År 1912 föddes en pojke vid namn Fawlus Gabriel i Kharput i norra Assyrien (1). Det var en tuff tid för de kristna i Turkiet där den enda godkända tron ansågs vara islam. Knappt två decennier tidigare hade många områden, i synnerhet Kharput och Amid (Diyarbakir) lidit svårt av den kurdiska bataljonen Hamidiye Alaylaris massaker på Turkiets kristna befolkning (2). 1900-talet var en tid då uppror och ilska väcktes hos den muslimska befolkningen mot de kristna. Ett utrop för jihad var något som snart kom att ljuda från varje moské i landet. I tidig ålder tvingades Fawlus, på grund av dessa omständigheter i området att fly till Adana. Han flydde tillsammans med sin mor och yngre bror Gabriel och väl i Adana mottogs de båda bröderna av det välkända barnhemmet Beth Yatme d Othuroye b Qiliqiya, vilken grundades år 1919. Här kom Fawlus att börja studera under ledning av rektorn Hanna Harun. Vid denna tidpunkt fanns det vid barnhemmet flera hundratals föräldralösa barn, alla offer för förföljelserna riktade mot de kristna assyrierna både före och under första världskriget.
Barnhemmet stängdes i oktober 1922 och många av dem som var elever i Adana flyttade till Beirut, där ett nytt barnhem öppnades 1923. Barnhemmet var en fortsättning på det som låg i Adana och skolan i barnhemmet fick namnet Taw-Mim-Semkath (TMS) (3). Fawlus Gabriel var en av dem som flyttade från Adana till Beirut för att fortsätta sina studier i den nyöppnade skolan. Även hans barndomsvän Danho Maqsi-Elias följde med på samma resa för att fortsätta sina studier i den nya skolan.
I Beirut fortsatte Fawlus sin utbildning i klassisk assyriska, arabiska, engelska och franska. Efter att ha avslutat sin utbildning i den assyriska skolan började Fawlus – tillsammans med sin vän Yuhanon Salman – studera vid det amerikanska universitetet i Beirut. De båda vännerna gav 1937 ut en diktsamling ”Ferde d lebo”. Fawlus utexaminerades med höga betyg från det amerikanska universitetet och utsågs därefter till direktör för barnhemmets skola.
Fawlus Gabriel hade goda kunskaper i de administrativa och vetenskapliga områdena och fördelarna kring dessa kunskaper bringade många frukter åt skolan och dess elever. Under hans ledning av barnhemmet utexaminerades hundratals studenter. Många av studenterna fortsatte att studera och kom att bli högt uppsatta i det libanesiska samhället. Några av dessa var bland annat advokaten George Qadifa, generaldirektör för den libanesiska tullen i Beirut, Yaqub och Elias Najjar framgångsrika markägare inom jordbruket, Tomas Khouri känd i arabvärlden som sagoförfattare och berättare, Bishra Kaplan, poeten Allozza och många andra. Trots att han var rektor och hade en stor arbetsbörda fortsatte han att ständigt läsa böcker och skriva. Fawlus kom även att undervisa inom den humanistiska fakulteten vid det amerikanska universitetet med inriktning på arkeologi, filosofi och arabisk litteratur. Han undervisade även assyriska på universitetet. Fawlus Gabriel gick bort våren 1971 och hans plötsliga bortgång kom som en chock. Han var vid denna tidpunkt väldigt aktiv och det fanns inga tecken på sjukdom. Döden kom utan förvarning och den lämnade efter sig en avsaknad och tung sorg hos den assyriska befolkningen.
Fawlus Gabriel var en av de mest framstående författarna inom poesi och prosa. Han gav ut en serie böcker om det assyriska språket för det libanesiska universitetet tillsammans med professorn Kamil Afram Boustani. Serien trycktes i Beirut och innehöll volymerna Grunden och läsning (1964), Texter och sanitet (1965), Litteraturgrammatik (1966) och Syriska litteraturen (1969). Tillsammans med sin kollega och sedan tidigare gode vän Danho Maqsi-Elias översatte de boken Paul och Virginie (Myatruṯo aw Pol w Wirjini), skriven av Bernardin de Saint-Pierre, från franska till assyriska (1955, Beirut). Han översatte även många andra verk, däribland många av Shakespeares verk, Gilgamesheposet och fransk poesi och prosa (4). Fawlus översatte också Gitanjali av nobelpristagaren Rabindranath Tagore där utdrag av översättningen finns publicerade i Asiria 1958. Förutom att vara en god diktare och författare var Fawlus Gabriel en ambitiös skribent i olika tidskrifter som Bethnahrin (Mesopotamien) som utgavs i USA, Leshono d Umtho (Nationens språk) i Beirut, Asiria (Assyrien, eller Ḥdonoyutho suryoyto) i Argentina och Sefro suryoyo (Syrisk skrift) i Aleppo.
Fawlus hade en extraordinär författarstil vilken gav uttryck för ett stilistiskt skapande och han lyckades med konststycket att kombinera Mellanösterns visdom och västvärldens romans i sina skrifter. Under Fawlus tidiga uppväxtår dödades hans far i Turkiet. Detta är något som återspeglat en sorgsen karaktär på majoriteten av hans verk. Hans mest kända dikt är Foraḥto with (Jag var en fågel), en hyllning till skolan Taw Mim Semkath (5). Av dikten framgår det tydligt vilken stor roll skolan spelade för Fawlus liv och uppväxt. Även som vuxen kom den att spela en central roll i Fawlus liv då han ägnade mestadels av sin yrkeskarriär som lärare och rektor där. Han var med och bildade föreningen Knushto d roḥmay leshono suryoyo. Det var en språkförening med aktiviteter för de som gillade att skriva texter och dikter och de som hade intresse för språk och grammatik. Robert Gabriel, Fawlus son, följde i sin faders fotspår och spelade en stor roll i det språksällskap som hans pappa var grundfigur till (6).
Fawlus Gabriel spelade en stor roll för den assyriska rörelsen, assyriska folket och dess språk. Han var med och grundade organisationer, var lärare på TMS skolan i 22 år och även rektor under en stor del av denna period. Han utbildade de barn som kom att formas till ledande personer i det assyriska och libanesiska samhället och han fortsatte att flitigt skriva dikter och artiklar samt översätta böcker och texter till assyriska. Det är svårt att med ord och adjektiv beskriva den betydelse som Fawlus Gabriels verk och livsstil haft på den assyriska rörelsen fram till idag. Men nedan är ett försök att svara på frågan Vem var Malfono Fawlus Gabriel?
Malfono Fawlus Gabriel var en intuitiv pionjär med en stark vilja och handlingskraft. Hans kärlek till det assyriska folket såg till att han genom sitt gedigna arbete livnärde den assyriska rörelsen kulturellt. Han försåg det assyriska folket med vad de behövde för att utvecklas på den tiden och har genom sitt bidrag även försett oss med vad vi behöver idag. En förebild att ta efter. Det är vad Malfono Fawlus Gabriel var, är och kommer att förbli.
————————————————-
Noter
1 Fawlus Gabriel talade förmodligen endast turkiska och armeniska i Kharput. Det är allmänt känt att assyrierna härifrån hade armeniska som modersmål.
2 Denna bataljon var uppsatt av den ottomanske sultanen Abdul Hamid II (1842-1918). Han var den 34:e sultanen i det Ottomanska riket och fick smeknamnet den röde sultanen till följd av alla de massakrer som utfördes mot Turkiets minoriteter under hans styre. Massakrerna ägde rum 1894-1896 och kom att kallas för Hamidiye massakrerna, de armeniska massakrerna eller de stora massakrerna. Omkring 300 000 armenier miste livet och det beräknas att antalet föräldralösa barn uppgick till 50 000. Även om massakrerna huvudsakligen var riktade mot armenierna kom det även att leda till hänsynslösa pogromer mot övriga kristna, och i områden som Diyarbakir beräknas omkring 25 000 assyrier ha dödats.
3 För mer information se Hujådå, nummer 8, 2016, Taw Mim Semkath – Skolan som födde hopp efter förödelsen.
4 Samtliga översattes till assyriska (klassisk syriska)
5 Dikten komponerades sedan till en låt av den framstående musikern Gabriel Assad.
6 http://www.hujada.com/article.php?ar=2343 En av assyriska språkets förkämpar har gått bort, Hujådå, 2014-02-07
Källor:
Albert Abuna, 1996, Adab al-lugha al-aramiyya, sid. 573
Awgin Mnofar Barsom, 1991, Marduthan suryoyto ḥḏato, sid. 67-68, översatt till svenska av Barsom Malke
George Kiraz, 2008, Bio Bibliographies of Some Twentieth Century Syriac Writers, sid. 354-355
Gorgias Encyclopedic Dictionary, 2011, ”Fawlus Gabriel”
Yuhanon Salman, Fire d beth-yatme (1923-1939), sid. 35-37, 48
Pera Sarmas, 1962, Tashcita d seprayuta atoreta, vol 1, sid. 268
Rudolf Macuch, 1976, Geschichte der Spät- und neusyrischen Literatur, sid. 455
Hujådå, 2014-02-07, En av assyriska språkets förkämpar har gått bort, http://www.hujada.com/article.php?ar=2343
