En del tenderar att planera sin ledighet och fylla den med så mycket att de glömmer att inte göra något alls. För just att inte göra något alls tror jag många har svårt för.

Jag vaknar med ett ryck, och tittar på klockan. Klockan är sex. Jag har 50 minuter till att sova tänker jag. Ligger och drar ett tag och lyssnar på barnens sövande andetag. Samtidigt bävar jag för att stiga upp. Vill inte riktigt, vill helst ligga kvar och dra över mig täcket och sova.

Tillslut gör jag en insats och reser mig. Det är dags att börja jobba igen. Springer till bussen och tappar paraplyet på vägen och springer tillbaka. Spurtar sedan in i bussen och tittar tacksamt på busschauffören som fått vänta på mig.

Tunnelbaneperrongen är sig lik igen. Full med folk som ska till jobbet. Tar ambitiöst med mig en gratistidning för att läsa men orkar inte riktigt. Skannar av bilder och rubriker och en och annan ingress. Plötsligt är jag framme. Tillbaka till verkligheten efter att jag nästan glömt veckodagar, tid, rutiner och koden till datorn.

Jag måste säga att det har varit en bra sommar där jag bara varit, ätit och mått gott. Det bästa har varit att slippa planera och sätta igång projekt. Det har känts skönt att verkligen få koppla av. Jag tror det är nyttigt för att vi ska kunna återgå till alla rutiner vi har vanligtvis.

En del tenderar även att planera sin ledighet och fylla den med så mycket att de glömmer att inte göra något alls.

För just att inte göra något alls tror jag många har svårt för. Vi jagas av tiden hela dagar, stressar och när det blir ledigt fortsätter vi stressa för att vi plötsligt inte behöver passa tider, hålla rutiner etcetera.

Jag vet själv hur jag ibland kan bli rastlös när det blir för lugnt. Men det är då det krävs att man tar tag i sin rastlöshet, räknar till tio och gör något som man tycker är riktigt roligt.

Jag älskar att dansa så jag brukar sätta på musik och dansa och leka med barnen. Dels blir det en kul lek för barnen och så får man lite motion på köpet. På samma sätt som det är viktigt för hjärnan att bli stimulerad och arbeta behöver den vila för att fungera.

Det är bra att vara ambitiös men det är också bra att släppa taget ibland och bara vara utan krav, förväntningar och skyldigheter. Vi behöver det för att kunna återgå med full kraft till våra vardagliga åtaganden och sedan se saker med nya ögon för att förbättra det som vi tycker är bra eller mindre bra.

Jag tror inte min första dag på jobbet kommer vara den mest produktiva men tempot kommer att trappas upp och snart är vi alla inne i det vardagliga ekorrhjulet där vi springer igen. Det vore något att försöka bevara den sköna semesterkänslan och göra den till en del i vår vardag. Det skulle underlätta vår vardag och stressen skulle hålla rimliga nivåer. 

Sylvia Rezania är politisk sekreterare och frilansjournalist. Hon bor i Täby, är gift och har två barn, Mina 3 år och Emil 1,5 år.

Sylvia är intresserad av politik, mänskliga fri- och rättigheter, föräldrarskap, socialt arbete och orientalisk matlagning.

Hennes motto är: Inget är omöjligt om man tror på sig själv.