I sin senaste intervju har Sargon Maraha träffat Dr Robert Karoukian, en läkare som engagerat sig i Ninvemagazine och organisationen Faith in Practice. Bland annat berättar Dr Karoukian om hur det är att engagera sig frivilligt i U-länder, hans syn på assyriernas situation i hemstad San Fransisco och det assyriska folkets framtid.

Du har varit chefredaktör för Ninvemagazine de senaste tio åren, kan du berätta om tidskriften och ditt arbete?

– Ninvemagazine startades av Assyrian foundation of America  (AFA) under 60-talet som nyhetsbrev där syftet var att hålla medlemmarna uppdaterade om fondens (AFA) aktiviteter som höll till inom San Fransiscos län. Med tiden utvecklades fonden till en tidskrift, gradvis har tidskriften växt till att inkludera och upplysa om assyrier i hela USA och världen. Innehållet i tidsskriften består idag till stor del av artiklar med historiskt, kulturellt och språkligt värde. Det förekommer även en hel del artiklar om konst och musik. Andra vanliga artiklar som publiceras är av akademisk art samt sådant som är av allmänt intresse och till för såväl assyrier som icke assyrier. Tidigare skrevs tidningen i 5-6 språk, idag har vi begränsat det till engelska och assyriska med båda dialekterna, detta är ett initiativ av mig. 

Vad är dina uppgifter?

– Jag arbetar en hel del med den nuvarande chefredaktören Dr Ninve Maraha, vidare har jag ansvar för assyriska sektionen där jag samlar material för artiklar. Mitt mål är att ha en sektion för barn, en sektion vars material är helt på assyriska med engelsk översättning. Syftet är att underlätta för barnen att lära sig läsa och tala assyriska. Mina förhoppningar är att det ska bli roligare att lära sig språket i framtiden. 

Du är bosatt i San Fransisco, hur ser situationen ut för den assyriska gruppen där?

– San Fransisco är en liten stad med liten en befolkning, ca en miljon invånare. Den assyriska gruppen beräknar jag till 100 familjer, dessa har funnits i området i ca hundra år. Det finns en kyrka i staden, den etablerades år 1959 av Patriarken av Österns kyrka Mar Ishai Shamun. Den sekulära organisationen är AFA, som jag är engagerad i. En annan assyrisk organisation vars kontor finns i San Fransisco är Assyrian Aid Society (AIS). Utanför San Fransisco, i centrala Kalifornien, bor det en stor grupp assyrier. Dessa hittar vi i Turlock och Modesto, tillsammans är de ca 30 000 till antalet. I dessa städer finns det assyriska radiokanaler, det finns kontor för assyriska satellitkanaler flera kyrkor med mera. Söderut, i San Jose bor det ca 10 000 assyrier, även där har assyrierna organiserat sig i kyrkor och i sekulära organisationer. Generellt är den politiska aktivismen låg bland assyrierna, de bryr sig inte mycket om varken den assyriska frågan eller samhällsfrågor. På senare år man dock kunnat se en positiv förändring, speciellt hos den yngre generationen. 

Hur står det till med assimilationsfrågan?

– Assimilation är definitivt ett problem. Som folk, vanligtvis som invandrare, har man tre val. Ett val är att isolera sig från övriga samhället, ett annat är att överge sin kultur för den nya och därefter låta sig assimileras, vilket är vad som sker med många assyrier idag. Sedan finns det en del assyrier som väljer en tredje väg. Dessa har valt integrationens väg. Samtidigt som de låter sig amerikaniseras behåller de sitt assyriska ursprung. Dessa människor är oftast väldigt medvetna om deras assyriska ursprung även fast vissa exempelvis inte behärskar språket. Mina förhoppningar är att det, i samband med den nya generationens framväxt, blir mer integration och mindre assimilation. 

Du har varit i Sverige flera gånger, hur vill du jämföra assyriernas situation här med USA?

– Av de begränsade observationerna jag gjort i Sverige känns det som att det finns en större dos av integration samt att ni verkar ha en större kulturell och politisk medvetenhet. Vidare har jag märkt att fler behärskar assyriska flytande, vilket är imponerande tycker jag!

Du har även hunnit se Assyriska spela, vad tyckte du?

– Jag har följt Assyriska i USA de senaste 7-8 åren. Det har alltid varit min dröm att få se dem spela på plats, att se dem från soffan är inte det ultimata så att säga.  Det var en stor upplevelse för mig att få stå där bland andra assyriska fans med deras flaggor och assyriska plagg, ett minne för livet.

Till vardags arbetar du som narkosläkare, samtidigt är du aktiv på ideell basis i 
Faith in Practice, en organisation som påminner om Läkare utan gränser. Berätta lite om dina uppdrag?

– Jag är med i en grupp av kirurger som behärskar olika områden inom kirurgi vars uppgift går ut på att resa till länder som saknar avancerad läkevård, däribland kirurgi. Det är alltid U-länder det handlar om. 

Hur ofta åker du på dessa resor?

– Fyra gånger per år och ca 2 veckor per resa. Vi brukar ta hand om ca 200 patienter och då opererar man ca 12 timmar i sträck från morgon till kväll.  

Ni får inte betalt för det och ni bekostar era resor själva, vad driver dig?

– Det är en stor ära för mig att kunna erbjuda mina tjänster till folk med dessa behov, folk som inte har råd med läkevård eller kirurgi. Det blir extra känsligt när det kommer till barn med allvarliga sjukdomar och defekter som inte har en annan lösning än kirurgi. Det som driver mig är leendet från en förälder vars barn tillfrisknat tack vare ett kirurgiskt ingrepp. Ett sådant leende är värt mer än tusentals dollar. Det skulle också vara en dröm att en vacker dag kunna få hjälpa mitt folk i Irak då de är i stort behov av kirurgisk läkevård. Idag finns det tyvärr ingen organisation som vågar sig ner dit pga. kriget, tyvärr. 

Vart är den farligaste platsen du opererat i?

– Det var i västbanken i Palestina. Det var dock inte så farligt som man föreställt sig.

Tillbaka  till USA och assyrierna, finns det något förenande nätverk för assyriska aktivister?

– Det finns en organisation som grundades någon gång under 30-talet, den heter Assyrian American national federation (AANF). Den grundades som reaktion mot Simele massakern där syftet var att väcka politisk opinion bland assyrier i USA och övriga världen. Med tiden har det blivit en samlingsplats för assyriska aktivister där de kan diskutera kulturella och politiska frågor. Sedan finns det en annan organisation som startades för ca 20 år sedan, Assyrian academic society (AAS), en akademisk organisation. Den är till för assyrier med akademisk bakgrund och verksamheten sträcker sig långt mer än bara sociala aktiviteter. I övrigt har den starkaste organisationen varit kyrkan. De har lyckats bäst med att samla flest folk på ett ställe. 

Hur ser du på vår situation idag och på framtiden som statslöst folk?

– Visst är det ett problem då vi, i större antal, inte kan samlas och mötas på ett ställe där vi kan utöva och utveckla vår kultur. Resultatet blir en fortsatt assimilering och en eventuell förintelse i framförallt västvärlden. I hemländerna är det en annan typ av fara, där är det tal om fysisk fara. Dagligen blir vi mördade och trakasserade, detta orsakar massutflykter från våra traditionella hemländer. Dessa människor blir främlingar i nya länder vilket gör att de blir bundna till att fokusera på överlevnad i fråga om ekonomi. Andra generationens assyrier i diasporan blir mer assimilationsbenägna. Dagens generation är också assimilationsbenägen samtidigt som det finns ungdomar som är intellektuellt medvetna om deras etniska bakgrund. Detta kommer att påverka de kommande generationerna i positiv bemärkelse tror jag. Vi kommer att få nya individer som är fullt integrerade i respektive samhälle samtidigt som de är medvetna om deras assyriska bakgrund. Den nya assyriska individens identitet kommer inte definieras av bytillhörighet, kyrkotillhörighet eller dialekt. Mot bakgrund av detta är framtiden inte mörk för min del, utan jag ser fram emot den. 

Sargon Maraha