En härlig doft av mat möter mig när jag kommer in till Assyriska föreningens lokaler i Södertälje. Det sitter folk vid borden som står uppradade och fler människor är på ingång. Denna söndagseftermiddag firar man ”Hano Qritho”, en årlig tradition som assyrierna firar varje år och som i år arrangerades av föreningens kvinnosektion.

– Folket förväntade sig att vi skulle anordna ”Hano Qritho” eftersom det har gjorts tidigare i föreningen och det har blivit som en tradition. Vi har också märkt att det finns ett behov hos folket att träffas och umgås i föreningen, då är det just sådana här tillställningar som lockar, förklarar kvinnosektionens ordförande Aygül Aho.

Föreningens unga dansgrupp inleder firandet med att dansa den populära folkdansen Khasade. Pojkarna och flickorna rörde sig rytmiskt och synkroniserat till den välkända melodin och publikens taktfulla applåder.

Därefter får vi meningen med Hano Qritho förklarad för oss av föreningens teatergrupp som spelar upp en undervisande pjäs. Hammurabi Zeyto börjar med att berätta att historien om ”Hano Qritho” är en folksägen som vandrat från mun till mun genom generationerna.

– Vissa säger att ”Hano Qritho” var dotter till en präst, andra till en kung. Många har tolkat historien på olika sätt, inleder Zeyto.

Ett stort krig har brutit ut mellan den mäktige kungens, spelad av Sargon Sharro, land och ett annat. Ett långt och påfrestande krig som har försvårat tillvaron för hela befolkningen.

– Detta krig har gjort barn föräldralösa och kvinnor till änkor, jämrar sig kungen.

Han ber till Gud att någon ska komma till honom och yttra några glädjens ord, att kriget är slut. Kungen lovar Gud att offra personen, som först meddelar honom detta.

– Pappa, pappa! Kriget är slut, ropar Hano, som spelades av Lilliana Haddad.
– Nej, nej, skriker hennes far förtvivlat.
– Vaddå nej, pappa? Kriget är slut och vi har vunnit.
– Inte du min dotter, vem som helst men inte du!

Hano förstår ingenting, tills hennes pappa berättar om det löfte han givit Gud.
– Jag pappa? Din enda dotter? Du kan inte, du kan inte, säger en förtvivlad Hano.

Kungen förklarar, på ett minst lika förtvivlande sätt, att ett löfte är ett löfte och Hano begär då bara en sak, att få resa land och rike runt tillsammans med sina väninnor. Därefter ska hon stå till sin faders förfogande, när helst han väljer att kalla på henne för att utföra sitt offer.

Så tog pjäsen slut och sångerskan Ninorta Aho förgyllde resterande delen av eftermiddagen med sin sång. Hon började med den självklara ”Hano Qritho” och fortsatte sedan med många fler. Under framträdandena var det många magar som mättades då det traditionsenligt bjöds på burgul och sfero.

– Den här dagen krävde mycket planering, berättar Aygul Aho. Vi har haft cirka ett möte i veckan den senaste månaden för att bestämma vad som ska köpas in, vilken mat vi ska tilllaga, vad vi ska ha för aktiviteter och så vidare.

Aygül berättade också att hon bara fått positiva reaktioner, av de cirka 400 personer som var på plats. Vi hoppas att detta ska uppmuntra kvinnosektionen till fler liknande aktiviteter