EU-projekt om assyrisk integration

Med rubriken ”Assyriska kvinnors integration och empowerment i Europa, problem och utmaningar”, genomfördes en workshop som avsåg att svara på frågan hur integrerade assyriska kvinnor är i Europa. Workshopen lockade uppemot 80 deltagare från Sverige, Tyskland, Holland och Belgien för en heldag den åttonde juni.

Anledningen till att workshopen förlades på kurs/lägergården Bockaberg var flera:

Att diskutera kvinnofrågorna i lugn och ro utan att störas av en del personer som tenderar att störa ordningen;
Att underlätta för de medverkande att helt koncentrera sig på programmet, inte minst på de frågor projektledningen hade satt upp utifrån målet med workshopen.
Att ha en trevlig inbjudande miljö för framför allt nyckelpersonerna (d v s de inbjudna föreläsarna och åhörare som verkligen var intresserade av ämnet).
Att skapa plattform för ett fortsatt samarbete mellan assyrier från olika EU-länder.

EPIA projektets huvudman Soner Onder inledde med att berätta kort om vad projektet ämnar uppnå under sin tvår års period (hösten 2012-våren 2014). Därefter övergick han till att berätta om syftet med dagens workshop som är att sätta assyriska kvinnors situation, utveckling och integration under loop. Soner påpekade att projektets förhoppning med dagens workshop är att dels få en nyanserad bild av den assyriska kvinnans integration i respektive EU-land och dels få svar på två huvudfrågor, vilka också diskuteras mer djupgående under tema 1 och 2:

Hur assyriska kvinnors situation ser ut i familjen, i det assyriska kollektivet och i samhället i övrigt samt
hur assyriska kvinnor organiserar sitt liv (avseende sekulär och religiös organisation).

Därefter fick Maryam Garis Guttman ordet som ur historiskt perspektiv tog upp de processer den assyriska kvinnan genomgått sedan gruppens ankomst till Sverige. Hur kvinnorna sedan 1967 fram till idag i mötet med det svenska samhället men också i interaktionen med andra kvinnor i och utanför sin grupp förändrats och påverkats av processer i den nya kontexten. Utifrån de egna behoven och önskemålen har de tolkat och omtolkat sin relation till andra i och utanför den egna gruppen, sin situation sin personliga identitet. En process som har fört majoriteten av kvinnorna från att uppfatta sig som ”mannens egendom” eller som underlägsen mannen till att vara självständiga individer med integritet. Trots att assyriska kvinnor i allmänhet ser sig själva jämställda med mannen har de dessvärre inte lyckats med detta i offentliga arenor inom den egna gruppen då de fortfarande förväntas hålla sig i bakgrunden och inta en underordnad roll. Samtidigt som kvinnor rent generellt har betydligt större frihet och integritet har de inte kunnat uppnå den position vissa änkor kunde uppnå i Tur Abdin av att vara släktgruppens ledare och inta en mansroll. Vad beror det på?

Assyriska ungdomsförbundets ordförande Peter Butros tog över ordet och gav en mycket intressant och tankeväckande hypotes av den assyriska kvinnans situation och underlägsenhet. Han tog upp några citat från Bibeln i vilka kvinnan fruktas för både sin listighet och dominans. Uppfattningar som han menar är kopplade till mäktiga kvinnor som gudinnan Ishtar. Sådana kvinnor ansågs av vissa män vara farliga mot männens makt och inflytande och de måste därför bekämpas. Dessa krafter fick näring under kristendomen vars ledargestalter var män. Botrus citerade en rad förbud och uppfattningar som genom de bibliska berättelserna fick starkt fäste inom kristendomen och som präster genom sin predikan för till vår vardag. På detta sätt formas en statisk bild av en hotfull kvinna som förmedlas via kyrkoledarna och som fortfarande spelar viktig roll i hur kvinnan bör uppfattas och hur hon bör uppfatta sig själv. Peter menar att det handlar om djupt rotade strukturer i den assyriska ”kulturen” som måste bekämpas och brytas ned eftersom de inte passar in i den tid och den värld vi lever i, och inte heller i den tid och värld den assyriska kvinnan levde i innan kristendomen. Assyriska ungdomsförbundet som redan utsett två framstående kvinnliga journalister till ”årets assyrier” har döpt år 2013 till ”Assyriska kvinnans år” och kommer således fortsätta att uppmärksamma den assyriska kvinnan och verka för en förändrad attityd i synen på kvinnan som underlägsen och foglig. I ett samhälle som inbjuder till jämlikhet mellan könen måste den assyriska kvinnan återerövra det hon en gång i tiden förlorade, avslutar Peter Botrus.

Med underrubriken: Olika väger till integration var det dags för våra inbjudna föreläsare att ta plats. Liksom tidigare föreläsare fick även dessa ett antal frågor som utgångspunkt och stöd för sitt framförande. Dessa frågeställningar följer som en röd tråd igenom EPIA projektets aktiviteter och syftar till att underlätta vår utvärdering och våra slutsatser. Föreläsarna var helt fantastiska med att både bjuda på sig själva och berätta öppenhjärtigt hur de tog sig fram, vilka med- och motgångar de mött, vem/vilka de fick stöd av samt vem/vilka som var deras förebilder. Något överraskande lyfte samtliga en närstående, ofta sin mors positiva engagemang i form av uppbackning och stöd som viktiga aspekter för de val de gjort i livet. Deras mödrar (ibland även fäder eller äldre syskon och släktingar) sa ofta: ”Ni har möjlighet att läsa vidare och bli något, det hade inte vi. Försumma inte denna möjlighet annars kommer ni att ångra er livet ut”. Samtidigt var dessa familjemedlemmar rädda för vad andra assyrier kommer säga om deras barn. Sättet på vilket den sociala kontrollen varit förhärskande i föräldrars tillvaro och lett till att de sänt dubbla signaler till framförallt sina döttrar eller hindrat dem från att göra saker som anses strida mot normer inom gruppen har belysts av sociologen Fuat Deniz (2001, 1999).

Nedan ges en kort presentation av samtliga talare:

Janet Abraham, ursprungligen från Midyat i Tur Abdin migrerade 1967 som barn till Tyskland tillsammans med sina föräldrar och äldre bror. Hennes föräldrar sökte liksom många andra unga assyrier lyckan som gästarbetare i Tyskland.

Janet gick i den tyska skolan och efter sin grundutbildning utbildade hon sig till laboratorieassistent, ett arbete som hon definierar som ett sätt att försörja sig på. Det hon däremot brinner eller intresserar sig för är sitt ideella och politiska arbete som successivt kommit koncentreras till den assyriska gruppen i hemtrakterna, i synnerhet Tur Abdin som är hennes ”ursprungsland”. I början samarbetade hon med andra hjälporganisationer i syfte att uppmärksamma assyriers öde och situation i hemtrakterna. Hennes organisation ”Solidarity Group of Tur Abdin” har bland annat arbetat för frigivningen assyrier som varit oskyldigt dömda för bland annat ”landsförräderi” genom att samla in tusentalsnamnunderskrifter. Organisation, har sponsrat kyrkor med både politisk stöd, materiella saker och pengar. Är samtidig sedan i år styrelsemedlem i ”European Christian Relief Organisation for Syria”.

Nahrin Malki , nyutexaminerad konstnär sedan ett år tillbaka och redan känd i länder som Polen och Holland för sin kraftfulla konst som både berör och engagerar, kanske mest för att hon skildrar seyfo, svärdets år (1915) och dess inverkan på assyrier fram till idag.

Nahrin som ursprungligen kommer från Syrien (Kamishli) bodde i Sverige i några år innan hon gifte sig med en assyrier och från Holland och flyttade dit. Nahrin växte upp i ADO:s anda i vilket utbildning värderades mycket högt och hon kom i tidig ålder att intressera sig för konst och se det som ett sätt att upplysa andra om assyriernas. Ett öde som hon liksom hennes barn vuxit upp med.

Joyce Chamoun, född och uppvuxen i Holland har ett, bland assyrier, ovanligt yrke. Hon är nämligen skådespelare och har bland annat spelat i en Holländsk TV-serie, i långfilmer och i teater. Just nu är hon på väg till Nya Zeeland för att medverka i en film där.

Att en assyrisk kvinna bestämmer sig för en sådan karriär sågs givetvis inte med blida ögon. I början av sin karriär mötte hon motstånd både från släktingar och andra assyrier i hennes omgivning men hon gav inte upp. Hon tillägger att även om det ibland var jobbigt att höra folks negativa kommentarer ser hon idag t o m positivt på det eftersom kritiken stärkte hennes vilja att nå målet. Idag har många i hennes omgivning accepterat den väg hon tagit och det är hon glad över för det stärkte hennes identitet och stolthet över att vara assyrier.

Rakel Chukri är kulturchef tillika ledarskribent på Sydsvenskan. Hon har skrivit många artiklar om bland att integration och kulturmöten, där hon utifrån olika teman ibland även skildrat assyriers liv i Sverige.

Rakel skrev t ex en artikel om det paradoxala hos äldre assyriska kvinnor. Å ena sidan sa de att kärlek inte var så viktigt när man gifte sig på deras tid samt att de själva knappt vet vad det är men att de trots det ändå har haft ett bra äktenskap. Å andra sidan kunde de sitta fastklistrade dag efter dag och titta på filmer som Dallas och Glamour i vilka olika kärleksintriger skildras. Film som dessutom träder över alla de moralgränser de vuxit upp med. Rakel beskriver sig som feminist och kämpar på sitt sätt för kvinnors fri- och rättigheter, inte minst assyriska kvinnors. Rakel kom som liten från Midyat i Tur Abdin till Sverige.

Shennay Gergeo Shamoun migrerade liksom Rakel som liten från Habsis i Tur Abdin till Sverige och kom till Sverige som barn. Hon tog sin doktorsexamen i psykologi 2004 men har arbetat både under och efter sin utbildning inom statliga organ. För närvarande arbetar hon på Statens haverikommission/swedish accident investigation board, där hon både undervisar och forskar.

Sonya Aho är liksom de två förra från Sverige och kom hit som barn. Hon är utbildad journalist och har arbetat i olika medier innan hon gick över till att arbeta på DO (diskrimineringsombudsmannen). Vid sidan om sitt arbete frilansar hon på Assyria TV.

Efter lunchpausen var det dags för våra öppna diskussioner, delade i två teman.

Tema 1: Assyriska kvinnors situation i familjen, i det assyriska kollektivet och i samhället i övrigt, introducerades av Sonya Aho och Janet Abraham.Utgångspunkten var på problem och utmaningar för jämställdhet. Det var högt i tak och många kvinnor delade av sina egna erfarenheter men en kvinnas berättelse fastande i mina tankar och med den vill jag summera hela sessionen. Kvinnan började utbilda sig först när hon närmade sig fyrtio och hade tre småbarn. Något som både hennes mor och man tyckte att hon skulle ha gjort innan hon skaffade barn. Hon sa, ”Visst jag håller med dem om det. Just nu är det tufft för både mig och min man men jag kan inte hjälpa att det är först nu som jag inser utbildningens betydelse”. Närvarande kvinnor och män uttryckte beundran över att hon tog det beslutet trots motstånd. De sa till henne att hon inte ska ångra sig även om hon inte får arbete inom yrket därför att hon har blivit en bra förebild för sina barn. Kvinnan berättade senare för undertecknat att hon verkligen uppskattade de andra stöd och att hon fick enorm energikick som kommer hjälpa henne att uppnå sitt mål. Kvinnan berättade vidare att hennes man är mycket mer med barnen, något som hon tycker är bra då de även behöver sin far lika mycket. Avslutningsvis säger hon att maken stöttar henne och gör allt vad han kan även om han ibland är kritisk och tycker att hon är för gammal för att utbilda sig. Just den här paradoxen av att å ena sidan få stöd och å andra sidan kritiseras eller känna motstånd för att man valt en väg sent i livet är inte obekant för många av de andra kvinnorna heller. ”Motståndet har triggat mig, det har fått mig att kämpa ännu hårdare, något som jag idag uppskattar”, upprepar skådespelerskan Joyce.

Tema 2: Assyriska kvinnor och deras organisatoriska liv (sekulär och religiös organisation), introducerades av Shennay Gergeo och Soner Önder. Här var fokus på strukturell diskriminering av kvinnor. Den strukturella diskriminering av assyriska är mest påtaglig i offentliga sammanhang som t ex kyrkan, föreningen och i hemmen där kvinnor förväntas ha underordnad roll, anständig klädsel och servera gästerna. Två andra kvinnor från Holland höll delvis med men menade att kvinnorna inte ska se sig som ett offer utan måste anstränga sig för att ta sig ur detta underläge genom att t ex gå med i kyrkans styrelse, något som de själva gjort. Att kvinnor väljs in i kyrkostyrelse är relativt ovanligt men inget nytt heller. Det som skiljer dessa två kvinnor från andra kvinnor i kyrkostyrelser är att de har fått poster som anses vara attraktiva inom gruppen, då den ena är kassör och den andra viceordförande, kanske tack vore sin bakgrund som jurist respektive lärare i engelska. De har inte tilldelats poster som förknippas med ”kvinnogöra” (att ansvara för verksamhet riktad mot barn och äldre).

Det vi i slutet av workshopen kom fram till är att assyriska kvinnor har kommit långt i sin integration och att flertalet är nöjda med denna utveckling. Även om man har kommit långt i jämställdhetsfrågor finns det strukturer i både hemmet och på offentliga arenor inom gruppen som försvårar eller hindrar kvinnor från att engagera sig i frågor som berör skeenden inom gruppen på samma sätt som männen. På frågan hur man kan arbeta med att förändra synen på kvinnan och vikten av hennes engagemang i frågor som berör gruppens utveckling menade många att man måste ha en långsiktig plan och en förståelse för varför den assyriska kvinnan inte kommit längre än vad hon borde ha gjort. De menar att en del av förklaringen finns i det svenska samhället då svenska kvinnor diskrimineras på t ex arbetsmarknaden. Kvinnor får lägre lön än män och de har svårare än män att få ett heltidsjobb. Assyriska kvinnor måste därför dels gå samman och hitta eget sätt att motverka de traditioner som sätter hinder för deras utveckling, dels måste de samarbeta med andra kvinnor i Sverige, så väl svenskar som andra ”invandrarkvinnor” för att förändra den diskriminering de utsätts för i svensk kontext.

I slutet av workshopen fick projektets arrangörer mycket positiv feedback från de deltagande som inte bara var nöjda med både placeringen och innehållet i workshopen utan de var även nöjda med föreläsarna och diskussionsfrågorna som de menar var heltäckande. Många sa också att de ser framemot fler sådana aktiviteter som verkligen stimulerar och väcker tankar. På frågan vad de kommer att ta med sig från workshopen sa ett flertal att det var glädjande, stärkande och inspirerande att se så många välutbildade assyriska kvinnor i Sverige och i andra EU-länder. Andra sa att de har sett och hört kvinnor med kämparanda och med ett stort självförtroende som kommer att bli bra förebilder för yngre kvinnor. Något som samtliga saknaden i workshopen var ungdomar, i synnerhet yngre kvinnor. Även om projektets målgrupp är vuxna och inte ungdomar har vi för gäves försökt få med ungdomar. Många ungdomar är idag upptagna med andra saker och de har inte heller vuxit upp med föreningsanda och de delar inte heller samma intresse för de frågor vuxna tar upp. Helt klart är att ungdomarna har betydligt större frihet och andra referensramar än första generationens ungdomar. De har t ex fler kompisar från andra grupper än sina föregångare och flickor kan göra saker som 1:a generationens flickor bara kunde drömma om, som t ex att åka på charterresor.

Kvällen avslutades med middag och samkväm där många inte bara uttryckte behovet av att träffas igen i någon form. För att detta ska förverkligas har en kontaktlista upprättats. Festligheterna varade till sent på kvällen och varvades med dans, roliga historier och kyrkliga hymner. På söndag efter avfärd från lägergården blev det rundvandring i Göteborgs centrum med en del av våra samarbetspartner. Vi från projektets sida vill passa på och tacka alla våra föreläsare men också åhörare. Det var ert stora engagemang, entusiasm och helhjärtade insats som helt klart lyfte upp workshopen. Vi tackar också Gabi Afram från Assyria TV som både filmade och tog bilderna.

Maryam Garis Guttman

Projektledare för EPIA projektet i Sverige