Den yngre assyriska generationens passivitet gentemot missförhållanden i den egna samhällskulturen bidrar till att missförhållanden inte bara består, utan även legitimeras. Det skriver Önver Cetrez, doktor i religionspsykologi vid Uppsala universitet, som en slutsats i sin recension av Augin Kurt Haninkes nya bok Obekväm sanning.

En teckning av Nahrin, en 13-årig systerdotter till författaren, där hon ritar den assyriska stjärnan och det kristna korset vid sidan om varandra är ett lysande exempel på ett barns förmåga att se det vi vuxna inte längre kan se; att med hjälp av några enkla pennstreck förena två skilda världsbilder. Augin betecknar detta som en revolution. Nahrins teckning ändrar vårt livsperspektiv, att vi inte behöver, såsom vi länge uppfostrats att göra, förneka den världsliga assyriska identiteten till förmån för den eftervärldsliga religiösa.

I Obekväm sanning skriver Augin artiklar i varierande ämnen som nationell och internationell politik, språk, religion, assyriska ritualer och symboler som övertagits inom kristendomen samt kopplingen mellan assyrisk gudsbild och kristen gudsbild.

Trots migrationen från kärnområdena för assyrisk kultur är vi idag närmare den assyriska kulturen än tidigare, skriver Augin i sin bok. Globaliseringen och friheten i våra nya länder har fört oss närmare 1800- och 1900-talens assyriska nationalistiska författare. Dessa processer har också fört assyriska arkeologiska lämningar, litteratur, religion och politik ända fram till tröskeln till våra hem här i Sverige. Någon direkt fara för assimilation är det därför inte, enligt Augin.

Men, och det är kring detta lilla utrop som författaren till Obekväm sanning uppehåller sig vid och ständigt gör oss uppmärksam på genom sina olika artiklar. Men, hotet mot assyrisk kultur finns hos oss själva, enligt informationen i artiklarna, t ex i en namnkonflikt som i grunden utgörs av partipolitik, i korruption, i urkundsförfalskningar av assyriska beteckningar, i förräderi och underkastelse bland religiösa ledare, i byte av kyrkans namn från assyrisk till syrisk i USA, i rivalitet, i arabisering, i mediala och konsumtionsorienterade religiösa ritualer samt i religiös och politisk splittring. Denna splittring är farlig, skriver Augin, dels i interna kulturella sammanhang och dels i ett globalt nationellt sammanhang. Han ser däremot framför sig en assyrisk ungdomsgeneration som både bevarar sina assyriska rötter och tar till sig det svenska samhällets demokratiska värderingar. Vägen dit är, enligt Augin, genom utbildning och genom att använda de nya tekniska möjligheter som finns till hands.

Men, om jag också får använda det uttrycket, så ser jag ett perspektivskifte i Augins tidiga belysning av assyrisk kultur i förhållande till idag. Å ena sidan har han genomgående varit starkt kritisk till religiös och politisk maktdominans, som han genom flera intressanta artiklar belyser väl. Han lyfter fram de destruktiva inslag som finns i både religiösa och politiska traditioner. Så långt kan jag inget annat än hålla med. Men, i denna negativa assyriska samhällssituation lägger Augin redan för 15 år sedan, om inte hela, så en stor del av sitt hopp till en yngre högutbildad assyrisk generation som skall överkomma en korrupt assyrisk samhällskultur. Dessvärre kan jag inte, även om jag skulle önska, dela den senare förhoppningen med honom, av flera anledningar. Inget tyder på att den yngre assyriska generationen, ursäkta generaliseringen här, är mer samhällskritisk och mindre maktbenägen än sina föregångare. Snarare är den yngre assyriska generationen som människor i stort alltid inbäddade i infekterade maktrelationer för egna eller för den närmaste gruppens intressen. Vidare, är denna yngre generation passiv och politisk-religiöst okritisk så till den grad att den inte bara står och tittar på utan att den i sin tystnad legitimerar och förstärker den politiska och kyrkliga institutionaliseringen, som är en del av den korruptionskultur som slagit rot i det assyriska samhället.

Det finns inte heller något som tyder på att mer utbildade individer är mer kritiska mot orättvisor. Snarare, lär de sig utnyttja kunskapens instrument för egna maktintressen, i en ständig kunskap-makt spiral. Tyvärr existerar ingen ren och oskuldsfull religiositet, politik eller kultur som den yngre assyriska generationen kan välja att gå in i, fri från korruption, ojämlika relationer eller maktbenägenhet. Snarare behöver den lära sig att i sin väg möta och bekämpa dessa demoner, liksom assyriska föregångare som Naum Faiq och Farid Nazha, som Augin skriver om, fått göra. Min fråga till Augin är om han 15 år efteråt fortfarande hyser en sådan förhoppning till den yngre assyriska ungdomsgenerationen?

I Obekväm sanning skriver Augin om tidlösa frågor som inte funnit någon lösning. På samma sätt som att hans egen migrationsresa är tidlös och representativ för mänskligheten så är också Obekväm sanning tidlös i sina frågor i syfte att avslöja maktrelationer.

Med sin penna vill Augin med Obekväm sanning avslöja de sprickor som döljer sig i det till yttre en vacker röd skrud eller en vacker ideologi. Men, det är dessa sprickor som inifrån äter upp och förstör sitt eget existentiella mönster, den assyriska samhällskulturen, som Augin tecknar upp.

Önver Cetrez
Doktor i Religionspsykologi, Uppsala universitet

Boken kan beställas via e-post: augin.haninke@gmail.com

För att se omslaget till boken kan ni klicka på länken nedan.