Vad gör man när en nation försöker ta död på en, förnekar ens existens och döljer ett folkmord?
Den fråga ställer jag mig själv varenda morgon när jag vaknar och inser att jag som assyrier och armenier lever tack vare att min familj överlevde Seyfo och flydde från dagens Turkiet. Om min familj hade stannat kvar hade jag inte funnits idag!
Varje år den 24 april sätter jag på mig min assyriska flagga för att minnas, manifestera, markera och informera om Turkiets sanna ansikte. Ett ansikte som representerar allt de som är ondskan och de illa i den globala världen. Vi behöver samtidigt även vara medvetna om de interna utmaningarna som vi har där maktbegär banat vägen för splittring, hat samt förräderi mot nationen Assyrien.
I år så har vi passerat 107 året sedan folkmordet och vi väntar ännu på ett erkännande. Vi behöver hjälpa till. Så vad kan vi göra i diasporan och vad kan vi göra i Assyrien? Om vi börjar med att kolla på nycklarna till assyrierns överlevnad som är språket, kulturen, historien så ser vi att de redan idag finns så mycket vi kan göra precis utanför vårt hem.
Språkkurser finns att tillgå bara man ställer frågan, första steget till att bli inkluderad i en kultur är språket. Argumentet med att språket dör ut kan ej accepteras, de ska talas och utvecklas. Varje år så anordnas minnesdagar och firande som Naum Faik dagen, Akitu, seyfo och martyrernas dag som ger oss möjligheten att samlas. En plattform där idéer diskuteras och utbytes samt debatter som utmanar varandra och där livet firas.
Engagera varandra, detta innebär inte att en ska göra allt. Vi alla kan och måste bidra på något sätt, det är vår assyriska identitet som står på spel. Va inte rädda för det politiska intresset och engagemanget! Då som nu är situationen för det assyriska folket som är kvar i Assyrien allvarlig vilket kräver och behöver engagemang ifrån oss alla. Allt från lobbyism, debatter till stöd och bistånd.
Vi kan vår historia och vi ska berätta den!
Berätta och lär ut om Seyfo, innan och efter, litteratur finns att tillgå och kunskapen finns tillgänglig att spridas. Genom att vi har en historia så har vi även en framtid, vi är inte födda ur intet, vi alla kommer från någonstans och den någonstans är Assyrien. Genom att forska och ta till sig kunskapen om vår historia så ser vi ett mönster som talar för varför ett självständigt Assyrien är viktigt hur långt bort de än må vara.
Se på situation i turkiska Assyrien.
Innan folkmordet 1915 så begicks de massakrer på assyrierna sedan 1800-talet av både den turkiska och kurdiska befolkningen. Sedan så kom folkmordet den 24 april som gav startskottet för en kampanj i form av etnisk rensning på de som inte var turkar med en överenskommelse med kurdiska klaner där områden och mark utlovades så länge man fick bort ursprungsbefolkningen vilket gav förutsättningarna till turkiska statens bildande 1923, 8 år senare.
Assyriska språket förbjöds, turkiska efternamn påtvingades assyriska familjer i ett försök att utrota den assyriska identiteten. För de assyrier som överlevde folkmordet följde generationer och år av förtryck, hot och rädsla från turkiska staten på den ena sidan och de kurdiska klanerna från den andra.
Sedan kom Cypernkrisen 1974 och assyrierna blev återigen måltavlor för turkisk hämnd med hjälp av de kurdiska klanerna. Som följd av Cypernkrisen flydde assyrierna som överlevde folkmordet till diasporan där vi idag är. Än idag pågår de tvister om markområden mellan assyrierna som är kvar och den turkiska staten på ena sidan och de kurdiska klanerna på den andra.
Seyfo har också lämnat spår i Irakiska delen av Assyrien där assyrier utsattes 1933 för en massaker i Simele som idag som vi alla vet kallas och är känt som Simelemassakern. Även här följde generationer och år av förtryck, hot och rädsla där krigen som ”Iran-Irak kriget 1980”, ”Kuwaitkriget 1990”, Irakkriget 2003” och Daesh 2014 bidrog till assyriernas flykt från Assyrien till diasporan.
Assyrierna har tyvärr även gått samma öde till möttes i syriska delen av Assyrien av efterföljande år av förtryck, hot och rädsla från syriska staten på den ena sidan och de kurdiska klanerna från den andra.
Resultatet och mönstret är tydliga och talar sitt tydliga språk. De återkommande hoten, morden, konfiskeringarna och förnekande gör att assyriernas existens i mellanöstern är hotad och måste få ett slut. En självstyrande provins på Nineveslätten med Assyrien som självständig stat i slutändan måste upprättas för att stoppa klanernas utnyttjade av situationen i syfte att tvinga ut assyrierna ifrån ursprungsområdena.
Vi har arbete framför oss och det är ingen en mans show, vi alla behövs och vi alla behöver hjälpas åt.
Genom att delta i minnesdagarna, firandena eller debatterna gör att allmänheten får upp ögonen för engagemanget som finns och kan trigga fler att engagera sig. Vi har inget att förlora på det, vi kan och vi måste engagera oss.
Tiden då vi sätter på oss offerkoftan är över, vi måste hjälpa oss själva.
Vi blickar framåt och vi gör de tillsammans och tillsammans kan vi och tillsammans ska vi segra.
Vi kommer att fortsätta utöva våra traditioner, tala assyriska, för evigt minnas och aldrig glömma.
Vi kommer aldrig att ge upp vårt älskade Assyrien.
Vi är här, vi lever, vi har fått vår revansch.
Vi är Assyrien och för dig vi evigt kämpa.
