Den turkiska människorättsaktivisten ZeynepTozduman gästade nyligen Sverige där hon lanserade sin nya bok ”Süryani Cephesinde Bir Giritli” (En kretensiska i den assyriska fronten). Boken är på turkiska och utgör en samling intressanta artiklar som författaren har skrivit om assyriernas mänskliga och kulturella rättigheter. Hon är också upphovsman till upproret Rör inte St: Gabrielklostret! Nedan publicerar vi det förord som journalisten Augin Kurt Haninke har skrivit till boken.

När jag gick på gymnasiet och skulle skriva min första uppsats i svenska gav oss vår lärare i klassen ett gott råd; skriv om det som ni känner för, då kommer det att bli bra! 
Det där har jag sedan dess burit med mig under alla år och kom att tänka på det när jag läste några av Zeynep Tozdumans artiklar i fallet Mor Gabriel och Turabdin i allmänhet. Hon skriver så engagerat och med sådan inlevelse, att endast en eldsjäl som brinner för sitt ämne kan få ur sig så uttrycksfulla ord. Kort sagt; hon skriver med känsla och empati att läsaren omöjligt kan förbli oberörd. Hon har sina rötter i Kreta och Izmir men sitt hjärta i Turabdin. Och det som kommer från hjärtat går som bekant rakt in i hjärtat.

Hon tar helhjärtat ställning mot grannbyarnas och den turkiska statens försök att lägga beslag på mark som tillhör det 1600 år gamla klostret St: Gabriel. Hon har skrivit flera artiklar om fallet och närvarat vid alla rättegångar i Midyat. Hon tar inte bara ställning, utan avslöjar i artikel efter artikel spelet bakom alla rättsprocesser och de feodala krafter som döljer sig i bakgrunden. När jag skrev om liknande försök att redan på 1840-talet ockupera klostrets mark, refererade jag till Zeynep Tozdumans klarspråk kring det pågående dubbelspelet som regeringen i Ankara bedriver när man uppmanar assyrierna att återvända till sina historiska trakter i Turabdin.

Zeynep Tozduman skriver inte bara om assyrierna. Hon är en människorättsaktivist som arbetar för att alla minoriteter ska få sina rättigheter. Hon engagerar sig för allas rätt oavsett religion, ursprung, kön etc. Hon har också initierat ett upprop på Internet som heter morgabrieledokunma.com och är aktiv inom MR-föreningen i Izmir.

Hösten 2010 gör hon en resa i Izlo-berget (bagoke) som är så gott som uttömt på sina ursprungliga invånare, de kristna assyrierna, och träffar några hoppfulla återvändare som försöker bygga upp sina vackra byar. Men hon ser också riskerna och kräver skydd åt dessa försvarslösa och fredliga människor som inget hellre vill än att leva i fred och harmoni. Hon skriver en artikel om sitt besök och väljer effektfullt rubriken ”Turabdins brudar ska inte behöva använda henna som knådats med blod” (Turabdin’nin gelinlerine kandan kına yakmasınlar).

Efter en föreläsningsturné i de assyriska föreningarna Sverige i november 2010, går hon så långt att hon kallar oss assyrier för ljusets barn. (Turabdin’nin ve ışığın çocukları İsveç’te özlem ekiyor). I och med detta lägger hon ett stort ansvar på våra axlar att vara värdiga en sådan uppskattning. Det är ett kvitto på en sann vänskap och kärlek till ett folk som är arvtagare till en anrik civilisation. ”Ni är ett folk som har upplevt mycket sorg under 2500 år och den har alltid förorsakats av era grannar”, sade Zeynep i ett samtal med mig. Men eftersom vi är ett folk och inte en likformig sekt, så finns det både goda och mindre goda personer även bland oss. Jag hoppas därför att hon inte blir besviken när hon stöter på fula fiskar bland det folk som hon värderar så högt och betecknar som ljusets barn. Å andra sidan är hon mycket medveten om våra interna svårigheter och inre splitringar, eftersom hon är skarpsinnig och pricksäker i sin analysförmåga.

Assyrierna har som sagt genom seklerna lidit stort från sina grannfolk; kurder, turkar, araber eller andra. Av den anledningen är den assyriska mentaliteten reflexmässigt avvaktande gentemot främlingar som utger sig för att vara våra vänner. Men när en icke-assyrier väl har fått vårt förtroende brukar vi vara öppenhjärtiga och välkomnande. Idag gläds många av oss åt att det har växt upp en upplyst generation turkar och kurder som tar avstånd ifrån sina förfäders barbariska illgärningar mot ett försvarslöst folk, som har bott i sina historiska hemtrakter i över 6000 år.

Zeynep Tozduman är en sådan upplyst vän som assyrierna kommer att omfamna och ta till sitt hjärta. Därför kommer många med spänning att vilja läsa hennes artiklar i denna bok – som ett tecken på försoning och broderskap mellan folken. 
Eftersom Zeynep betraktar sig som en soldat i den assyriska fronten (vilket är titeln på hennes bok), får jag å mina assyriska bröders och systrars namn välkomna henne som en förkämpe i vårt folks enda front som är vår kamp för överlevnad.

Hujådå informerar: Hör med din lokala förening om du vill beställa boken. Alla intäkter från försäljningen går till St: Gabrielklostret i Turabdin, Assyrien.  

Augin Kurt Haninke 
Journalist