Tre dagar efter ceremonin i riksdagen, där Behzat Bilek överlämnade sina egendomar till Seyfo Center, ville Seyfo Center-kommittén i Sverige ge de assyrier som inte kunde närvara i riksdagen chansen att få uppleva en historisk händelse.
Över 90 personer besökte AKC:s lokaler lördagen den 16 maj för att bevittna det historiska ögonblicket då Behzat Bilek skulle, inför inbjudna assyrier överlämna, av notarius publicus bestyrkta, handlingar på sina egendomar till Seyfo Centers ordförande Sabri Atman.
Ceremonin var i princip en kopia av den som ägde rum i riksdagen och AKC:s avsikt var att ge de assyrier, som inte kunde närvara i riksdagen, chansen att få uppleva en historisk händelse.
Ceremonin började med att två unga flickor med assyriska dräkter bar varsitt ljus, överlämnade ljuset till Bilek, som i sin tur tände ljuset som stod på bordet framför honom. Ljuset skulle symbolisera hoppet som nu var tänt. Hela inledningen ackompanjerades av ett sorgset musikstycke som passade till minnet av de som mördades under Seyfo 1915. Mycket rörande symbolik.
Efter Fehmi Barkarmos, som denna gång var konferencier och tolk, inledande tal som berörde den historiska gärningen inbjöds Behzat Bilek till talarstolen. Följande är ett utdrag av hans tal:
”Jag fick reda på att den mark som jag och mina bröder och systrar hade ärvt från min far hade tillhört de människor (assyrier) som blev massakrerade 1915. Den tillhör inte oss. Jag kan inte med ord beskriva det tillstånd av skam, skuldkänslor och dåligt samvete som jag lever i. Innan jag bestämde mig för att lämna tillbaka egendomen hade jag i flera år tänkt igenom det och försökt leva in mig i folkmordsoffrens liv och situation. Trots att jag personligen har bett många assyrier och armenier som jag har träffat på om ursäkt, kunde jag inte lämna det dåliga samvete som jag har ärvt bakom mig. Även om jag idag inte har någon direkt koppling till folkmordet kom jag fram till att jag måste göra någonting bortom bara att be om ursäkt. Det är därför som jag lämnar tillbaka egendomen som jag har ärvt från mina förfäder till dess rättmätiga ägare assyrierna, till en av deras organisationer, Seyfo Center, som osjälviskt jobbar för ett erkännande av folkmordet.
Denna gärning gör jag av egen fri vilja och av mina egna känslor. Jag har inte påverkats av någon grupp eller organisation, det finns inte heller några ekonomiska, familjrelaterade eller personliga motiv bakom beslutet.”
Direkt efter sitt tal överlämnade Behzat Bilek egendomshandlingarna till Sabri Atman. Applåderna hördes högt och länge.
– Dagens historiska händelse är ett resultat av den verksamhet som Seyfo Center och andra organisationer bedriver i denna fråga. Trots det trauma som assyrierna upplever på grund av Seyfo, ser man en ljusning i sikte. Dagens händelse ger hopp om att Turkiet och även andra länder, förr eller senare, kommer att erkänna Seyfo. Ett erkännande är viktigt för att assyrierna ska kunna försonas med både turkar och kurder och gå vidare, sade Atman.
Vid både Bileks och Atmans tal framkom det att det är flera kurder som har funderingar på att följa Bileks exempel och överlämna sin egendom till assyrierna. Till exempel har Bileks farbror, som bor i byn Siirt, gett ett löfte om att bekosta ett helt hus till den första assyrier som flyttar till byn.
David Gaunt, professor vi Södertörns Högskola, höll också ett tal och berömde Behzat Bilek för den heroiska handlingen och hoppades att detta skulle påverka länder som ännu inte erkänt Seyfo, speciellt då Turkiet.
– Tack vare Seyfo Centers aktiva roll har Seyfofrågan lyfts upp till det internationella planet och nått en ny fas, sade Gaunt.
Riksdagsledamoten Yilmaz Kerimo betonade vikten av strävan för erkännandet av Seyfo, autonomi för assyrierna i Irak och S:t Gabriel-frågan. Berivan Öngörur, EU kandidat från Vänsterpartiet, påminde först om vikten att rösta den 7 juni och sedan lovade hon att lyfta upp viktiga frågor som berör assyrierna och armeniernas mänskliga rättigheter i EU-parlamentet.
På den efterföljande frågestunden gjorde Behzat Bilek och Sabri Atman sitt bästa för att besvara frågorna. På en fråga svarade Berzan att:”det bör vara självklart att de kurdiska intellektuella ska stötta kravet på autonomi för assyrierna i Irak”.
Dagens händelse kommer utan tvekan sätta sina spår många år framöver.
Dagen slutade med att alla inbjudna gäster bjöds på ett digert bord av fika och frukt.