Det har producerats flera böcker den senaste tiden som tar upp frågan om assyrisk kontinuitet efter assyriska rikets fall. Racho Donefs bok ”Assyrians post Nineveh” är det senaste tillskottet till den växande kategorin. Donef har lyckats utomordenligt bra med att kartlägga assyrisk kontinuitet, menar insändarskribenten Isak Betsimon.

En persons identitet är det som definierar en som unik. Identiteten kan definieras ur flera aspekter eller en kombination av dessa. Den som söker sin identitet brukar använda kategorier som bland annat livsfilosofi, yrkesval, familjeroll, vilken samhällsfunktion man har, geografisk tillhörighet, sin religion eller idelologi. Det som brukar anses som självklart, som inte behöver någon längre fundering kring är ens nationella eller etniska tillhörighet. Det är det som gör oss assyrier unika. Vi har ständigt utsatts för olika assimilationsförsök av externa folkgrupper i form av våld, hot om våld eller diskriminering – och överlevt det. På senare tid har detta även genomförts av oss själva, att vi ska radera vår över 4000 åriga historia och börja kalla oss för något annat.

Det har gjort att den assyriska generationen som har växt upp i Sverige ständigt hamnar i kamp om att försvara sin identitet. Trots vetenskapliga argument som är till vår favör övertygas inte de som attackerar vår identitet. Den senaste och mest vanliga argumenten mot vår assyriska identitet är att den har börjat att användas efter Henry Layards arkeologiska upptäckter av assyriska artefakter i vårt hemland. Hujådå har skrivit ett flertal artiklar som beskriver hur vi eller andra personer har kallat oss för assyrier efter rikets fall och innan Layard har satt sin fot i Assyrien.

Dr Racho Donef som är författaren till denna bok har lagt mycket fokus på namnfrågan och kontinuiteten av vad både vi och andra personer har kallat oss efter rikets fall. Bakgrunden till varför han påbörjade boken var att han fann namnkonflikten mellan assyrier och kaldéer i sin hemstad Sydney och mellan assyrier och syrianer under sin vistelse i Sverige. Till sin hjälp har Dr Donef samlat kompletterande källor än de vi har tidigare fått se, bland annat korrespondans som har använts mellan olika missionärer och Vatikanstaten samt diplomater. En för mig intressant mötesanteckning som har hittats beskriver Påven som mottog 1553  en assyrisk jakobitisk präst (Assiro Iacobita) som skickades av Antiokias patriark. Liknande skrivningar finns från franska källor när höga assyriska kyrkliga (Jacobite Assyiren) personer träffade sina europeiska motsvarigheter.

Denna bok visar grundligt flera källor som visar kontinuiteten av vårt assyriska namn men att vår identitet inte bara har grundat sig på vårt etniska ursprung utan även vår kyrkotillhörighet eller språket vi talar. Frågan som man kan ställa sig som läsare är: har denna bok bevisat att vi alltid har kallat oss för assyrier? Definititvt. Kommer denna bok att övertyga alla tvivlare? Möjligtvis. Kommer vi att få slut på namnkonflikten med denna bok? Absolut inte och anledningen är att konflikten inte grundar sig på själva namnet utan på maktgirighet och prestige. Det som ändå gav mig förhoppningar med denna bok, och det är något som jag kommer att ta med mig, är att historien visar att vi har haft värre konflikter än dagens och att med starka och goda krafter kan konflikter lösas. 

Jag tycker definitivt att boken är läsvärd och man ska köpa den. Vi i Insamlingsstiftelsen Assyriska Dolabani kommer att resa runt Sverige under våren för att berätta kort om denna bok och om en annan som vi har tagit fram med hjälp av flera forskare runtom i världen.

Isak Betsimon
Insamlingsstiftelsen Assyriska Dolabani

Klicka här för att beställa boken.