Kurderna vill gärna framställa sig som oskyldiga offer till olika fascistiska regimer i Mellanöstern. Men i norra Irak agerar Barzani-administrationen lika illa mot assyrierna och vill tvinga dem att acceptera en identitet som kristna kurder, skriver journalisten Augin Kurt Haninke.

Olika kurdiska läsare rasar just nu över att assyriska organisationer och aktivister vill uppmärksamma omvärlden på den kurdiska ockupationen av Nineveslätten utanför Mosul. Orsaken till de häftiga reaktionerna är att kurdiska organisationer och intellektuella länge har odlat myten om kurderna som ett offer för turkisk och arabisk assimilering. De kräver också att omvärlden ska klassa Saddam Husseins angrepp mot kurderna, det så kallade Anfal, som folkmord. Kravet har framförts till FN av Massoud Barzani, president i den kurdiska autonomin. Dessvärre agerar kurdiska makthavare som Barzani lika avskyvärt gentemot assyrierna i norra Irak, så väl i Nineveslätten som inom den kurdiska autonomin. Jag har tidigare uppmärksammat detta i ett antal artiklar, till exempel Kurderna – offer och förövareur vilken jag har plockat några utdrag här nedan, samt Barzani förolämpar assyriska martyrer.

De senaste dagarnas strider kring Mosul, där så gott som alla invånare i den assyriska i staden Baghdede (också känd som Qaraqosh eller Hamdaniya) har flytt, visar med all tydlighet att de kurdiska styrkorna inte är där för att försvara lokalbefolkningen. Om så vore fallet skulle assyrierna känna sig trygga och inte ta till flykten i så stor omfattning. De omkring 60 000 invånarna i Baghdede är alla assyrier. Under ett enda dygn har omkring 50 000 av dem lämnat staden. Initierade bedömare misstänker att ISILs raketangrepp mot Baghdede startade först efter en provokation från kurdiska styrkor som började gräva skyttegravar utanför staden. Därefter har ISIL och kurdiska styrkor hamnat i regelrätta strider utanför Baghdede, vilket har skrämt invånarna på flykten.

Det har länge varit känt att KRG vill annektera den oljerika Nineveslätten, där assyrierna är i majoritet, och hindrat dem från att ställa upp en egen försvarsstyrka. Nu vill de kurdiska styrkorna gärna framställa sig som försvarare av utsatta minoriteter som assyrier, yezider och shabak som befolkar Nineveslätten. Men de kurdiska makthavarnas verkliga avsikt är att få assyrierna och andra att frivilligt låta sig inlemmas i det kurdiska styret, under förevändningen att den kurdiska autonomin kan erbjuda dem ett skydd från de hemska ISIL-mördarna. 

Turken som är kurdernas förkämpe

Den turkiske författaren Ismail Beşikçi, en förkämpe för kurdernas rättigheter, gick i höstas till hårt angrepp mot Turkiets rasistiska indoktrinering i skolorna och undrade varför kurdiska barn varje morgon måste ropa; Jag är turk, jag är rättfram, jag offrar mig för turkiskhetens existens.  ”Varför ska de kurdiska barnen offra sitt liv för turkiska barns existens?” frågade Beşikçi retoriskt. Vad Beşikçi kanske inte känner till är att kurder i Irak behandlar assyrierna lika illa eller ännu värre. Där är kurderna förövare och assyrierna offren. Om det är den starkes rätt som gäller kan kurderna inte försvara en offerroll gentemot omvärlden. De måste leva som de lär oavsett om det gäller i Irak eller i andra delar av Mellanöstern.

Ismail Beşikçi säger följande i ett videoklipp:

”Idag tvingas de kurdiska barnen i Kurdistan varje morgon ropa att de offrar sin existens för den turkiska existensen, varför? Varför ska kurdiska barn offra sig för turkiska barns existens? Varför ska kurdiska barn varje dag tvingas ropa ’jag är turk, jag är rättfram’? Detta är rasism som saknar motstycke i världen. Vi måste påtala detta. En sådan rasism förekommer varken i Sydafrika eller i någon annan del av världen. Det är världens mest efterblivna rasism. Det är ytterst förkastligt att försöka förgöra en nations språk och kultur och radera det från historien. Detta är specifikt för Turkiet. Det är omöjligt att träffa på sådan rasism någon annan stans i världen.”

Turkiets assimileringspolitik

När jag hörde Ismail Beşikçis tal kunde jag naturligtvis inte annat än hålla med. Den turkiska republiken har gjort allt i sin makt för att assimilera alla icke-turkar under parollen ett folk, ett språk, en religion under hela 1900-talet och fram till nu. Under första världskriget eliminerades landets kristna befolkning (assyrier, armenier och greker) som utgjorde omkring en tredje del av befolkningen. Majoriteten av de kurdiska klanerna deltog med glädje i detta folkmord efter löfte om ett eget kurdiskt självstyre. De blev också rika jordägare efter att ha övertagit de kristnas egendom. Ismail Beşikçi må vara en förkämpe för kurderna, men han är också en samvetsgrann person som klart och tydligt påtalar att kurderna har berikat sig på de kristnas egendom efter folkmordet och borde lämna tillbaka den. Han sade detta vid en föreläsning i Assyrien kulturcenter i Botkyrka i september 2013.

I juli 1923 slöts fredsfördraget i Lausanne och kort därefter utropades republiken Turkiet ur resterna av det osmanska imperiet. Kurderna insåg nu att turkarna inte tänkte hålla sitt löfte. 1925 gjorde den kurdiske ledaren Shejk Said uppror för att bilda ett autonomt kurdisk styre i de östra delarna av Turkiet, men Mustafa Kemal Atatürk slog ner upproret skoningslöst. 1926 mördade eller deporterade Atatürk tusentals kurdiska klanledare. Därefter sattes assimileringspolitiken igång på allvar gentemot icke-turkiska medborgare. Men när det gäller kurderna har assimileringen misslyckats, även om deras språk och kultur har hållits vid liv endast genom muntlig tradition (skolor var förbjudna). Tvärtom har assimileringspolitiken gett näring åt kurdisk nationalism och nya strävanden efter eget självstyre. På 1980-talet tog PKK till vapen i kampen för kurdisk självständighet. De få assyrier som var kvar i Turabdin klämdes mellan de stridande parterna och tvingades fly till Europa. Idag när lugnet har återvänt försöker en del hitta tillbaka till sina rötter men möter svårigheter.

Kurdisk ockupation av Assyrien

Så långt är vi alla överens om turkisk rasism mot både kurder och andra icke-turkar. Men när kurderna får makten verkar det inte bli så mycket bättre gentemot andra minoriteter som t ex assyrierna. I den kurdiska autonomin KRG i Irak agerar kurdiska makthavare lika rasistiskt och lika avskyvärt som turkiska regeringar har gjort i 90 år gentemot både kurder och assyrier. Rapporterna om systematiska kurdiska övergrepp mot assyrierna inom KRG ökar ständigt i antal. Det rör sig om organiserade trakasserier, sanktionerade av de kurdiska myndigheterna. Syftet är uppenbart detsamma som hos turkarna; att assimilera eller fördriva den assyriska ursprungsbefolkningen, som har bott i dessa trakter i mer än 6 000 år. 

Kurderna är ockupanter som våldför sig på den svagare gruppen assyrier och tillämpar den starkes rätt. Kurdiska kvasihistoriker hävdar förstås att kurderna är Mesopotamiens ursprungsbefolkning. Men det är nonsens. Första gången som kurderna gavs tillåtelse att bosätta sig i Mesopotamien var för 500 år sedan (1514), när den turkiske sultanen Yavuz Sultan Selim lierade sig med dem i kampen mot perserna. Då fick kurderna lov att bosätta sig i Mesopotamien i större grupper.

Kurdiska makthavare gör som Saddam

Men nu när kurderna är i färd med att bilda ett eget land, agerar de lika rasistiskt som turkar, araber och andra härskarmakter i Mellanöstern. Rapporterna om kurdiska övergrepp är som sagt många. I höstas släppte Assyria Council of Europe och Assyria Foundation sin rapport om assyriernas mänskliga rättigheter i Irak 2013. Där kan vi bland annat läsa följande:

”Under Saddam Husseins regim genomgick Irak arabisering. Folk fick lära sig att hela Mesopotamiens civilisation var arabisk. I KRG-området upprepar sig historien. Den lokala assyriska historien betecknas som kurdisk historia, städernas namn har bytts mot kurdiska namn (huvudstaden Arbil kallas Hewler, ö anm), det assyriska kulturarvet förstörs och assyrisk historia är inte erkänd i skolböckerna, museerna eller under minneshögtider.”

Assyriska språket motarbetas

Assyriska barn får alltså inte lära sig sin anrika historia i skolan, utan blir indoktrinerade som kristna kurdistanska invånare. Var ligger skillnaden mot kurdiska barn i Turkiet som måste ropa jag är turk, jag är rättfram? En annan diskriminering mot assyriska elever är den som KRGs utbildningsminister gör när han vägrar betala transportkostnaden för elever i de assyriska skolorna. Ministern Asmat Mohammed Khalid vill använda det ekonomiska stödet för skoltransporter, som assyriska skolor är berättigade till, som ett påtryckningsmedel. Khalid kräver att undervisningsspråket i dessa skolor, assyriska, ska ersättas med kurdiska. Eleverna måste alltså läsa matte och biologi på kurdiska och inte på sitt eget språk, om Khalid får som han vill. Han har ställt kravet till Assyrian Aid Society i Irak (AAS-I) som driver de assyriska skolorna, enligt American Mesopotamian Organizations (AMO). Det uteblivna bidraget avser både läsåret 2012/13 och 2013/14 och uppgår till ca 700 000 amerikanska dollar. Samma krav ställer Khalid mot de turkmenska skolorna inom KRG när det gäller undervisningsspråket, enligt AMO.

Assyrier trakasseras inom KRG

Ovanstående rapport om mänskliga rättigheter säger också att assyrier är diskriminerade och hålls utanför attraktiva statliga tjänster och politiska ämbeten, att deras byar och egendom tas ifrån dem och att de assyriska invånarna utsätts för hot, trakasserier och till och med väpnade angrepp av kurdisk mobb med den lokala polisens hjälp.

Assyrierna i staden Mangesh gick den 20 september 2013 ut i en appell som ber omvärlden om hjälp mot KDP-regeringens chauvinism och trakasserier. De säger att assyrier som vägrar rätta sig efter Barzaniklanens herravälde inom KRG har det riktigt svårt. Appellen upprättades inför parlaments- och provinsvalet som skulle hållas inom KRG följande dag:

”På uppdrag av folket i staden Mangesh kräver vi att den kurdiska regionala regeringen (KRG) slutar med sin politik av hotelser för att tvinga folket i staden att rösta på kurdiskstödda kandidater. Vi vädjar till medborgerliga och människorättsorganisationer att sätta stopp för övergreppen från den kurdiska regionala regeringen.

Vi söner och döttrar av staden Mangesh trakasseras av kurder och deras agenter i alla aspekter av våra liv. Nedan följer en lista över deras mobbningstaktik:

 1. Vi kan inte fritt rösta på kandidater som ställer upp till val för politiskt ämbete

2. Våra marker stjäls och vi har ingen möjlighet att tala ut

3. Vi kan inte gå med i något politiskt parti annat än kurdiska partier eller de partier som ”ägs” av kurder.

4. Vi kan inte ta emot någon representant från någon av vår nations oberoende politiska partier.

5. Vi är inte tillåtna att bedriva verksamhet som inte är sanktionerad av det styrande kurdiska partiet (KDP)

6. Vi kan inte bilda någon organisation eller något kulturellt centrum utanför sfären av kurdisk kontroll.

7. Varje person som försöker förbli oberoende eller ansluta sig till ett politiskt parti som inte står under kurdisk kontroll och speciellt under KDP:s hegemoni, angrips regelbundet och förhindras från att tjäna sitt uppehälle.

8. Den som inte blint stödjer KDP:s policy får inget statligt jobb.

9. Individer som inte stöder KDP eller ett politiskt parti som styrs av KDP kan inte registrera sina landegendomar i eget namn.

10. Medlemmar av KDP har bildat olika gäng för att terrorisera invånarna i staden, skrämma dem och ta fullständig kontroll över deras liv.

11. De (kurder) övervakar varje persons rörelser och om de blir misstänksamma att en viss person har några förbindelser med ett annat politiskt parti som inte kontrolleras av dem, förhörs personen och utsätts för hotelser.

Därför vädjar vi till internationella människorättsorganisationer och det civila samhället att hjälpa oss att stoppa kurdiska övergrepp, eftersom vi har rätt att leva fritt och vi har också rätt till självbestämmande.

Rosa Mengesh

Steven Khanjaro

Ammo Mammo” 

Kurdiskt maktspråk 

Kurdiska intellektuella reagerar ofta med en attityd av översitteri när de kommenterar artiklar som kritiserar kurdiska ledare eller kurdisk revisionism. En av dem skrev nyligen en kommentar till artikeln ”Barzani förolämpar assyriska martyrer” i min blogg. Han skrev bland annat följande: 

Historien har visat att vi alla har varit vinnare och förlorare under olika epoker. Kurder och assyrier har varit fiender och allierade! Och idag så strömmar kristna från hela Irak och Syrien och andra delar av mellanöstern till Norra Irak för att söka skydd hos kurderna (KRG).

Jag skrev ett svar till honom av avslutade med följande ord: Du verkar vara en intellektuell kille, men ditt sätt att resonera bygger ändå på maktspråk som kan tolkas som att assyrierna måste finna sig i det kurdiska herraväldet och tacksamt ta emot KRGs ”beskydd”. Vi assyrier har ett ordspråk som passar väl i det här sammanhanget. En man sade till sin granne; 

– Jag har ett glädjebesked åt dig, jag har räddat din son från att bli uppäten av vargarna.

– Tack så mycket, var är min son?

– Jag har själv ätit upp honom.

Vad hjälper det oss assyrier att få Barzanis s k beskydd när hans policy är att sluka vår etniska identitet, förvränga vår historia och ta vårt land ifrån oss?

Assyrierna behöver ett reellt skydd på sina förfäders mark som garanterar dem ett eget styre för att slippa klassas som kristna kurder.

Augin Kurt Haninke
Journalist