I dag måndag är det nypremiär för Yelda Hadodos monolog Iamjustagirl på Oktoberteatern i Södertälje. SP har träffat henne för ett samtal om skådespeleri och drömmar.

Resan mot att bli skådespelare till yrket började vid nio års ålder med en sketch på fritidsgården i Hovsjö.

– Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag gjorde på scenen men jag kommer ihåg att min baskettränare Michaela Hurme ställde sig upp och applåderade, säger Yelda Hadodo.

I nian visste Yelda att hon ville jobba som skådespelare men var också medveten om att det är en tuff bransch. Därför beslutade hon att läsa samhällsprogrammet i gymnasiet och valde till så mycket dramakurser hon kunde.

– Min lärare i gymnasiet Eva Stockås fick mig att försöka satsa på teatern. Sedan fick jag en roll här på Oktoberteatern av en slump. Det var här jag blev skolad, säger hon.

Hon pratar om Eva Stockås som sin mentor i tidiga år. Senare på Oktoberteatern tog Margareta Wikholm henne under sina vingar.

– Hon är min guru i vuxna livet.

I framtiden vill hon spela in film och berättar att en dröm är att arbeta med Mel Gibson.

– Han är något extra. Han gör saker med kärlek.

Yelda Hadodo berättar att hon alltid vetat att hon är bra på att spela teater. På scenen har hon en känsla av att ”ingen kan komma åt mig”.

– Man vet när man hör hemma på scenen. Det är en speciell känsla. Där får jag vara mig själv, jag kan lägga alla vardagsproblem åt sidan och bara spela en roll.

Hon är noga med att betona att hon spelar en roll. I den senaste pjäsen spelar hon Nina, 27 år, som står inför livsval när det gäller karriär och partner. Likheterna mellan skådespelaren och karaktären är slående men det är fortfarande en roll.

– Folk har kommit fram och frågat mig vem som är min hemliga pojkvän eftersom Nina inte berättat för sin familj om pojkvännen. Men jag har ingen pojkvän, säger Yelda Hadodo.

Även om deras problem inte är samma på ett personligt plan har de en liknande livssituation.
Nina känner av ett kulturellt arv och släktens vilja att hon ska hitta en assyrisk kille. Samtidigt vill hon satsa på sin karriär och välja partner helt fritt. Yelda berättar att hon känner av ett kulturellt tryck på att bilda familj.

Hon pratade inte med sin familj om pjäsens innehåll under arbetet. Hon berättar att hon inte ville behöva försvara den.

– Det är frågor som berör mig. Jag vet inte om jag vill en egen familj. Att älta frågorna i pjäsen sätter griller i huvudet på en. Därför var jag inte redo att försvara pjäsen.

Hon säger att hon fortfarande håller pjäsen och rollen på distans.

– Det berör många i min omgivning. Jag har bekanta som inte vet hur de ska ta sig ur situationen, säger hon.

Även om pjäsen på intet sätt ger henne några svar på livsfrågorna har den fört med sig andra goda ting. Boxning kombinerat med träning på gym har gett henne så bra fysik att hon blivit erbjuden jobb på gymmet.
 
– Jag kanske ska bli instruktör, säger hon.