskt så att dess röst hörs internationellt och får därmed sina etniska rättigheter i fädernas hemtrakter, men också i diasporan. Det enda som kan ge detta folk nationsstatus är nationsnamnet assyrier som inkluderar både dess historia och geografi och dessutom ett rikt kulturarv, ett kulturarv som andra folk strävar efter att stjäla från oss. 

Hammurabi BarAsmar 
barasmar@hotmail.com