Som ung lär man sig, i ett tidigt skede, veta att man är assyrier. Ju äldre man blir desto mer befästs den assyriska identiteten och blir än mer påtaglig. Genom hela livet ökar ens kunskap om den egna kulturen, språket och ärorika historia genom olika kanaler. Det kan vara genom familjen där diskussionerna går varma, i föreningar, genom olika föreläsningar och i olika medier. Vad jag sedan som individ gör med denna kunskap, detta arv och hur jag tar till mig det förmedlade, varierar till en hög grad.

Människor är födda till fria individer att välja fritt hur de vill utforma sina liv och välja graden av engagemang i olika verksamheter. Vad som avgör om en person ska engagera sig eller inte är svårt att fastslå, ofta är faktorerna många och varierande. Fulla av energi, idéer och motivation engagerar sig personer i föreningar och verksamheter, förväntningarna är ömsesidigt höga, men tron och hoppet bytts ibland ut mot besvikelse och vemod när förväntningarna inte infrias. Upplevelsen av att engagemanget är meningslöst infinner sig ofta hos dessa personer. Vad är det för vits med att engagera sig i sitt folk när det finns vetskap om avsaknad av uppskattning, tacksamhet och vänliga ord för det genuina engagemanget. Det är vid sådana tillfällen som individen väljer sin frihet att inte engagera sig, och därmed överlåta ansvaret på någon annan.

Många av de assyriska rörelserna har bildats genom personer med ett gemensamt intresse, syfte och ett stort engagemang med folkets överlevnad och framgång som fokus. Det assyriska folkets företrädare som vi med stolthet uppmärksammar och hedrar hade som syfte att föra vidare stafettpinnen, att engagera och mobilisera krafter som verkar för det egna folket. De investerade i folkets framtid med sitt engagemang, sina verk och sina liv och det är den lagda plattformen från deras tid som vi nu med stolthet står på. En gnista av hopp för folkets framtid finns nog hos varje assyrier som genom uppmuntran och uppskattning så småningom kan flamma upp till en eld som ger kraft och styrka.

Ansvaret axlas inte enbart av en person utan det är allas vårt ansvar att låta facklan brinna och föra kampen vidare. Det är livsavgörande för vår existens. Vi, du och jag är alla eldsjälar, vi bör visa det. En uppmaning till alla aktiva, verksamma och ansvariga personer i assyriska föreningar, institutioner och organisationer, är ta vara på den kompetens som finns, lyft upp den och var inte främmande för nytänkande och nyskapande. Det vi åstadkommer nu är en investering för oss men det är våra barn som kommer att äta frukten av vår skörd.

Kan en person låta bli att bry sig och engagera sig i sitt folk? Är det möjligt som förälder att låta bli att intressera sig för sina egna barns framtid? I en familj ser alla till varandras välmående och alla har sin roll i familjen för att den ska fungera och gå vidare. Detsamma gäller för våra organisationer, alla ska vi ha våra arbetsuppgifter, bära ett gemensamt ansvar där vi enade blickar framåt och möter motgångar och framgångar. Våra barn och barnbarn skall med stolthet kunna hävda sin assyriska identitet och den anrika historia som den vilar på.
 
Detta är riktat till alla er som vill, men inte vet hur ni ska engagera er. Till er som tidigare varit aktiva men dragit er tillbaka av anledningar som enbart ni känner till. Dessutom riktar vi oss till alla er som redan finns inom verksamheterna men som är tysta. Men frågan är hur når vi ut till er alla? Hur ska vi göra er röst hörd när ni i tysthet går vidare? Var är ni nu, alla eldsjälar när ert folk behöver er som mest? Kom, gör er synliga. Schismer, personliga konflikter och baktalande hör inte hemma i våra organisationer. Det för inget gott med sig, istället försvagas vi bara och försummar våra barns framtid. Vi har helt enkelt inte råd med sådant. 

Faktum kvarstår. Kan jag som assyrier stå vid sidan och se på när mitt folk mitt folks identitet sakta men säkert suddas ut? Kan jag, som har kunskapen och engagemanget, med gott samvete inte hjälpa till? Har jag ett ansvar att föra fram det arv jag föddes med eller kan jag bortse från det genom att blunda, ignorera och tro att andra ska bära även min del av ansvaret och utföra de uppgifter som jag är lämpad för? 

För alltid kommer det att finnas personer som är mer aktiva än andra, en del syns och uppmärksammas mer men alla har lika stor del i konsekvenserna. Det är den skara som inte syns men ändå finns där som genom dess stöd verksamheterna byggs upp med som utgör den starka ryggraden i alla våra verksamheter som behöver blir större. Sedan är de många som står vid sidan av vars stora intresse och engagemang ligger i att kritisera och feltolka allt. Bör de få utrymme att fortsätta med det, utan att själv bidra med något konstruktivt? Har en soffliggare rätt att kritisera regering och riksdag när den självmant valt att inte rösta och påverka? Samtidigt kan det vara ett uttryck för missnöje, en protest av den skara som blivit besvikna och sårade. Er erfarenhet är viktig för att undanröja felsteg och upprepade misstag i de assyriska organisationerna.

Allas röst är likvärd och alla har vi ett ansvar att göra oss assyrier hörda. Ditt engagemang och intresse för ditt folk är lika viktigt som någon annans, så var med och för fram ditt folk in i framtiden mot framgång såsom våra företrädare ämnade göra.