Nemrod Barkarmo recenserar boken Bloodied, But Unbowed.

Ashur Yousuf anses av många som en av de mest upplysta och största assyriska ledarna genom tiderna. Han var en av de som anses ha ”grundat” den moderna assyriska nationalismen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. När stora delar av den assyriska befolkningen var obildad och vandrade i analfabetismens mörker gick Ashur Yusuf, tillsammans med andra ledare så som Naum Faiq, i spetsen för upplysningens bana och ljus. De gav ut och publicerade tidningar, skrev artiklar och vädjade till nationen att greppa pennan och ta tag i boken för att en gång i framtiden kunna säkra Assyriens stat och dess gränser. I en ny bok, utgiven av Nineveh Press, får vi veta mer om denna assyriska ledare och hans outtröttliga engagemang, hans familj och deras livsöde. ”Bloodied, But Unbowed” är berättelsen om Ashur och Arshaluys Yousufs familj. Men det är mer än bara så. Främst bidrar boken med den oerhört viktiga skildringen av de armenisk/assyriska kvinnornas svåra och lidelsefulla prövningar, ur deras perspektiv, efter och under Seyfo, något som tidigare varit svårtillgängligt material för dagens assyrier.

Boken ”Bloodied, but Unbowed” behandlar Ashur och Arshaluys Yousufs liv och originalet skrevs på armeniska av deras dotter Alice Nazarian. Denna engelska översättning av boken har redigerats av Arda Darakjian Clark, barnbarn till Alice Nazarian. Bokförlaget som gett ut boken är Nineveh Press och Tomas Beth-Avdalla har gjort ett gediget arbete med formgivning och layout av boken och Nineveh Press har gett liv till en tidigare svunnen historia.

I boken berättar författaren om moderns liv och om hur hon i ett tidigt stadie lämnades som änka till sex barn då hennes man arresterades och mördades av osmanska soldater tidigt under folkmordet i Osmanska staten. Ashur Yousuf är känd för många assyrier som en av de mest intellektuella och nationalistiska hjältar vi skådat i modern tid. Ashur är idag kanske mest känd för att ha grundat och gett ut tidningen Murshid Athuriyon – Assyriernas vägvisare. En tidning som han själv skrev flitigt för. Ashur Yousuf skrev många av sina artiklar på ottomansk turkiska med assyriska bokstäver.

Ashur Yousuf hade lärt sig det assyriska alfabetet först under senare del av hans liv. Han föddes, växte upp och bodde i Kharput, en stad vars assyrier hade armeniska som modersmål. Tidningen Murshid Athuriyon publicerades för första gången under januari 1909. Det sägs att den gavs ut under sex år fram till hans arrestering. Men de senare två årens nummer har inte hittat dagens ljus än och de nummer som har hittats har lyckligtvis arkiverats av organisationen MARA – Modern Assyrian Research Archive som alltså digitaliserat alla nummer för de fyra första åren, 1909–1912.

Tidningen var skriven för hand och gavs ut månatligen av dess redaktör och utgivare Ashur Yousuf. Då majoriteten av tidningens artiklar skrevs på osmansk turkiska är innehållet av dessa fortfarande okänt för majoriteten av den assyriska befolkningen. Vad skrevs det om och vilka budskap och nyheter framfördes i en tidning som vi vet spelade en stor roll för dess befolkning och omgivning under den tid den gavs ut? Mycket kanske tyvärr förblir ett mysterium för dagens assyrier men tankarna flyger iväg kring vad pennspetsen hos Ashur Yousuf och andra bildade assyrier önskade förmedla då deras pennor drogs mot de tomma arken och gav ifrån sig blyerts som inte bara formade ord, utan även kunskap och uppmaning.

Kort om Ashur Yousufs bedrifter

Ashur Yousuf försökte hjälpa sitt folk på många sätt och vis. Han var verksam som professor vid Eufrats högskola, Euphates College, i Kharput, Turkiet. Vid samma skola som han arbetade studerade Arshaluys, som var dotter till en fattig armenisk präst. Arshsaluys kom senare att gifta sig med sin lärare, Ashur Yousuf, och även hon kom att ta sig an läraryrket, något som skulle komma att spela en stor roll under återstående del av hennes liv. Arshaluys var inte bara lärare i skolan och under lektioner, hon var en person som lärde sin familj och folk i hennes omgivning att aldrig ge upp och att även den svagaste minoriteten kan ta sig igenom utmaningar som i första anblicken tycks vara omöjliga.

Åter till Ashur Yousuf och hans roll som lärare vid universitet i Kharput. Ashur uppmanade alltid assyrier och armenier att studera och det var en stig vilken han vandrade på och som senare kom att synas hos några av hans barn. Förutom att vara mån om folkets bildningsnivå var han även starkt emot brukandet av alkohol. Han skrev bland annat en artikel om alkoholmissbruk för en armenisk tidning, av vilken han fick motta ett pris för. Hans studenter såg upp till honom och tog efter i mycket av det han sa och inte minst av hans handlingar. Bland annat att helt ta avstånd från alkoholen, som enligt Ashur Yousuf var en demon som splittrade familjer, förstörde vänskap, fördummade människor och tog ifrån dem deras medvetande med mera.

Utöver detta bidrog Ashur Yusuf med många artiklar om den assyriska nationen och den väg han ansåg att den var tvungen att vandra. En artikel som varit tillgänglig för assyrier världen över och som gjort Ashur Yousuf känd är ”What is behind the cultural stagnation of the Assyrians”. Artikeln finns bifogad i boken och handlar alltså om anledningarna bakom assyriernas kulturella stagnation/stillastående. I den här artikeln prickar Ashur Yousuf klockrent in de olika punkter som hans analys menar är anledningen till assyriernas stillastående kulturellt. Han berättar om de tidiga assyriernas framfart, om hur de senare spred kristendomen och bland annat spelade roll i uppfinnandet av det armeniska alfabetet med mera. Men han ställer sig senare frågan om varför assyrierna idag kommit så långt ifrån deras framstående föregångare. Han berättar om assyriernas okunnighet som resultat av flera orsaker, bland annat interna sektsplittringar, förlusten av språket, den klerikala okunnigheten med mera. Läsaren som tar sig an denna artikel kommer dock ställa sig frågande om den verkligen skrevs av Ashur Yousuf för mer än hundra år sedan eller av en nutida assyrier. Samma paralleller som Ashur gjorde då kan enkelt hittas bland assyrierna idag.

För att inte gå in alltför djupt på artikeln och dess budskap hänvisas läsaren till boken. För den som är intresserad av att läsa artikeln på svenska kan denna finnas i ”Om vi söker”, skriven av Augin Kurt Haninke (sid.191–199).

Boken ”Bloodied but Unbowed” är uppdelade i två delar. Bokens första del behandlar mamman Arshaluys liv, eller för den delen hela Yousuf familjens liv efter Ashurs arrestering och död. Den andra delen, som till en början i den armeniska versionen inte var lika omfattande, behandlar Ashur Yousufs liv. Denna del har i efterhand kompletterats och utökats med dokument erhållna av familjen från MARA.

I den första delen får vi bevittna ett minst sagt tragiskt livsöde. Vi får läsa om hur Arshaluys tidigt i sitt äktenskap får sin man Ashur arresterad och avrättad utan några riktiga och egentliga grunder. Han fängslas och deporteras utan att familjen eller han själv får veta varför eller var han ska tvingas bort (för att senare dö). Vi får läsa om hur hon på egen hand tvingas ta hand om och uppfostra sex barn, det med väldigt minimala ekonomiska medel och förutsättningar. I boken befinner vi oss i en tid strax efter Seyfo och Arshaluys Yousuf är änka och har ingen som helst möjlighet att försörja sig själv och sina barn som hon lämnats ensam att ta hand om.

Tidigt under det år som skulle utmärkas som ett rött och tragedifyllt år, färgat av de kristnas blod i Osmanska staten, såg turkarna till att utrota alla möjliga hot mot deras plan om att förgöra den kristna befolkningen. Deras plan var att utrota de kristna assyrierna, armenierna och grekerna från Osmanska riket. För att lyckas med den planen och för att skingra de som var på väg att organisera sig eliminerade man deras herdar och vägledare.

Ashur Yousuf var en av dessa ledare, han togs tillsammans med många andra framstående och utbildade assyrier och armenier till fängelset i Kharput. De fick ingen rättvis chans till att försvara sig inför rätten och de sattes på ett deportationståg ut från staden. Deportationståget hade en ”avsedd” destination, men alla visste att färden skulle föra dem rakt mot döden. När de väl kommit en bit utanför staden sköts de alla till döds och med deras död gavs en fri lejd för osmanska soldater tillsammans med kurder att enkelt utrota deras kristna ”fiender”.

Tragedi och otaliga försök att försörja familjen

Vad skulle Arshaluys göra för att inte hon och hennes familj skulle gå under? Hon ställde sig den frågan vid upprepade tillfällen och desperationen fick henne att agera på väldigt osäkra sätt, dock var det något som krävdes under dessa tider av svår hungersnöd. Kort efter Ashurs bortgång och då situationen kanske var som allra värst beslutade hon sig för att ge sig iväg på en riskfylld och farlig resa.

Hon samlade ihop alla ägodelar som hon inte behövde och gav sig iväg med sin faster på en resa till kringliggande byar och städer för att sälja dessa och få in pengar till sitt hushåll. När resan väl var avslutad och samtliga föremål sålda var det dags att bege sig hem. Hennes faster bodde i en annan by och de båda hade fått följeslag av två kurdiska kvinnor. När fastern och Arshaluys gått skilda vägar såg kurdiskan som gjorde Arshaluys följeslag sin chans till att mörda sin kristna ”vän” och stjäla det hon hade på sig. Hon hade smitt dessa planer sen långt innan och hennes vän, som nu gick med fastern, varnade Arshaluys faster. Fastern vände så fort hon fick nys om dessa onda planer och satte stopp för den grymma handling som kurdiskan planerat.

Arshaluys insåg faran med att göra något liknande igen och började tänka ut nya planer på hur hon skulle komma att försörja sin familj. Längre fram valde hon att istället jobba som lärarinna, det hon var utbildad till. Arshaluys kom att arbeta på olika barnhem och skolor och var hon än jobbade var hon omtyckt och gjorde bra ifrån sig. Hon jobbade i Turkiet och Syrien och arbetsplatserna var oftast en kristen skola eller ett kristet barnhem. Hon såg behovet hos sitt folk och ville mer än gärna hjälpa dem på fötter efter att de försatts i denna hemska mardröm av deras muslimska grannar och det land som de bodde i. Hon kombinerade yrke och karriär med nationen och folkets bästa, något som gjorde henne omtyckt och till en förebild för många armeniska barn.

En familj som trots otaliga tragiska händelser fortsatte att stå starka tillsammans

Läsaren kommer snabbt genom att bläddra från sida till sida att inse vilket liv fyllt av tragedi som Yousuf familjen tvingades att gå igenom. En kvinna tidigt lämnad som änka som på egen hand ska försörja sin familj. Som därtill får sin son intvingad till den turkiska militären, sin dotters man mördad under Seyfo och dessutom hade hon svårt att få tag på dottern därefter. Hennes svårt hjärtsjuke son Sargon tvingades hon att ta hand om under hela hans livstid. Senare kom hon även att mista både Sargon och hennes andre son George innan hon själv gick bort. Trots att hon möttes av tragedi efter tragedi så var Arshaluys en otroligt stark kvinna som gång på gång ställde sig upp efter att livet tacklat henne omkull med svåra händelser och prövningar.

Om det är något som jag som läsare fått med mig bortsett från Ashurs visdom och kunskap så är det Arshaluys otroliga livsengagemang och styrka. Jag har tidigare läst mycket om Seyfo och vad det innebar i förluster för den assyriska befolkningen. Men hur påverkades egentligen familjerna och assyrierna efter Seyfo? Ja, vi har läst om svält, utsatthet med mera men vad har vi fått veta utifrån assyriernas egna perspektiv? Inte mycket.

Genom Alices skildring av hennes familjs liv och främst hennes mammas heroiska insatser får vi veta hur livet efter Seyfo präglades av sorg, svårigheter och misär. Vi får framförallt veta detta ur en armenisk/assyrisk kvinnas perspektiv. De flesta kvinnor under denna tid ansågs inte vara värdiga mycket och de ansåg nog inte heller sig själva kapabla nog till att göra mycket för familjen och sitt egna hushåll. Här tog Arshaluys en helt annan väg och hon visade att hon och alla andra kvinnor kan göra det och mycket mer därtill. Arhsaluys hjältemod är en inspirationskälla, inte bara för kvinnor, utan för alla assyrier som lever idag. Jag rekommenderar denna bok starkt till dagens assyrier. Den fyller ett tomrum inom den assyriska litteraturen och den belyser folkmordet Seyfo och tiden efter på ett sätt som det tidigare inte gjorts på många gånger.

Titeln till boken är ”Bloodied, But Unbowed”. Översatt till svenska blir det ”blodig men okuvad/obesegrad”. Denna titelsättning av boken berättar exakt vad som innehållet omfattas av mellan bokens omslag. Berättelsen om Arshaluys svåra prövningar men även hennes hjältemod och heroiska insatser lämnar ett intryck hos läsaren att fortsätta på detta spår. Ja, vi må vara nedblodade av turkarnas och andra bödlars grymheter som färgat Assyriens marker blodröda. Men än står vi kvar. Trots att tåren som faller ned för vår kind är röd och har en smak av död och sorg istället för salt så torkar vi bort den och visar styrka istället för svaghet. Trots att vi går igenom det våra förfäder så många gånger gått igenom förr; folkmord, förföljelse och förtryck och trots att vi står nedblodade än en gång så står vi kvar här till våra fienders förtret, okuvade och obesegrade. Än står vi kvar!