Idag är det sex år sedan Sveriges riksdag erkände folkmordet på armenier, assyrier och pontiska greker. Varken den dåvarande eller den nuvarande regeringen har kunnat hantera frågan på ett tillfredsställande sätt.

Torsdagen den 11 mars 2010 var en solig men kall dag. Den dagen skulle Sveriges riksdag fatta ett historiskt beslut som skulle sända svallvågor över hela jorden. Den turkiska regeringen skulle komma att uttrycka sitt stora ogillande, medan assyrier, armenier och greker från Sydney till Södertälje, från Jerevan till Fresno, från Midyat till Detroit skulle gråta av glädje. 

Så här inleder Svante Lundgren beskrivningen av riksdagsbeslutet i sin bok Hundra år av tveksamhet. Det var mycket dramatik i riksdagen den dagen och ännu mer i svensk politik de följande dagarna. Riksdagsdebatten var intensiv och hade samlat en stor publik. Omröstningen blev sedan ytterst jämn, men med den rödgröna oppositionens och några fronderande borgerliga ledamöters röster erkändes folkmordet (hur de enskilda riksdagsledamöterna röstade finns dokumenterat här).

Erkännandet firades i flera assyriska föreningar där man speciellt tackade de riksdagsledamöter som varit aktivt pådrivande i frågan. Ninos George Golo i Norrköping bjöd i sin tur på gratis mat till alla sina lunchgäster i sin restaurang på fredag. I Hujådå skrev Moussa Esa följande:

Själv är jag otroligt glad för beslutet, men framför allt är jag lättad. Jag tänker på våra barn som nu inte behöver gå igenom samma trauma av vilsenhet som vi har gjort. De behöver inte längre mötas av förnekelse i sitt nya hemland, Sverige. Nu kommer de att läsa om folkmordet på sina förfäder i de svenska skolböckerna. Deras svenska skolkamrater kommer att se på dem med helt andra ögon.

Glädjen var stor, men imperiet skulle slå tillbaka.

Utrikesminister Carl Bildt gick snabbt ut och beklagade beslutet och meddelade att det inte skulle fÃ¥ nÃ¥gra som helst konsekvenser för Sveriges utrikespolitik. Rent juridisk hade han rätt att göra det – utrikespolitiken leds inte av riksdagen, utan av regeringen – men mÃ¥nga förfärades över det öppna förakt med vilket Bildt behandlade riksdagen.

Den regering som Bildt var medlem av begravde formellt ärendet den 11 juli 2013. Riksdagens beslut hade inte lett till några som helst åtgärder från regeringens sida.

Många trodde att det skulle ske en ändring i och med regeringsskiftet hösten 2014. Ingen mindre än Stefan Löfven hade i en intervju för Assyria TV entydigt förklarat att en socialdemokratisk regering skulle respektera riksdagens beslut. I praktiken har dock Löfvens regering förhalat ärendet genom att hänskjuta frågan till en utredning, som i sin tur kom till att innan regeringen tar ställning i ärendet bör ytterligare en utredning göras.

Utrikesminister Margot Wallström (s) svarade på onsdag i riksdagen på en fråga om erkännandet som hade ställts av Robert Hannah (L). Hon sade följande om den utredning som UD gjort:

Departementet studerar nu rapporten och ser på vad sätt den kan bidra till förståelsen av dessa komplexa frågor. 

Hundraett år efter folkmordet, sex år efter erkännandet väntar tiotusentals assyrier, armenier och pontiska greker i Sverige fortfarande på att riksdagens välgrundade beslut ska få genomslag i praktisk politik. Är det faktiskt för mycket begärt att vänta sig att politiker håller sina löften?