Assyriska vann i Landskrona med komfortabla 3-0 efter två drömmål i första halvleken. Landskrona försökte bjuda upp till dans, men motivationen försvann efter Assyriskas andra mål. I slutet av matchen rann Stefan Batan igenom och stängde matchen helt när han från nära håll stänkte dit trean. Helgens resultat i toppstriden bäddar för ett dramatiskt slut på lördag. Det enda Assyriska ska göra är att tänka på sitt eget resultat, och hoppas att det ska räcka minst till kvalplatsen.

Att säga att det blir dramatiskt på lördag är egentligen årets understatement. Det som utspelas på den stora scenen kan leda till allt från himmel till helvete. Och allt däremellan. Om slutsignalen betyder Allsvenskan får vi alla uppleva ett historiskt ögonblick i Södertälje. Euforin kommer inte att känna några gränser. Om en eventuell vinst ”bara” leder till kvalplats, bör supportrarna ändå känna en stor glädje att Assyriska fortfarande har två matcher till i år. Två matcher att visa upp sitt fina spel som inte ens allsvenska lag förmår.

En eventuell fjärdeplats är inget jag tänker på. Det mörker och den tomhet som tog över mig efter Falkenbergs kvittering kommer att kännas som en droppe i havet mot en sådan avslutning. Det känns ännu tyngre när man inser att Assyriska skulle ha haft allt i egna händer, om inte man släppt in målet så snöpligt. Men det går inte att tänka så i det här läget.

Efter säsongen kan man, om man vill, summera vad som hade hänt om man inte släppt in kvitteringen mot Falkenberg. Om Martin Åslund hade gjort mål på sitt friläge mot Mjällby. Om, Om och Om. Det kommer inget positivt ur det tänkandet nu. Assyriska ska bara tänka på att göra sitt på lördag mot Ängelholm. Om man plockar fram samma spel och samma fina inställning som mot Landskrona, ska det gå att slå laget som inte förlorat på elva omgångar.

Assyriskas insats mot Landskrona var bland de mer stabila insatserna jag sett i år. Alla lagdelar gjorde gott ifrån sig, om man bortser från dålig kommunikation mellan backlinje och målvakt. Men det är ju inget nytt direkt. Det var stenhårt jobb över hela planen från samtliga spelare. Mycket positivt var att kantspelarna, Eddie Moussa och Stefan Batan, höjde sig flera snäpp från senaste matcherna. Det kommer att behövas om framgångssagan skall få ett lyckligt slut.

Det som oroar mig är att Göran Marklund fortfarande inte gör mål. Marklund spelar i och för sig småskadad, men borde ha gjort mål på Moussas fina inspel i början av matchen. Eller för den delen i friläget som liknade det friläge Åslund hade mot Mjällby. I första läget fick Marklund inte ens till ett avslut, och vid friläget blev det ett tamt avslut rakt på målvakten. Skönt är att Marklund fortfarande är mycket delaktig i spelet och att Xhevdet Llumnica är tillbaka på allvar som målskytt.

Llumnica kan tydligen inte göra fula mål. Det måste vara en volley i krysset helt enkelt. En underbar boll i djupled från Östlundh hittar Andi Toompuu på en offensiv tur i straffområdet. Toompuu nickar ner bollen till Llumnica som drar till bollen kontrollerat. Från läktaren kunde vi följa bollbanans väg mot bortre krysset. När jag, efter matchen, frågade Llumnica om varför han bara gör snygga mål skakade han bara på huvudet och skrattade.

Det var roligt att se fingertoppskänsla av tränarparet när det gäller laguttagning och byten. Assyriska startade med exakt samma elva som senast mot Falkenberg, vilket inte har hänt många gånger. Dessutom valde Michael Borgqvist och Edmond Lutaj ett rakt byte när Toompuu blev skadad. Det vill säga ett byte utan rockader, vilket inte heller har varit vanligt senaste tiden.

Aziz Corr-Nyang kom in istället för Toompuu på innermittfältet tillsammans med Östlundh som då fick den defensiva rollen. Visserligen såg det inte speciellt samspelt ut det två emellan, men Corr-Nyangs förmåga att vårda bollen och hålla bollen inom laget var välbehövligt i det läget. Corr-Nyang var inblandad i det fina tredje målet när han trollade bort sin motspelare och hittade Moussa på högerkanten. Moussas inlägg nådde Dinho som med bra känsla hittade in till Llumnica. Llumnica var något felvänd och valde, helt rätt, att släppa bollen till Batan som rakade in bollen i hörnet med yttersidan.

Jag kan förstås inte undgå att nämna matchens behållning; 1-0 målet som satte prägel på hela matchen. Östlundhs frispark från nära trettio meter är fotbollsporr på högsta nivå. Det kändes som om bollen ändrade riktning tre gånger innan den borrade sig in krysset. Det var helt enkelt världsklass på det tillslaget. Det sjuka är att Östlundh kunde ha gjort hattrick på frisparkar. Han sköt en frispark någon centimeter från ena stolpen och en tredje frispark klockrent i ribban. Jag tror att ribban gungar fortfarande. Glömde jag nämna att Östlundh var rena rama fältherren i övrigt?

Om Assyriska fokuserar på sitt eget spel och ger allt man har i varje moment, tror jag få lag kan stå emot. Vare sig det är Ängelholm, Ljungskile eller Sundsvall. Så länge man har glädjen ute på plan och inte spelar med nerverna utanpå tröjan bör det gå vägen. Och spara tillbakablickarna till efter säsongen.

   Dennis Östlundh
   Xhevdet Llumnica 

   Filip Bergman