På schackbrädet fanns inte många pjäser kvar. Ett världskrig hade precis ägt rum och hela världens befolkning hade kommit att gå lidandes med förluster från de tuffa åren. Assyrierna var en av de folkgrupper som kom att lida mer än andra. Splittrade i flera länder kom de i skuggan av krigets terror att utsättas för massakrer, förtryck och folkmord. De stred tappert sida vid sida med de allierade, i hopp om att stärka sina förutsättningar i kampen för att göra Assyrien självständigt. Löften från engelsmännen och fransmännen kom dock senare att svikas, till assyriernas besvikelse. Åren efter första världskriget fortsatte däremot med en annan typ av kamp för det assyriska folket. Ledarfigurer tillhörande folkgruppen hade samlats i Paris för att uppmärksamma västvärlden på assyriernas krav och rättigheter. Dessa ledare talade om de uppoffringar och förluster som folket kom att utstå under krigens hemska år. Det var ledare som Dr. Abraham K. Yoosuf som genom ständig dedikation till den assyriska nationen kom att offra pjäs efter pjäs i hopp om att få sina drömmar uppfyllda. Det var ett schackparti utan dess like, med offensiva drag blottandes både kung och drottning. I hopp om att chocka sina motståndare och imponera på sina medspelare satsade man allt genom enorma uppoffringar. Dr. Abraham var en visionär och ledare med starka pjäser och strategiska val.
I en nyutgiven antologi editerad av Tomas Beth-Avdalla, den andra i raden bestående av material från MARA – Modern Research Archive, får vi ta del av flertalet skrivelser, brev, memoarer och andra dokument som rör den assyriska ledaren Dr. Abraham K. Yoosuf.
Yoosuf under sitt arbete för Röda halvmånen i Konstantinopel, Turkiet 1912–1913.
Abraham föddes den 17 december år 1866 i Harput, Turkiska Assyrien. Som barn gick han i den kristna missionsskolan som fanns i Harput och han erhöll sin filosofieexamen på en turkisk högskola i Antab 1886. Han arbetade som lärare på samma skola fram till 1889 då han immigrerade till USA. I sitt nya land fortsatte han med studierna i Baltimores medicinska skola och 1895 examinerades han med höga betyg och påbörjade sin nya tjänst som doktor i Worcester, Massachusetts.
Abrahams liv skulle inte enbart präglas av framgång och lycka inom yrkeskarriären, utan han skulle komma att sätta stora avtryck i den assyriska rörelsens historia och framtid. Genom hela sitt liv, som enbart kom att vara i 58 år, lyckades denna visionär med att kombinera framgångar inom såväl privatliv som den assyriska rörelsen.
Abraham grundade en assyrisk förening – Assyrian Benefit Association, år 1897 i Worcester, Massachusetts. Han kom att vara ordförande för organisationen under flera år. Han tog forskarutbildningskurser i London 1912 och åkte därefter till Wien där han studerade ögon-, öron- och halssjukdomar. Efter att ha avslutat sina studier åkte Dr. Abraham till Konstantinopel, dåvarande namn för Istanbul i dagens Turkiet. Han anlände i samband med startskottet för Balkankriget 1912-1913. Han tjänstgjorde som volontär i Röda halvmånen och kom efter kriget att dekoreras av den turkiske Sultanen för hans insatser. När USA trädde in i det första världskriget tjänstgjorde Abraham som major i den medicinska kåren och var i fält i bland annat Frankrike. Han lovordades av den amerikanska regeringen för sin tjänst. Abraham hade också en betydande roll i grundandet och byggandet av Sankta Marias Assyriska apostoliska kyrka i Worcester, Massachusetts.
Assyrian Benefit Association grundades 1897 i Worcester, MA.
Yoosuf står i mitten, andra raden ovanifrån (i grå kavaj och vit hatt).
Foto från 1914.
För ett fåtal assyrier är Dr. Abraham nog mest känd för sina uppoffrande insatser under de två år som fredskonferensen i Paris kom att vara. Otaliga dagar och nätter spenderandes i Paris, London och andra städer runtom i Europa, allt för att uppfylla den dröm som fanns hos ledarskapet. Ett ständigt uppoffrande för att på något sätt kunna etablera självständighet för Assyrien så att såren, på de hundratusentals hemlösa och utdrivna assyrier, skulle kunna plåstras om och så småningom läka.
Abraham hade många visioner och idéer om hur hans folk skulle lyckas. För honom var det viktigt att assyrierna i Assyrien endast skulle falla under ett mandat. Ett splittrat område skulle enligt honom försvåra möjligheterna för det assyriska folket att få kontroll över det autonoma område som önskades. Han vädjade därför ofta till engelsmännen om att detta land skulle falla under deras mandat och att assyrierna därigenom skulle få tillgång till en självstyrande stat. Om Assyrien skulle splittras mellan två områden så skulle assyrierna även, enligt Dr Abraham, ha svårare för att bevara sin nationalitet och sitt språk samt därmed löpa större risk för assimilering.
Assyrier (de flesta med ursprung från Kharput) deltog här på den amerikanska självständighetens dag den 4 juli 1922 i Worcester, MA. Dr. A. K. Yoosuf ses
här i militäruniform.
Efter kriget blev det klart att Assyrien skulle styckas upp. Det konstgjorda landet Syrien kom att falla under Frankrikes mandat och lika konstgjorda Irak under engelsmännens. Abrahams analys kom senare att visa sig delvis korrekt. Att Assyrien nu var splittrat under två mandat och konstgjorda statsbildningar försvårade assyriernas utgångsläge att erhålla en autonomi. Huruvida detta var en avgörande faktor för att assyrierna blev utan självständighet i hela eller delar av Assyrien är dock svårt att säga. Ifall det haft en direkt påverkan på assimilering av assyrier så som Abraham befarade är också svårt att avgöra, men det satte självklart fler käppar i hjulet för ett självständigt Assyrien. Något som i sin tur säkerligen ledde till försvagning av nationalkänsla och utvecklingen av ett gemensamt språk hos folkgruppen.
Under Abrahams tid i Europa (1919-1920) kan läsaren följa hans dagbok där han berättar om sina möten med politiker, diplomater och andra assyriska delegater. I början kan man tydligt utläsa en optimism hos Abraham. Under resans gång kommer hans bild av verkligheten att bli allt mer pessimistisk och han förstår i slutändan att de hårt drabbade assyrierna kommer att lämnas utan hjälp.
Abraham skyller dock inte nederlaget enbart på fransmännen och engelsmännen utan menar att assyrierna till viss del även har sig själva att skylla. Han sammanfattade dessa misslyckanden i följande punkter:
- Den interna splittringen bland folkgruppen
- Avsaknaden av en stark informationsbyrå
- Brist på utbildning och knappa resurser
Den första punkten innefattas av namnkonflikten, de religiösa splittringarna samt oenigheten hos de olika assyriska delegater som befann sig i Paris. Gällande namnkonflikten kan det nämnas att Joel Werda, en assyrier från USA i den assyro-kaldeiska delegationen, rentav vägrade att acceptera en dubbelbenämning. Benämningen ”assyro-kaldeisk” avsåg att representera samtliga assyrier, oavsett om man tillhörde den syrisk-ortodoxa, kaldeiska eller nestorianska kyrkan. Trots en vädjan från Abrahams sida vägrade Werda att bli kallad för assyro-kaldéer. Något som kom att hämma harmonin och samarbetet mellan en del delegater.
Problematiken med de religiösa tillhörigheterna kom under pariskonferensen att visa sig genom de olika grupper som var representativa för det assyriska folket. Exempelvis var assyrier tillhörandes den ”nestorianska kyrkan”, med Lady Surma i spetsen, inte fullt integrerade med den assyro-kaldeiska delegationen som var representerade av ledare från den syrisk-ortodoxa samt kaldeiska grenen. Samtidigt nämner Abraham att assyrierna från Persien hade egna önskemål vilka inte gick helt i linje med de andra delegaternas framförda petitioner.
Abraham tryckte även på vikten av en stark informationsbyrå som skulle fungera som grund för assyrisk lobbyism och marknadsföring. Genom en informationsbyrå, med en enad röst, skulle assyrierna kunna väcka opinion och nå ut med sina budskap och krav till omvärlden. Avsaknaden av en sådan informationsbyrå visade sig vara ödesdiger för assyrierna under pariskonferensen som ofta bemöttes av argument från världsledare som att ”de inte var synkroniserade” och att ”andra assyrier inte har framfört samma krav”. Även idag kan vi se lite av samma problematik då en del assyrier trycker på vikten av sin etnicitet och etniska rättigheter medan andra bara benämner sig själva som kristna eller rentav till och med förespråkar att assyrier hamnar under kurdiskt eller arabiskt styre.
Den sista punkten, utbildning och knappa resurser, hade Abraham starka åsikter kring. I den första artikeln i boken ”Våra svårigheter”, nämns några faktorer till assyriernas mångåriga släntra. Två av dem var just utbildning och knappa resurser, några andra var den finansiella svagheten hos folket, bortglömmande av fundamentala principer och glömskan av vårt modersmål.
Grundstensläggning för Sankta Maria assyriska apostoliska kyrka i Worcester, MA., augusti 1925. Notera bilden på kyrkväggen på Dr. A.K. Yoosuf, mellan bilderna på patriark Elias Shaker III och biskop Afrem Barsom.
Assyrier lever inom olika geografiska områden i Assyrien och varje område utmärks av sin egen dialekt, något som ger upphov till en svårighet för assyrier att kommunicera med varandra världen över. Den största svårigheten är alltså att lägga grunden för ett uniformt språk så att, oavsett var man befinner sig eller vilken kyrka man än tillhör, på ett enkelt sätt kan kommunicera och göra sig förstådd med varandra. Det här skulle i sin tur underlätta för arbetet med bevarandet av det assyriska språket. Ett uniformt språk skulle enligt Abraham vara svaret på den största svårigheten bland assyrierna, i Assyrien såväl som i diasporan. Nu på senare tid, i samband med sociala medier och tv-kanaler, har detta hinder till stora delar överbryggats och assyrier har större möjligheter att förstå varandras dialekter.
Tre assyriska delegater i Paris. Från vänster: Aram Ablahad (Konstantinopel), Dr. A. K. Yoosuf (Amerika) och (sittande) Said Radji (Konstantinopel).
Abraham ger inte läsaren några tvivel om sin åsikt gällande vikten av utbildning, så som många andra assyriska företrädare gjorde under denna tid som var präglad av svårighet och prövning. Han hade en vision om att utbilda ungdomen (i hans text ”unga män” – säkerligen till följd av den mansdominans som präglade det samhälle man levde i såväl som det assyriska). Man skulle utbilda de ungdomar som hade en hunger för att hjälpa sitt folk men även alla som på något vis hade en strävan att utbilda sig. Bildning av folket kunde innebära att lära dem om sin historia, språk, tradition och kultur. Genom dessa grundpelare skulle folket kunna undvika assimilering och lättare enas bortom sina dialektala och religiösa skillnader. Bildning av folket skulle dessutom se till att man hade förfogande över viktiga yrken och befattningar. Något som skulle vara en bidragande faktor till att assyriernas möjligheter skulle ljusna.
Genom utbildning och språk skulle man alltså, enligt Abraham, se till att återuppväcka minnet av det forna Assyrien och dess glansdagar. Genom dessa två grundpelare skulle man åstadkomma oräkneliga prestationer inom litteratur och vetenskap. Man skulle se till att uppmärksamma den assyriska frågan för omvärlden och på så vis styra sin egen begäran och kamp. Genom utbildning och språk skulle man då, precis som nu, vakna från den slumrande sömn som i så många år hållit oss borta från schackbrädet och ett vinnande drag. Ett drag som skulle se till att övervinna den allra tuffaste svårigheten och ge oss andrum i vår kamp. Utbildning och språk, ett torn och en drottning, som tillsammans genom vältänkta drag skulle resultera i schackmatt i det spel där vi tidigare endast rört oss med bönder.
Dr. Abraham K. Yoosuf, Assyria and the Paris Peace Conference, Nineveh Press, 2017.
Boken finns att beställa hos Tigris Press
