Assyriska, eller ska jag säga Marcos ”Dinho” Ferreira, slog Enköping på bortaplan med hela 5-2. ”Dinho” gjorde fyra mål och var den som fälldes när Assyriska fick straff. Straffen satte Dennis Östlundh säkert i mål vid ställningen 2-1 till Assyriska. Enköping stretade emot länge men hade inga motmedel mot brasilianskt krut. ”Dinho”, som jobbade så hårt i premiären utan utdelning, visade att avslutsövningarna tidigare i veckan gett resultat.

Jag hade tittat på fredagens träning där Edmond Lutaj tog anfallarna åt sidan för att specialträna avslut. Efter att ha sett cirka tjugo minuters avslut från alla vinklar kunde man lätt konstatera att ”Dinho” var en avslutare av klass. Till skillnad från alla andra i Assyriska, förutom Marklund, avslutade han alltid med tanke. Det var mer att han ”läste” situationen istället för att dra till för ”kung och fosterland”.

Det här är en text som uteslutande borde vara en hyllning till ”Dinho”. Gör en anfallare fyra mål kan han inte annat än hyllas. Killen har nu spelat en träningsmatch och två seriematcher. Resultatet är fem mål, men framförallt ett uppoffrande spel värdigt en galen Gennaro Gattuso. Ettan satte brassen lite turligt på en hörna som studsade ner i backen och över alla spelare i bortre krysset. Tvåan var ett hårt skott i steget i närmaste kryss. Tredje målet var en delikatess med en snabb vändning på liten yta på passning av Göran Marklund. Fjärde målet stressade ”Dinho” själv sista man och tryckte in bollen på ren vilja. Jag är säker på att Dinho kommer att hyllas, rätteligen, av övrig press och lämnar ämnet därhän.

Däremot vill jag gärna påtala några problem så som jag såg dem. Enköping började mycket darrigt och kom ingenstans i början av matchen. Assyriska visade inga tecken på att det var första matchen på naturgräs och rullade fint efter marken. När ”Dinho” mycket psykologiskt gjorde 1-0 i första halvlekens sista minut såg Enköping ut som ett slaget lag. Förutom någon halvchans framåt syntes mest frustration i Enköpingspelarnas agerande där de mest försökte komma in i matchen genom att sparka ner motståndaren. När så matchens lirare gjorde 2-0 borde matchen ha dödats.

Men tyvärr höll inte ledningen mer än två minuter innan Enköping hade reducerat. Slarvigt uppspel till en för dagen mycket blek Martin Åslund resulterade i ett friläge för Enköping där Jon Rytterbro gör en fin parad och räddar till hörna. Den hörnan såg mycket märklig ut från läktaren. Bollen slogs lågt in förbi alla försvarare bara någon meter längs med mållinjen. Där fanns inbytte Lindberg från Enköping och kunde raka in bollen.

I dryga tjugo minuter, mellan minut 51 där Enköping reducerar och minut 73 när Östlundh sätter straffen till 3-1, syns ”felen” väldigt tydligt. Zelge fans måste ha varit nära hjärtstopp flertalet gånger när Assyriskaförsvararna konsekvent vägrade att rensa bollen. Från att ha rensat tio bollar av tio sista halvtimmen mot Qviding försökte man spela sig igenom i åtminstone nio gånger av tio. Ett mellanting borde vara närmare det optimala då det var väldigt nära kvittering flera gånger. Missnöjet på läktaren började sprida sig som värst när Dinho fälldes i straffområdet. 3-1 med sjutton minuter kvar borde vara avgjort. Det här är Assyriska och då kan vad som helst hända. Favorit i repris för Enköping betydde reducerat igen inom bara någon minut ännu en gång efter svagt ingripande i försvaret. Jag sätter ett stort frågetecken på försvarsspelet i samband med baklängesmålen.

En stor anledning till att Assyriska behöll lugnet större delen av matchen är Marklunds förtjänst. Lagkaptenen spelade nästan hela matchen idag. Ett otränat öga skulle säga att Marklund inte syntes lika mycket idag. Visst var han inte lika inblandad i målchanserna som vi är vana att se honom. Men killen hann med flera farliga avslut med bland annat en nick i ribban vid ställningen 0-0. Förutom det var det Marklund som många gånger låste fast bollen i motståndarnas planhalva och höll bollen tillräckligt länge för Assyriska att ha chansen att flytta upp laget. Självklart kan jag inte förta ”Dinhos” insats som jag sagt tidigare, men man ska inte glömma att det fanns fler spelare som slet på plan. Östlundh var också mycket bra, dock vill jag inte hålla med Enköpings jury som utnämnde honom till matchens lirare. Vi har inte sett samma match.

Inför nästa match har jag flera frågetecken. Försvaret spelar hyggligt stora delar av matchen, dock undrar jag om samspelet är som det skall vara? Är det dags för Lamin Conateh att få chansen, eller får vi vänta på att Pierre Bengtsson kommer tillbaka från skadan? Det var väldigt lite aktivitet på Assyriska bänk när Enköping pressade på för kvittering. ”Azizou” kom in med kvarten kvar och hade lekstuga. Eddie Moussa var klart godkänd i sin insats medan Åslund var helt osynlig på sin kant. Jag förstår att han inte har en kant och att det är en taktisk planering men ändå, den verkar inte fungera planenligt. Åtminstone för Åslund själv måste det vara frustrerande att få ut så lite av sitt spel. Frågan är om Lutaj kommer att spela som han själv sade på presskonferensen efter matchen mot Qviding. Då hävdade han att Assyriska ska spela med två naturliga yttrar. Nu fanns både ”Azizou” och Moussa tillgängliga, men Lutaj höll ändå fast med sin taktik där tre innermittfältare trampar på varandras ytor.

Det viktiga i sammanhanget är förstås ändå att Assyriska har tagit sex poäng av sex möjliga. Min poäng är att vi inte har sett lagets högsta kapacitet ännu. Med så mycket kunnande i truppen kan det här bli en rolig säsong för det bästa rödvita laget.

 Marcos ”Dinho” Ferreira
 Göran Marklund
 Dennis Östlundh