Det är dags att sluta marknadsföra löjliga teorier och istället ta forskningen på allvar, menar insändarskribenten som reagerat på en debatt om assyriska frågor i den satellitsända Suroyo-TV.

Fortfarande dyker grundlösa påståenden upp om vårt interna nationsnamn och dessvärre av individer och grupper bland vårt eget folk. Jag skulle inte fästa mig vid det om inte detta ämne hade diskuterats i en av de medier jag själv har samarbetat med.

Den 25 oktober 2012 lyssnade jag på ett nytt program i Suroyo TV vilket behandlade samarbetsvårigheter mellan vårt folks politiska organisationer. Även här diskuterades namnproblematiken, vilket fått mig att reagera. 

Programledaren Yusuf Bartoro ställde en fråga till sin gäst Yakub Mirza om vårt folks interna nationsnamns ursprung och svaret blev de klassiska påståendena: ”Det finns många teorier, bland annat att namnet suroye/suraye/suryoye har sitt ursprung i den libanesiska staden Sur, eller så har vårt folk kallats efter den persiske kungen Cyrus/Kyros.”

Här vill jag ställa en fråga till de som nämner dessa grundlösa påståenden; varför har inte befolkningen i den libanesiska staden Sur eller i Libanon kallat sig för ”Suroye/Suraye/Suryoye”? Varför skulle ett folk bosatt över 1000 kilometer bort (i Nineve, i Hakkari och i Tur-Abdin) kalla sig efter denna stad? Varför har inte det persiska folket kallats för ”Suryoye/Suraye/Suryoye” efter sin kung Cyrus/Kyros? Av vilken anledning skulle ett folk som inte ens tillhör den indoeuropeiska familjen och inte heller talar det persiska språket kalla sig efter denne kung? Enligt mitt sätt att se på saken har syftet med dessa  påståenden varit från början att förvirra och söndra vårt folk ännu mer. Tyvärr har med tiden individer och grupper bland vårt folk både medvetet och omedvetet köpt dessa fullständigt absurda teorierna. 

Appropå att förkortningsvarianterna suroye/suraye/suryoye/syrer/syrier härstammar från det fullständiga namnet assyrier kan jag här hänvisa till många grekiska och romerska klassiker, men eftersom Rollinger har nämnts i debatten i samband med mina tidigare inlägg om detta ämne i Hujådå vill jag  avsluta dessa rader med ett längre citat från den omtalade vetenskapliga artikeln på sitt originalspråk, vilket drar ett streck över debatten om detta ämne för gott:

”More important in the context of present study, however, is the fact that the inscription of Cineköy provides incontrovertible proof that the Luwians used to pronounce ’Assyria’ without the initial aleph.26 Since a second Luwian inscrption presents the toponym in the form ’a-sú+ra/i(REGIO),’ 27 it is evident that ’Sura/i’ and ’Asura/i’ are simbly variant versions of one and the same name; we should see this conclusion in a broader context. As demonstrated by Nöldeke and others, the Greek usage of ’Assyria’ and ’Syria’ was almost interchangeable. Furthermore Simo Parpola has recently shown that in late sevenht-century B.C. Aramaic documents from Assyria the name Assür(pronounced Assür and generally written ’sr) could also appear as ’Sür’ (written sr).28 If we add this material to our considerations, it becomes clear that the inscription of Cineköy does not only represent another argument in favor of the derivation of ’Syria’ from ’Assyria’ but also to the origins of development. […] It also seems that these Greeks encountered ’Sura/i’ and ’Assura/i’ (by now the fully evolved equivalents for one and the same region) and rendered them in Greek as ’Syria’ and ’Assyria’. The terms were used in subsequent centuries as interchangeable toponism, although both terms also began to carry special connotations as was demonstrated by Nöldeke, Schwartz, and others.34 Since antiquity, scholars have both doubted and emphasized this relationship. It is the contention of this paper that the Cineköy inscription settles the problem once and for all.”

Källa: Robert Rollinger, The Terms ”Assyria” and ”Syria” Again, Journal of Near Eastern Studies  (JENS) 65/4, 2006, s. 285-286. www.journals.uchicago.edu/JNES/home.html)

Hammurabi BarAsmar