I den föregeånde artikeln tittade vi närmare på hur den assyriska befolkningens självbenämning utvecklats, tolkats och misstolkats under historiens gång. Arkeologin har idag satt definitiv punkt för diskussionen om vad ordet suroye eller suryoye kommer från. I denna artikel ska vi titta närmare på språkets ursprung.

 Sedan 1800-talet har vi fått höra av västerländska forskare att språket vi talar är en ”arameisk dialekt”. Om vi blickar ännu längre tillbaka ser vi att det även varit vanligt bland kyrkofäderna att benämna språket som arameiskt. Men om vi alltid kallat oss assyrier, varför sägs det att vi talar arameiska? Assyrier bör väl tala assyriska?

För att förstå språkets bakgrund måste vi återigen backa tillbaka till det assyriska rikets tid före Kristus. Vi har en ganska god bild av språksituationen i Assyrien fram till Nineves fall 612 f. Kr. Forskarna vet att assyriskan och arameiskan beblandades. Det arameiska språket hade en stor fördel gentemot assyriskan genom det revolutionerande bokstavssystemet. En person som ville skriva och läsa assyriska var tvungen att bemästra runt 600 olika tecken. Arameiskan med sina 22 bokstäver och enkla struktur blev därför mycket lockande. På den tiden trodde människan att saker som skrift var en gåva från skriftguden. Språk och skrift sågs alltså inte som något som människan skapat och därför var det inte heller något som människan kunde ändra på. Arameiskan hade därför stora framgångar inte bara under det assyriska imperiets tid utan även under det efterföljande persiska riket där det användes som riksspråk. En tredje anledning är den befolkningsbeblandning som ägde rum där många arameisktalande människor kom att leva under assyriskt herravälde. Runt 800-talet före Kristus kan vi se att de två språken levde sida vid sida i assyriska riket och beblandades med varandra. Sammansmältningen och beblandningen av de två språken underlättades av att båda tillhör samma språkgrupp, den semitiska. Vi kan följa denna sammansmältning av arameiska och assyriska fram till assyriska rikets fall 612 före Kristus. Sedan blir det allt svårare att följa processen. Detta beror på att människorna kom att överge användningen av lertavlor och började istället använda mjukare material som djurhudar och papyrus, speciellt för att lertavlor inte lämpar sig särskilt väl för bokstavsskrift. Hudar och papyrus är dock inte särskilt hållbara material och därför har vi färre fynd från tiden efter Nineves fall.

Om vi håller i minnet språksituationen som vi känner till den i det gamla Assyrien och frågar oss: om assyrierna skulle ha ättlingar som lever idag, hur skulle deras språk se ut? Det logiska svaret är att språket skulle bestå av en blandning av assyriska och arameiska samt en hel del låneord från de språk som penetrerat assyriernas område de senaste århundradena. Detta är också precis den språksituation vi har idag. Språket vi talar i nutiden, oavsett om det är östdialekten som talas i Iran och Irak eller västdialekten som talas i Turkiet och Syrien, så består den av en blandning av assyriska och arameiska och med en hel del låneord från grekiska, arabiska, turkiska, persiska och kurdiska. 

Hur kan vi veta att vårt språk även består av fornassyriskan? Det finns flera spår som avslöjar detta. Ett är de ord som vi vet är av assyriskt ursprung. Här är några exempel på ord som vi använder idag i vårt talspråk som kommer från fornassyriskan från början. 

Fornassyriska  Nutida västassyriskaNutida östassyriska  Betydelse på svenska
 Ardikhalu Ardikhlo Ardikhla Arkitekt
 Asu Usyo  Asya Doktor
 Beldbabu Beldbobo  Beldvava Fiende
 Zuzu Zuzo Zuza Pengar/mynt
 Egirtu Egarto  Egarta Brev
 Gishru Geshro Gishra Bro
 Kinutu Kinutho Kinutha Rättvisa
 Targumanu Targmono Targmana Översättare
 Tahumu Thumo  Tkhuma Gräns
 Shedu Shido Shida Djävul

Ett annat spår är de ord som vi vet är sumeriska som till exempel ordet Usyo (doktor). Detta ord finner vi först hos sumererna och vi ser det sedan övertas av forntidens assyrier i formen Asu med samma betydelse. Idag säger vi Asya eller Usyo på våra två huvuddialekter. Detta ord kan inte ha övergått från sumererna till araméerna då den sumeriska kulturen sedan länge avstannat innan någon arameisk kultur uppstått. Det kulturella utbytet mellan assyrierna och sumererna är dock väldokumenterat. Vi skulle alltså idag inte kunna ha ordet Usyo eller andra ord med sumeriskt ursprung i vårt språk om vi inte fått det via assyriskan.

Dessa fakta har länge förbisetts av språkforskarna som istället nöjt sig med att klassificera språket som ”en arameisk dialekt”. Det beror dels på att en del språkforskare har varit kyrkoentusiaster som gärna velat bekräfta att språket som Jesus talade fortfarande används. Det beror också på att forskarna under lång tid utgick från att det inte finns några assyrier och därmed behövde de aldrig titta närmare på språkets bakgrund. Detta förhållningssätt håller nu på att utmanas. En av världens främsta experter på semitiska språk, professor Geoffrey Allan Khan från Cambridge university har tagit det första steget. I en vetenskaplig artikel (se bifogad artikel längst ner) slår han fast att talspråket dels innehåller många fornassyriska ord och att skriftspråket visar spår av en annan grammatik då det inte följer den arameiska grammatiken fullt ut. Det är rimligt att anta att de kommande åren kommer att leda till en helt ny syn på språkets sammansättning och ursprung när forskarna börjar titta på det med nya ögon. 

En annan intressant punkt gällande språket är dess benämning. Forskarna och en del av kyrkofäderna har kallat det arameiska. Men folket har själva alltid kallat språket för ”suret” eller ”surayt” oavsett om det är en person från Turabdin, norra Irak eller Iran. Även termerna ”suryoyo” och ”suryaya” har använts men då främst om skriftspråket. Befolkningen har alltså själv inte beskrivit sitt språk som ”oromoyo”, det vill säga arameiska. Under forntiden kallade assyrierna sitt språk för asuritu eller det kortare suritu. Dessa ord har en väldigt stor likhet med ”suret” eller ”surayt” som vi alltid kallat vårt språk ända idag.

Sammanfattningsvis är vårt nuvarande språk resultatet av den sammasmältning av arameiska och assyriska som ägde rum under forntiden. Vidare har folket alltid kallat sitt språk för assyriska på det egna språket. Dessa faktorer är dock inget som anti-assyriska personer vill lyfta fram. Drivna av sin bokstavstro vill de gärna ses som bärare av språket som talades av Jesus. 

Mattias Shemun 

*Nästa artikel publiceras inom de kommande dagarna.