I Mardin föddes den 27 september år 1885 en pojke vid namn Yuhanon Dolabani. Han var son till de troende föräldrarna Yusef Malke Dolabani, diakon i syrisk-ortodoxa kyrkan, och Naima Maqdisi- Georges Gurzo, dotter till en högkyrklig man i Mardin. Familjen Dolabani härstammar ursprungligen från byn Qaloq utanför Qelleth. Yuhanon Dolabani döptes i samma kloster som han skulle komma att tillägna större delen av sitt liv, Dayro d Zafaran (Saffransklostret). Uppgiften att Dolabani skulle ha döpts av Elias Shaker kan inte stämma eftersom Shaker blev munk först fyra år senare.
Vid sex års ålder började Yuhanon studera i den assyriska skolan vid De fyrtio martyrernas kyrka i Mardin. Här fick han lära sig grunderna för språken assyriska, arabiska och turkiska. År 1900 fortsatte Dolabani sina studier på Capuchin-skolan i Mardin, där han utöver de tre språken också studerade franska. Han blev lärling hos en skomakare men kände en stark dragning till klosterlivet och vid tjugo års ålder gav han sig iväg på en rundresa där han besökte kloster och kyrkor i Turabdin. Han fick uppleva munklivet på nära håll i klostren och tog också del av otaliga assyriska manuskript som bevarats i århundraden. Alla dessa möten hade gett honom en starkare känsla för det kall som skulle forma hans framtida öde. I ett möte med patriark Abdallah II Sattuf Sadadi berättade Dolabani att hans ambition var att gå i kloster och bli munk. Hans begäran avslogs av patriarken eftersom han var enda barnet till sina föräldrar. Dolabani var dock beslutsam och hängiven sin önskan.
Det tidiga klosterlivet
1907 när han var 22 år gammal fick han äntligen sina föräldrars välsignelse att bli munk. Han valde att leva som eremit i jungfru Mariaklostret Dayro d Netfo högt uppe på berget som omger Zafaranklostret. Netfo betyder droppe. Inne i klostret droppar det vatten som bildar en mindre källa. Därav namnet Droppklostret. Abboten för klostret fader Said lastade Yuhanons madrass och täcke på en åsna och tog upp dem längs den branta vägen till bergstoppen. Yuhanon levde där i fem år och ägnade dagarna åt att undervisa två pojkar från Bsheriye och översätta ett stort antal kyrkliga böcker till arabiska som sedan trycktes i Egypten. Två timmar om dygnet arbetade han utomhus. Resten ägnade han åt att läsa, skriva, undervisa, be och meditera.
Den 5 mars 1908 vigdes Yuhanon Dolabani och hans kamrat Ayyub Khalus från Mosul till noviser av patriark Abdalla II i närvaro av sex biskopar, däribland den nye biskopen Elias Shaker som blev patriark 1917. Dolabani skriver i sina memoarer att biskop Shaker gav honom en uppskattad andlig maning som han tacksamt tog emot. Därefter gick han upp till sitt Droppkloster. Snart fick unge munken Yuhanon också praktiska uppgifter, till exempel att basa över kurdiska män från närliggande byn Blaliye när de planterade silkesplantor runtomkring Zafaranklostret. Dolabani hade hand om arbetarna i klostret Mor Yaqub som också ligger högt ovanför Zafaranklostret. Han såg till att de skötte sitt jobb och gav dem deras lön.
1910 öppnades det patriarkaliska klosterseminariet vid Zafaran. Mikhael Cheqqe som hade gått ut lärarutbildningen i Amid (Diyarbakir) blev rektor. Då fick Dolabani uppdraget att arbeta nere vid Zafaranklostret på dagarna. Han undervisade assyriska och kristen lära. Dolabani skriver i sina memoarer att han gick ner till Zafaranklostret på dagarna och upp till Droppklostret på kvällarna varje dag. När munken Afrem från Mosul, det vill säga Afrem Barsom (blivande patriark) inledde sin rundresa 1913 för att söka efter gamla handskrifter, fick Dolabani även ansvaret för tryckpressen. En av hans praktiska sysslor var också att laga skorna till klosterinvånarna, eftersom han behärskade yrket. När de ansvariga insåg vilket slit som Dolabani utstod, skrev de till patriark Abdalla II som nu var i Jerusalem och bad honom beordra Dolabani att komma ner från bergsklostret. Och så blev det. Dolabani var noga med att dokumentera saker och ting och anger ofta både dag, datum och klockslag för olika händelser. Hans sorgsna avsked från bröderna Said och Mikhael på Droppklostret blev således tisdagen den 31 augusti 1913 på order av patriark Abdalla II.
Under tiden som Dolabani hade ansvaret för klostrets tryckeri publicerade han många kopior av klostrets liturgiska litteratur, vilket även de omgivande kyrkorna fick ta del av. Han tryckte bland annat ”Beth-Gazo” (Kyrkans musikaliska skatt), ”Yawno” av Bar ʿEbroyo, ”Deburitho” och grammatiska läroboken ”Shetesto” del I, som han själv hade skrivit, liksom dikter som han hade översatt. Han började också skriva religiösa och historiska artiklar för tidskriften ”Ḥekhemtho” som började ges ut 1913 under ledning av Mikhael Cheqqe. När hans pappa dog 1916 tryckte han en dikt om kärlek ur Bar ʿEbroyos bok ”Ithiqon” och delade ut den i stället för bröd vid faderns 40-dagarsminne. Detta måste vara det enda tillfället i kyrkans historia någon delat ut en bok till alla kyrkobesökare istället för bröd. Det visar vilket värde Dolabani satte på litteratur och utbildning. Dolabani fick också uppdraget att vara klostrets sekreterare och räkenskapsförare.
Under och efter första världskriget
Under första världskriget erbjöd Dolabani, med hjälp av de välbärgade assyrierna i Mardin och Amid, hjälp och tröst till dem som tagit sin tillflykt till klostret. Han skriver att alla sjuka som han hade tagit hand om hade blivit friska, utom en man från Karburan som dog. I mars 1918 prästvigdes Dolabani av patriark Elias III Shaker. I byn Bnebil hade prästen Yusuf Bafawi mördats under Seyfo och Dolabani tog sig också an ansvaret för kyrkan i denna by. Han skriver att församlingen hade svårt att förstå hans predikan eftersom han använde klassisk arabiska. När han insåg det började han tala deras lokala dialekt. Då kände de sig alla nöjda.
1919 följde Dolabani med patriark Elias III Shaker på patriarkens första apostoliska resa bland medlemmar i den syrisk-ortodoxa kyrkan i Turkiet, Syrien (inklusive Libanon) och Palestina. Resan avslutades med ytterligare ett ärofullt uppdrag, nämligen som lärare och andlig ledare åt de många föräldralösa barnen på barnhemmet i Adana. Barnhemmet hade startats 1919 till följd av att föräldralösa assyriska barn låg hemlösa på Adanas gator. Deras föräldrar hade mördats under Seyfo. Barnhemmet i Adana fick namnet ”Beth Yatme d Othuroye b Qiliqiya” och bland barnen som Dolabani undervisade fanns bland annat: Yeshu Samuel (senare biskop i USA och Kanada), Fawlus Gabriel, Yuhanon Salman, Abrohom Gabriel Sawme, Danho Maqsi-Elias, Gabriel Assad med flera. Det var även i denna skola som Dolabani kom att skriva de flesta av sina patriotiska dikter. År 1922 stängde skolan till följd av att fransmännen hade lämnat över ansvaret för Kilikien till turkarna. Det assyriska barnhemmet flyttade och startades upp i Beirut ett år senare. Det fick namnet ”Taw-Mim-Semkath” och Dolabani hade följt med hit för att hjälpa de nyinvandrade assyrierna att etablera skolan och barnhemmet. För mer information om TMS-skolan se Hujådå, nummer 3, 2016, Taw Mim Semkath – Skolan som födde hopp efter förödelsen eller här.
Dolabani fick senare order att återvända till Mardin för att ta hand om Mikaelkyrkan. År 1925 följde Dolabani med på ytterligare en rundresa med patriarken, denna gång bar det av till Aleppo och Jerusalem. Han flyttade 1926 till Jerusalem och där spenderade han två år med att undervisa på S:t Markus-klostret. Här tryckte han även poesiböcker av Bar ʿEbroyo och Bar Maʿdani och medverkade i nyutgivningen av Ḥekhemtho. Tidningen kom även att ges ut av Dolabani i början av 50-talet i Mardin. Tidningen grundades först av Mikhael Cheqqe 1913-1914 i Mardin. Sedan 1990-talet ges Ḥekhemtho ut av S:t Markus syrisk-ortodoxa kloster i Jerusalem. Detta är anledningen till att Zafaranklostret döpte sin nya tidskrift till Kurkmo för 10 år sen, eftersom namnet Hekhemtho var upptaget. Han återvände slutligen till Zafaranklostret 1929 och år 1933 utnämndes han, av den nye patriarken Afrem Barsom, till patriarkens ställföreträdare och kyrkoherde i Mardin med omnejd.
Mor Filoksinos Yuhanon Dolabani
År 1947 vigdes Dolabani till biskop (ḥasyo) av patriark Afrem I Barsom och fick titeln Mor Filoksinos Yuhanon Dolabani. Han tilldelades därutöver ansvaret för stiftet i Tur Abdin efter biskopen Timotheus Tuma Aras död. Han avlöstes från ansvaret för stiftet i Tur Abdin år 1952 i och med att den nye biskopen Iwannis Afrem Bilgic vigdes till ämbetet. Under tidens gång fördjupade sig biskopen Dolabani i kyrkans lära och författade många böcker och dikter. Hans språkliga kunskaper i assyriska betraktas av många som föredömliga och han gav med sin penna liv åt en stor del litteratur inom den syrisk-ortodoxa kyrkan. Han gav även liv åt många böcker som behandlade det assyriska folkets kultur och språk. Han spenderade sin sista tid på Zafaranklostret, platsen där han döptes och senare även dog och begravdes. Den 2 november 1969, vid en ålder av 84, lämnade Dolabani jordelivet. Men efter sig lämnade han otaliga spår, i såväl kyrkan som i vår assyriska nation och rörelse.
Patrioten Dolabani
Dolabani behöll under hela sitt liv starka band till sin nation och den assyriska rörelsen. Under sina år som lärare i Adana inspirerade han många elever, vilka senare kom att prägla den assyriska rörelsen genom författande av dikter, poesi och böcker samt musik. Han kom att bli en själavårdare och kyrklig inspiratör för alla sina elever men påminde dem ständigt om deras kulturella och historiska arv. Han var av många assyrier ansedd som en stor personlighet inom den assyriska nationen, som en upplysande kyrklig fader och inspirerande patriot som inte gjorde någon skillnad mellan olika kyrkotillhörigheter. Dolabani var tillsammans med profiler som Naum Faiq och andra med i kampen för den nationella medvetenheten bland den assyriska befolkningen. När Naum Faiq gick bort 1930 skrev Dolabani dikten ”Shifuro wo” som berättar hur Faiq högljutt manade till enighet inom den splittrade assyriska nationen. Dolabani skrev många dikter och sånger där han lovordade den assyriska historien, kulturen, folkets kamp för överlevnad och dess kära hemland Assyrien. Dikter så som ”Othur” (Assyrien), ”Neṣḥono d Othur” (Assyriens härlighet) och ”Yolufe d Othuroye b Qiliqiya” (De assyriska eleverna i Kilikien). Den sistnämnda dikten handlar just om de föräldralösa barnen i Adana. I dikten uppmanar Dolabani de assyriska eleverna att studera och bli bildade. Han påminner dem om det assyriska riket och dess forna storhet och han uppmanar dem att ta efter deras storhet för att sprida vårt namn i världens alla hörn. Detta är dikter som med sina beskrivningar kan få läsaren att i tanken färdas över hav och land, från kalla städer i Sverige och övriga Europa, för att slutligen landa i sitt fädernes land Assyrien.
Dolabanis påverkan på den assyriska rörelsen i Sverige
Dolabani hade en gränslös kärlek för det assyriska språket, den syrisk-ortodoxa kyrkan, den assyriska kulturen och historien. Han författade över 50 litterära verk varav de flesta var skrivna på klassisk syriska. Dolabani insåg att det fanns behov av nya grammatiska böcker i det assyriska språket, vilket fick honom att skriva Shetesto i två delar. Hans böcker var skrivna på assyriska, arabiska och turkiska. Biskop Dolabani var den första att översätta den syrisk-ortodoxa liturgin till turkiska, detta för att folket som flyttade till Istanbul inte förstod assyriska. Dolabani hade själv skrivit upp en lista över sina verk vilken omfattade totalt 82 stycken, de flesta av dem är än idag dessvärre opublicerade. Han redigerade och tryckte dessutom ett flertal böcker av olika författare. Dolabani hade en stark påverkan på sina elever och de som fanns omkring honom. Många av hans elever blev så duktiga i sitt språk att de talade kthobonoyo med varandra. Han gav dem alla en kyrklig identitet men han sådde även ett nationalistiskt frö i sina elevers hjärtan. Bland senare generationers elever i Dayro d Zafaran som har uppfostrats i Dolabanis patriotiska anda kan följande nämnas: Gabriel Afram, fader Gabriel Barqasho, Iskender De Basso, Murat Poli, Andreas Aslan BethZazi, Denho Özmen, Simon Düzgün, Yusuf Barkarmo och Aziz Tezel (Jag ber om överseende ifall någon känner sig bortglömd). Personer som genom olika bidrag (kulturellt, språkligt, organisatoriskt) sett till att bidra till skapandet och vidareutvecklandet av den assyriska rörelsen i Sverige.
Biskop Dolabanis självbiografi, vid namn ”Tashcitho d ḥaye d Yuḥanon Dolabani” finns sedan 2007 utgiven av Assyriska Ungdomsförbundet och Assyriska Riksförbundet. Boken är redigerad av Eliyo Dere och Tomas Beth-Avdalla och finns att köpa på Tigrispress.
Vem var Hasyo Yuhanon Dolabani?
I tidigare generationer var det vanligt att etnicitet kopplades ihop med religiös tillhörighet. Detta berodde till stor del på millet-systemet i det Osmanska riket. En etno-religiös identitet präglade de flesta assyriernas liv i Turabdin, medan vi idag i den moderna västvärlden präglas av en etno-nationell identitet. Hasyo Yuhanon Dolabani var före sin tid och som en av de nationellt medvetna vi hade på den tiden insåg han vikten av att bevara sin nationella identitet. Han såg inget problem med att vara 100 procent troende och 100 procent nationalist. Genom sina gärningar kom han att berika den syrisk-ortodoxa liturgin, det assyriska språket och han sådde ett frö som än idag fortsätter att växa och förse den assyriska rörelsen med liv. Om en man som Yuhanon Dolabani kunde ge sitt liv åt både sin tro och sin nation och om det inte innebar någon motsägelse för honom, vilka är då vi att påstå att något sådant inte kan existera?
Svaret på frågan om vem Mor Filoksinos Yuhanon Dolabani var är enkel: Hasyo Dolabani var en hängiven tjänare åt Gud och Assyrien.
Källor:
– ”Tashcitho d ḥaye d Yuhanon Dolabani”, 2007, ARS & AUF.
– Nemrod Barkarmo. 2016. ”Taw Mim Semkath – Bokstäverna som förändrade historien och skapade framtid”. http://www.hujada.com/article.php?ar=2872
– Peter Butros, ”Mor Filoksinos Yuhanon Dolabani – A Man of God & Assyria”, 2007. Engelsk översättning av Tomas Isik. https://bethnahrin.de/2007/08/19/a-man-of-god-and-assyria/
– Awgin Mnofar Barsom, ”Yuhanon Dolabani”, 1991. Översatt av Barsom Malke.
– Hujådå, November, 1985. ”Den assyriske kämpen och författaren”.
– George Kiraz, ”Yuhanon Dolabani”. Gorgias Encyclopedic Dictionary of the Syriac Heritage, sid. 129-130, 2011.
– The New Beth-Nahreen, Vol. 8, No. 6, November 1947, ”Archbishop Mar Filouxinos Youhanna Doulabany Visits The National Orphanage”.
– Fader Abraham Garis. ”Mor Filiksinos Yuhanen Dolabani”, 2009. http://www.assyriagoteborg.se/index.php?option=com_content&view=article&id=34
– Suroyo TV. Taḥrasto Dilonoyto, ”Yuhanon Dolabani 40th Anniversary”, 2009.
