En veckoslutskurs har precis nått sitt slut. Efter att ha avrundat en helg med föreläsningar om assyrisk identitet, kultur och språk så sitter ungdomarna på sina platser, redo för att snart bege sig hem. Men innan det är dags för hemfärd så tar Assyriska Ungdomsförbundets ordförande, Katrin Genc, mikrofonen för att hålla ett avslutande tal. Hon talar om vikten av att bibehålla det assyriska arvet, att vi med stolthet ska lyfta fram det som våra förfäder genom blod, svett och tårar givit oss. Men att vi även, förutom att minnas, måste arbeta vidare på den grund de byggt. På bordet där hon talar finns en hög med cd-skivor, hon tar tag i högen och delar ut denna klassiska skiva, en efter en till alla ungdomar som deltagit under den lärorika veckoslutskursen. Framför var och en ligger nu Gabriel Asaads skiva.
Malfono Gabriel Asaad är en förfader som gett oss mer än bara blod, svett och tårar, han är grundaren till den moderna assyriska musiken. Jag iakttar hur frågande varenda ungdoms ögon tittar på den allvarliga mannen som pryder varje skivomslag. Jag tänker på ordförandens ord om att minnas, lyfta fram och bygga vidare och jag förstår att även om Gabriel Asaad ristat in sitt namn i varje assyrisk sten, så börjar kunskapen hos många ungdomar att sina.
Avsikten med denna text är således att frågan i dessa ungdomars ögon skall omvandlas till ett medvetande och en självklarhet. Därför ställer jag mig samma fråga som så starkt genomlyste deras ögon när de såg på den allvarlige mannens blick.
Vem var Malfono Gabriel Asaad?
Skivfodralet ligger ovanpå mitt skrivbord, skivan jag fick som gåva har precis placerats i cd-uttaget i datorn. Spår 1 spelas upp i högtalarna och låten Oth kmo romat (Min flagga) ljuder i vardagsrummet och tränger in i varje hörn. Ljuden från instrumenten studsar mot de himmelsblå väggarna och ekot når mina öron. Jag lever mig in i musiken, känner rytmen från ouden och blir ett med låten och jag känner hur jag plötsligt transporteras iväg till en annan dimension. Helt plötsligt befinner jag mig i Midyad, året är 1907, det var här och då som Gabriel Asaad föddes. Hans föräldrar hette Asaad och Hawo, båda från Midyad. Det var tradition förr att ärva efternamnet efter faderns förnamn, därav Gabriels efternamn.
Han var endast ett barn när familjen Asaad bestämde sig för att år 1914 flytta till staden Adana i Cilicien, dagens sydcentrala Turkiet. Anledningen till flytten var arbete, många assyrier flyttade dit innan Seyfo för att arbeta på bomullsfält. Här i Adana öppnades ett assyriskt barnhem 1919. Gabriel började studera i det assyriska barnhemmets skola Taw Mim Simkath. Denna skola spelade en stor roll i utbildningen och uppfostrandet av den nationalistiska andan hos många av de som senare kom att växa upp till att bli ledare inom den assyriska rörelsen. Gabriel Asaad var elev till den mytomspunne assyriske munken (senare biskop) Yuhanon Dolabani, Pol Jan (från Kharput) och Ibrahim Hackverdi (från Urhoy). I skolan studerade Gabriel bland annat språken assyriska (klassisk syriska), osmansk turkiska och franska. I slutet av 1921 bar det av för ännu en flytt, nu vidare mot Damaskus i Syrien. Här fick han sin allra första musiklektion, år 1923 och den syriska kyrkans musik var en stor källa för hans inspiration.
Det blir tyst för en stund, men innan jag hinner få medvetandet tillbaka så börjar nästa låt att spelas upp i högtalarna. Monaw kuoro, skriven av Hanna Salman och komponerad av Gabriel Asaad, tar över tystnaden. Jag är tillbaka, men nu på en helt annan plats och tid. Låten har tagit mig till Beirut i Libanon och året är 1926. Ett år tidigare hade han emigrerat hit och det var på denna plats som han började ge liv till dikter och hymner genom sin musik. 1926 skrev och komponerade han sin allra första låt Othuroye ho mṭoth elfan l meṭbac, vilken kan vara den första komponerade och musikaliskt noterade assyriska sången av en assyrier i modern tid. Det är en patriotisk sång som handlar om uppvaknandet av den assyriska nationen. Under åren i Beirut komponerar Gabriel många fler klassiska och patriotiska låtar såsom Motho dilan, Taw nethkanash o bnay motho och Qenneshrin mrabyonitho.
Låt efter låt spelas upp och jag tar mig från en plats till en annan och från en tid till en annan. Efter att ha lyssnat mig igenom Moth Bethnahrin, Foraḥto withoch Num ḥabib så har skivan nu börjat spela upp spår 6. Introt är starkt och ger mig en inre ro, en kvinnlig röst så stark gör mig alldeles knäböj och svag. Hjärtat grips av varenda ton och plötsligt hör jag orden som är mig så bekant, Ho donḥo shemsho (Solen går upp över mitt kära fosterland, se svensk översättning av dikten nedan).
Solen stiger och året är 1933, jag befinner mig i Palestina. Hit hade Gabriel flyttat år 1931 och han var bosatt här till 1936. Samma år, 1933 sker en hemsk massaker på assyrier i byn Simele i Irak. Gabriel Asaad får vetskap om dessa hemskheter via tidningar och det drev honom till att skriva en hyllning till de som fallit offer. Låten heter Sohde d Othur (Assyriens martyrer) och för varje sekund som låten spelas så kan jag se hur mina assyriska förfäder faller offer för den irakiska polisens avskyvärda tortyr. Gabriels röst är full av sorg när han sjunger ut orden som gett liv till klagosången för våra tappra offer. Gabriel var flitig under tiden i Palestina och han spelade musik med väldigt kända arabiska artister såsom Amin Hasanen, Marie Jubran, Saleh Abdel Hai, den judiske artisten Zaki Murad och många andra. Det var även i Palestina som han spelade in sin allra första skiva som bestod av två låtar, det fanns dessvärre endast en kopia och tragiskt nog är den borta.
Jag befinner mig nu i slutet av skivan och resan börjar närma sig sitt slut, men livet är fyllt av händelser och jag har många resor kvar att följa med på. O Othuroye taw nizal kulan la Gzirto (Kom assyrier, låt oss gå till vårt fosterland Mesopotamien) spelas nu och jag har helt plötsligt förflyttats till assyriernas nya kärna och hemland, Beth-Zalin (Qamishlo). Året är 1937 och Gabriel skulle komma att forma mycket av den kulturella grunden i assyriernas nya stad. Det var här som han skulle komma att lära ut sina sånger till flera generationer assyrier.
Hans första bok, Men musiqi dilan ḥḏato (Från vår moderna musik), publicerade han år 1953 i Aleppo i Syrien. Denna bok var frukten av många års arbete och innehöll en samling av hans musikaliska verk, 13 sånger tillsammans med noter. I slutet av femtiotalet spelades hans sånger in av Yusef Shamun, Evlin Dawud och Suad Yusef, ackompanjerade på dragspel av Pol Mikhael.
Under sin tid i Zalin grundade han en privat musikskola och han utsågs även till chef för den konstnärliga sektionen i stadens kulturcentrum som etablerades 1958. Värt att nämna är att det var här i kulturcentret som Gabriel undervisade en generation som senare skulle bli kända sångare och kompositörer såsom George Chachan, Joseph Malke, Elias Dawud, Elias Yusef Gawriye, Fuad Ispir och många fler. Gabriel Asaad undervisade i kulturcentret fram till 1968.
Några låtar till har spelats och jag befinner mig nu på det allra sista spåret. 1979 var det dags för ännu en flytt. Nu bar det av mot kalla Sverige och Stockholm. Under sin tid i Sverige fortsatte han att vara aktiv med musiken och lärandet. År 1984 komponerade han sin sista sång, Ema gḥozena shlomo? (När ska vi se fred?) som var skriven på surayt. År 1990 publicerade han sin andra bok, Al-musiqa al-Suriya cabr al-tarikh (Syriens musik genom historien).
Slutligen var det dags för Gabriels sista flytt i livet, 1997 gick han bort och lämnade livet på jorden vid 90 års ålder. Malfono Gabriel levde ett långt liv, men hans karriär och gärningar levde ett mycket längre. Än idag spelas hans låtar upp när vi minns och hedras våra hjältar. Än idag sjunger vi på hans verser när vi stolta står framför vår flagga. Även om minnet hos vissa börjar bli svagt, så finns Gabriel Asaads namn inristat någonstans i allas våra hjärtan. Hans son Sardanapal har fortsatt på samma musikaliska bana och komponerat många fantastiska sånger.
Musiken tystnar… Jag tar ut cd-skivan och stoppar den tillbaka in i fodralet. Jag torkar tåren på kinden och sörjer hans död, men jag är samtidigt glad över den resa jag fick följa med på. Tillbaka i verkligheten så är jag fast besluten om att skriva ned de vistelser och spännande äventyr som jag fick följa med på under Gabriels liv. Jag är fast besluten om att ta vidare på de ord som jag fick höra under veckoslutskursen, att bygga vidare på blod, svett och tårar offrade av våra förfäder, som gett oss den grund vi idag kan stå på. Jag vill ändra den där frågande blicken i allas ögon till en säkerhet och medvetenhet.
Vem var Malfono Gabriel Asaad?
Assyriernas största musikaliska pionjär genom tiderna, då, nu och i all evighet.
Källor:
Abboud Zeitoune, ”Music Pearls of Beth-Nahrin”, 2007.
Abboud Zeitoune, ”Modern Assyrian Music”, 2015.
Abraham Staifo, artikeln ”Gabriel Assads skapande är ovärderligt”, 2003.
CD-skiva, Gabriel Assad, ”An Assyrian Music Pioneer”, 2006.
Joseph Malki, artikeln ”Den store musikern Gabriel Assads frånfälle”, Hujådå, januari, 1998.
Musa Yunan Ghazal, ”Al fikr as-suryani: fi su’al wa jawab”, del två, sida 123, 1977.
Yuhanon Qashisho, utdrag ur ”En elevs memoarer”.
Solen går upp
Solen går upp över mitt kära fosterland
Tänk om den på luftens vingar
Ett glädjebesked åt mig bringar
Mitt fosterland!
Innerligt jag ber dig,
Jag, son av syriern, aramén, assyriern
Morgonstjärnan går upp över mitt kära fosterland
Högt upp i himlen den lyser
Skingrat är det kompakta mörkret
Mitt fosterland!
Innerligt jag ber dig,
Jag, son av syriern, aramén, assyriern
Text och musik: Gabriel Asaad, 1933
Översättning: Augin Kurt Haninke
