Kan man hitta tillbaka till sina rötter ifall man en gång mot sin vilja fått de ryckta ur jorden? Kan en muslim anse sig själv som assyrier? I alla fall har några tvångsislamiserade assyrier från Omid börjat hitta tillbaka till sina tidigare långt gångna assyriska rötter.

Under stora delar av assyriernas historia, sedan deras kristnande, har många konverterat till islam. Ibland för att man inte längre stått ut med det förtryck och förföljelse som kristendomen innebar i en muslimsk omgivning, men oftast för att undgå svärdet mot halsen och för att inte bli mördade, eller av andra anledningar. Det senare kan exempelvis vara de omtalade muhallemiterna, mhallmoye, som konverterade under 1600-talet. Idag utgör de uppemot två miljoner i Turabdin.

Att historiens mörka mönster för de kristna assyrierna skulle komma att upprepa sig under det som av många anses som deras värsta drabbning, det vill säga det assyriska folkmordet Seyfo, var inte till förvåning för någon. Tusentals assyriska barn och kvinnor rövades bort och tvingades att anta en muslimsk identitet. Kvinnorna tvångsgiftes oftast bort med kurdiska män och deras gemensamma barn föddes till att anamma en muslimsk identitet. Även barnen som rövades bort tvingades in i den muslimska identiteten och även om en del senare kom att återvända till sina familjer efter Seyfo så hade stora antal av assyrierna gått förlorade, inte bara genom mord utan även genom att rövas bort och tvångsislamiseras.

Många av de assyrierna kom ihåg sin identitet och ursprung, vad de varit med om och hur dem en gång tillhört en annan gemenskap. De förde över deras berättelser om folkmord, förföljelse, förtryck och överlevnad till sina muslimska barn. Idag, mer än hundra år sedan efter folkmordet, är många efterlevare till folkmordet medvetna om deras farmorsfar, morfarsmor etcetera som blev offer för sin kristendom. De är medvetna om hur deras förfäder tvingats konvertera från kristendom till islam. De är medvetna om att deras ursprung bottnar i en assyrisk identitet och att de skiljer sig från sina andra kurdiska släktingar.

I Omid (Diyarbekir) har dessa medvetna efterlevare och tvångsislamiserade assyrier hittat tillbaka till sina rötter. Assyria TV har spelat in en intervju med två av dessa islamiserade assyrier Murat Demir och Cihan Karabulut från byn Shemshem utanför staden Lice. Murat och Cihan är barnbarn till unga assyrier som tvingades konvertera till islam under Seyfo 1915. Murats farfar Eliyo talade alltid till sina barn om att inte glömma deras assyriska ursprung. I Intervjun är även arkeologen Eliyo Eliyo med, som ”upptäckte” dessa muslimska assyrier under tiden då han dokumenterade forntida assyriska arv i Turabdin och Omid. År 2013 hjälpte han dem att starta upp deras organisation, Diyarbakir Süryani Kültür Derneği som på engelska heter Diyarbakir Assyrian Cultural Association.

Enligt Murat och Cihan ökar medvetenheten om det assyriska ursprunget hos fler och fler efterlevare till folkmordet och antalet medlemmar i föreningen ökar likaså. Cihan Karabulut berättar i intervjun att han drömmer om en assyrisk enighet som en dag kommer att leda till att dess folk kan promenera på gatorna i Nineve – Assyriernas huvudstad.

När det gäller islamiserade armenier uppskattar man deras antal i Turkiet till omkring två miljoner idag. En del av dem finns i Diyarbakir. På frågan vad dessa säger om sitt armeniska ursprung, säger Murat att än så länge är de mycket försiktiga och vågar inte avslöja sin etniska identitet. Men efter att vi trätt fram börjar även armenierna i staden viska om sin etnicitet allt mer, tillägger han.

På frågan hur assyrierna bemöter Murat och hans vänner, säger han att religionen är ett hinder i vägen för att bli accepterade. Vi får ofta höra att vi måste anta vår gamla kristna tro för att bli ”fullvärdiga” assyrier. Vi har inget emot det, men våra kristna assyriska bröder måste förstå att det tar tid att övertyga alla våra släktingar och bekanta om deras etniska ursprung. I ett sekel har vi varit muslimer. Visserligen har kurderna aldrig accepterat oss som riktiga kurder och kallade oss hela tiden ”Bav Fellah”, det vill säga barn till kristna. Detta har också tvingat oss att bli medvetna om vårt icke-kurdiska ursprung.Men våra äldre har lite svårt att plötsligt byta religion och hävda en etnisk identitet. Vi behöver tid och förståelse, säger Murat.

Man frågar sig ibland var assyrierna skulle stå om inte folkmord drabbat folkgruppen under avlösande sekvenser genom de senaste tvåtusen åren. Hur många som föll offer vet man en ungefärlig siffra på, men hur många som rövats bort och mot sin vilja därmed fått sin assyriska identitet att gå förlorad är det nog ingen som vet. Om man dessutom tänker sig alla ättlingar som hade kommit ur deras led, generation för generation, så får det en att fundera över assyriernas möjliga antal idag. Om inte det hade skett så hade vi möjligen, precis som Cihan säger, kunnat promenera på Nineves gator tillsammans hand i hand.