Har assyrierna glömt sina rötter? Vad har den materiella världen gjort med oss? Det är två av huvudfrågorna som George Farag ställer i sin nya film ”Holo Malke bi malkutho”.

700 förväntansfulla personer hade tagit sig till Draken i Göteborg och Sverigepremiären av filmen. Gamla som unga, vänner som ovänner. Vårt folk, oavsett benämning, var samlat. Alla var där. Givetvis var även Holo Malke på plats för att skriva autografer och ta emot alla hyllningar. Ja, för hyllningar var det enda som strömmade från åskådarna efter tre timmar framför bioduken.

Inledningsscenen där ”Fehmi” dränkte sig i stinkande collogna innan han gick för att be om Holo Malkes dotters hand, förde oss rätt in i George Farags medryckande humor. Med skicklighet har han blandat gravallvarliga ämnen med lättsamma skämt. ”Du har ingen rätt att beordra din son att sluta röka eller spela om pengar så länge som du själv gör det. Om du vill hans bästa så bör Du vara ett föredöme för honom”. Filmen innehåller mycket ironi men som i grund bottnar i ett budskap; ”Har vi glömt våra rötter?”.

George Farag som är regissör, författare, skådespelare, poet, sångare, har tidigare gjort film. ”Holo Malke bi gulutho” kom ut 1993. Sedan dess har han samlat på sig massvis med intressanta ämnen. Det märks i den nya filmen. Han har ansträngt sig till det yttersta för att få med så mycket som möjligt. All heder åt hans engagemang. Men stundtals så blev det för mycket. Storyn hade mått betydligt bättre om han kortade ner den till hälften och sållade i materialet. Varför tog han med oss till byarna i Turkiet? Det tillförde inte handlingen någonting. Jag vet att många uppskattade det, det räckte att titta på pappas glöd i blicken. Men varför inte göra dokumentär av dessa scener?

Holo Malkes skådespelarinsats var lysande. Det var många gånger som man undrade om hans roll verkligen var på ”skoj”. Hans sköna ”jag” passade både in som predikande präst samt på fyllefester med ungdomar. Medan han roade sig på dansgolvet med en magdansös satt hans fru, Hulto Warde, hemma och undrade vart han höll hus. Kvinnans underordning var genomgående i filmen. Varje klipp med en moder bestod i att hon diskade, tvättade, städade, stickade eller lagade mat. Svagt och omodernt och dessutom ett sätt att upprätthålla dessa patriarkala strukturer.

Film på hemspråket är tacksamt att jobba med. George Farag var först ut men fler lär det bli. Vi var många som lämnade salongen med stående hårstrån på armarna. Applåderna var närvarande hela filmen igenom. Och folks tacksamhet visade sig direkt efter när Holo Malke stormades. Alla skulle kramas och fotas ihop med den store. Det här var stort. Inte ens att jämföra med Assyriskas första allsvenska match mot Hammarby. Holo Malke bi malkutho fick 700 personer att samlas och under tre timmar rikta fokus åt ett och samma håll. För en stund kände jag att folket var enat.