Musikern och kompositören fader Paul Mikhael
Fr Paul Mikhael, fadern till västassyrisk folkloremusik, har gått bort vid en ålder av 92 år onsdag den 18 oktober i Beirut, Libanon. Fr Paul Mikhael komponerade ett tiotal tidlösa sånger som kommit att bli klassiker bland det assyriska folket.
I år är det 100 år sedan, 1924, som staden Urhoys assyriska befolkning fördrevs av den turkiska staten i exil till Aleppo i Syrien. Från Aleppo flyttade en del familjer till Beirut under senare delen av 1920-talet. Paul Mikhael föddes den 6 mars 1932 i Beirut i en av dessa familjer med ursprung från Urhoy. Paul Mikhael har en gång i en intervju berättat att de assyriska kvinnorna från Urhoy talade armeniska med sina barn, medan männen talade turkiska med sina barn. Pauls hemspråk var därför både armeniska och turkiska. Det syriska språket var sedan länge förlorat bland Urhoy-assyrierna.
Vid fyra års ålder återvände familjen till Aleppo där Urhoy-assyrierna återuppbyggde sitt samhälle. I ett nybyggt assyriskt kvarter, med nybyggd syrisk-ortodox kyrka och skola, kunde de fortsätta bevara sina uråldriga traditioner och identitet. I denna miljö växte Paul upp. Fadern lärde honom syrisk-ortodoxa hymner vid ung ålder. I skolan och i kyrkan lärde han sig klassisk syriska. Redan i ung ålder gick han med den starka scoutrörelsen inom den syrisk-ortodoxa kyrkan i Aleppo och lärde sig att spela trumpet (fanfar).
År 1950, vid 18 års ålder, flyttade Paul Mikhael till Qamishli för att leda scoutkårens musikband efter önskan från lokala scouter. Här började Paul sin livslånga musikkarriär då han 1951 komponerade sin första låt, marschen Qum yalude w tabar šišlon d ma’inuṯo (Res er barn och bryt försumlighetens kedjor), till text av poeten och dåvarande scoutledaren Awgin Mnofar Barsom (idag 96 år och bor i USA). Under följande år under 1950-talet kom Paul att komponera och lära ut sånger som Aḥay clayme bnayo d umṯo d suryoyuṯo (Bröder och barn till syriskhetens nation, text av Afram Abbude, senare biskop), Frus lešono d abohayk (Sprid ditt fädernespråk, skriven av Awgin Mnofar Barsom) och Ṭalo d šafro (Morgondagget, text av Afrem Mnofar Barsom, senare biskop). Den klassiska patriotiska musikstilen i dessa sånger, alla på klassisk syriska, var inspirerad av musikern Gabriel Assads sånger. Paul lärde ut sångerna till en kör som framträdde dem vid olika sammankomster i Qamishli och spelade även in dem med sång av diakonen Yusef Shamun och lärarinnan Evlin Dawud åren 1958–1963. Paul spelade dragspel i dessa inspelningar som räknas som de första bland västassyrier i hemlandet. De spelade en stor roll i att väcka och stärka identiteten hos generationer av assyrier under en tid då arabnationalismen styrde och förtryckte alla icke-arabiska minoriteter i Syrien.
Under början av 1960-talet tog Paul Mikhael steget vidare i att skapa musik om kärlek. Paul komponerade valsen Šufro yedceṯ šbiḥo iṯayk (Skönhet, jag visste hur härlig du är, text av författaren och poeten Abdelmasih Qarabashi). Låten kom att spelas in och sjungas av Evlin Dawud, men fick inte någon större spridning. Språket var fortfarande klassisk syriska.
År 1966 blev Paul tillfrågad av Danho Dahho om han kunde tonsätta musik till en dikt som han nyligen skrivit på talspråket surayt. Danho Dahho hade dessförinnan fått ett nej av Gabriel Assad med förklaringen att hans musikaliska livsgärning och stil var patriotisk musik på klassisk syriska. Paul gav ett liknande svar om att hans musikaliska arbete bestod i att skapa musik för scouter och körer att sjunga och att han inte hade någon erfarenhet av denna typ av musik, men att han skulle återkomma och se. Tanken på att skapa dansmusik hade ännu inte slagit rot och inte minst fanns en rädsla om att denna sorts musik inte skulle mottas väl av folket. Denna dikt blev kvarliggandes hos Paul i månader.
Sången i de assyriska bröllopsfesterna i Qamishli denna tid hölls på grannspråken arabiska, turkiska, kurdiska och armeniska. Detta fick en del assyriska ungdomar att reagera och tänka över sitt eget språk, som var det dominerande talspråket i staden i denna tid; ”Varför dansar vi assyrier till alla möjliga språk, men inte just till vårt eget?” Tidigare fanns bara ovannämnda patriotiska musik av Gabriel Assad och Paul Mikhael bland västassyrierna, men det var ingen musik att dansa till. Att sjunga om kärlek i Jesu språk ansågs vara oförskämt sedan gammalt i Turabdin. Med anledning av detta tog Assyriska demokratiska organisationen (ADO), alla beståendes av ungdomar, beslut om att låta skapa, spela in och sprida folk- och dansmusik på det egna talspråket. Inte långt därefter, våren 1967, blev Paul Mikhael kontaktad av den unge Ninos Aho, som hade en framträdande roll i ADO, och som bad honom om hjälp att leda en kyrkokör och att komponera folkmusik på talspråket. Paul gick med på förslaget och ledde den nybildade kyrkokören, men avvaktade fortfarande med att komponera musik på surayt. Under hösten 1967 hade ungdomarna oberoende av Paul börjat skriva sina egna låtar, vilket är en annan historia, men intressant att nämna i detta sammanhang. Enligt musikern Abrohom Lahdo antog Paul Mikhael utmaningen att komponera musik på talspråket efter att ha reagerat på ungdomarnas egna låtar. Paul Mikhael hade sannolikt redan för avsikt att börja komponera på talspråket.
Ungdomarnas musikaktiviteter öppnade upp för Paul och kort efteråt, december 1967, komponerade Paul sin första sång på talspråket. Sångtexten var dikten som Danho Dahho presenterat för honom tidigare. Så föddes den klassiska kärlekssången Kmiṣawri l quli… (Vardag och natt din vackra figur och svarta hår framför mig skildras). Sången skulle komma att följas upp i början av 1968 av Alfo šlome w šayne (Tusen hälsningar) och Šamo mar (Säg mig Shamo) med flera. Paul Mikhaels vision i hur dessa sånger skulle låta vid inspelning kom dock att kollidera med ungdomarnas vision. Paul Mikhael insisterade med att vilja spela in dem med trumpet, klarinett, saxofon och trummor. Ungdomarna ville inte ha dessa västerländska instrument utan sökte efter ett mer orientaliskt sound med instrumenten jumbush och derbake. Ungdomarna, med unge Abrohom Lahdo i framträdande roll, kom att fortsätta på den orientaliska riktningen och spelade in musiken i augusti 1968 med unge Habib Mousa vid sång. Paul Mikhael var inte närvarande vid inspelningarna och kände heller inte till att bakom produktionen av inspelningarna förelåg ett politiskt beslut av ADO, som var en hemlig organisation. Paul Mikhael berättade många år senare i en intervju på Assyria TV 2013 att även om han hade vetat att ungdomarna i själva verket utgjorde en assyrisk politisk organisation så skulle han fortfarande samarbeta med dem. Dessa är de allra första inspelningarna på det västassyriska talspråket surayt och de skulle komma att revolutionera den assyriska musiken och kulturen.
Paul Mikhaels samarbete med Danho Dahho kom att resultera i flera låtar, idag alla erkända klassiker såsom Barimo acmi briṯo, Kima Kimano, Wardo w Afrem och vaggvisan Nanni nanni. Danho Dahho skrev om frukten av samarbetet i följande vers som han kom att läsa upp i sin diktsamling:
Kṯuwwe mimre camoye, mraknënne la zmiroṯe
zmiroṯo d Danḥo w l Pol karixi aṯrawoṯe
zmirënne clayme w gabre, w neše, sobe wa bnoṯe
raqiḏi aclayye b ḥage, w makraxxe mëštawoṯe.
Fri översättning:
De skrev folkliga dikter som tonsattes till sånger
Danho och Pauls sånger spreds i olika länder
de sjöngs av alla, pojkar och flickor, ungdomar, män, kvinnor och äldre
som dansade till dem i fester och spred dem i bröllop.
Paul Mikhael kom under samma tid att skapa nya melodier och hymner för den syrisk-ortodoxa kyrkan som kom att framföras av en nybildad kör som han var ledare för. Kördeltagarna kom i sin tur att senare bilda nya körer i syrisk-ortodoxa kyrkor i diasporan. På så sätt har många utav Paul Mikhaels kyrkohymner kommit att bli standard i söndagsgudstjänsten, av vilka förtjänar att nämnas Qadiš qadiš och Mawtox moran meṯahdinan.
Paul Mikhael flyttade från Qamishli till Beirut juni 1972 och vigdes till präst inom syrisk-ortodoxa kyrkan 1974. I Beirut fortsatte han att komponera ny syrisk-ortodox kyrkomusik. Han förde noggrant musiknoter för alla sina kompositioner. År 2006 förärades han med ett pris för sitt musikaliska livsverk av Urhoy konstkommittén i Qamishli som han mottog i kommitténs femte arrangerade sångfestival. Vid 90 års ålder, år 2022, förärades han med titeln hedersdoktor i musik av ett universitet i Beirut och samma år släppte Beiruts biskopsstift en CD med 11 nyproducerade inspelningar av Fr Pauls kyrkohymner.
Fader Paul Mikhael räknas som en av de största och mest framgångsrika assyriska kompositörer någonsin. Han är ensam om att ha skapat assyrisk musik i brett skilda stilar som klassisk patriotisk musik, marscher, valser, folkdansmusik, och slutligen kyrkomusik. Hans bidrag har stärkt och stärker fortfarande den assyriska identiteten och den syrisk-ortodoxa kyrkan i allmänhet. Inte sedan kyrkofädernas glansdagar har en kompositör varit med om att tonsätta och tillföra så många, fler än hundra, nya kyrkohymner i kyrkan.
Fr Paul Mikhael lämnar efter sig fem barn, Dr Michael, Sina, Kima, Joseph och Soughit med barnbarn. Begravningen hölls lördag den 19 oktober i Mor Afrem syrisk-ortodoxa kyrka i Ashrafiye, Beirut. Hans bortgång är en stor förlust för den assyriska musikkulturen och det assyriska folket.
Assyriska riksförbundet beklagar förlusten av Fr Paul Mikhael och framför sina kondoleanser till familjen och det assyriska folket.
Fotnot: Fr Paul Mikhael är även känd under släktnamnet Gule (Güle), vilket var namnet på en kvinnlig anmoder. Eftersom bokstaven G inte finns i arabiska stavar familjen namnet Kouly.
Källor:
Intervju med Fr Paul Mikhael av Riad Asmar, 2010
Intervju med Fr Paul Mikhael av Riad Asmar, Abboud Zeitoune, Hanibal Romanos, 2013
Intervju med Fr Paul Mikhael av Josef Cacan, Assyria TV, 2013
Abboud Zeitoune, Modern Assyrian Music, 2015
Föreläsning av Dr Abrohom Lahdo, Norsborg, 2024
Danho Dahho, diktsamling på kassett