Assyriska Kvinnoförbundet gjorde en resa till hemlandet den 15 – 29 juni där 22 kvinnor som representerar olika medlemsföreningar i Sverige deltog. Följ Samira Toumas blogg från denna resa.

24 juni
Efter frukosten åkte vi till Tel Wardiat som ligger i närheten av Khabour där det relativt nybyggda klostret finns. Vi togs emot av en trevlig munk som gjorde sitt allra bästa för att få oss att trivas. Han var artig och skämtsam och efter guidningen i klostret delade han ut blomfrön som odlats i klostret som souvenirer till samtliga. Efteråt åkte vi till Tel Tamer och åt på en restaurang vid Khabourfloden, med fötterna doppandes i det kalla vattnet åt vi en utsökt grillbuffé och mezerätter.

25 juni
Idag hade vi möte med kvinnokommittén i Assyriska Demokratiska Organisationen (ADO). Vi togs emot av ca 30 välorganiserade kvinnor inom den assyriska rörelsen, på gården till ett hus som ägs av ADO. Norma Zeito som är ordförande välkomnade samtliga till den historiska träffen mellan kvinnorna från Sverige och Syrien. Hon framhöll i sitt tal att deras roll är att uppmuntra människor att stanna i hemlandet, stärka kvinnans ställning, stärka ungdomars identitet och få dem intresserade av och aktivera sig inom den assyriska rörelsen. Hon berättade att myndigheterna luckrat upp sin syn på de olika politiska partierna inom landet. Visserligen är det inte så fritt och demokratiskt, men de ser mellan fingrarna på de partier som de vet inte skadar landet. Norma berättade vidare att de samarbetar med andra kvinnokommittéer inom olika kyrkor. Vidare berättade hon att kyrkan också ändrat på sin inställning till den assyriska rörelsen när de insett att både etnicitet och tro är viktiga för den assyriska folkgruppens överlevnad. Sedan tog Viktoria, utbildningskommitténs ordförande, ordet och hon berättade att ett 15 tal nya ungdomar har ansökt och beviljats medlemskap inom ADO. Viktoria menade vidare att alla arbetar för bidra med det de kan i samhället, främst att lyfta fram kvinnans roll i den assyriska rörelsen. Hon berättade vidare om sin verksamhet, exempelvis att de ger ut en tidning, Ishtar, varje månad. Tidningen skrivs av kvinnor för kvinnor och de ordnar föreläsningar och mycket annat. De uppmärksammar även kvinnor som har uppfostrat sina barn i den assyriska rörelsens anda. Efter Viktoria var det Chamiram Galle som berättade om de humanitära insatser som ADO gör för de mindre ställda i samhället, hon berättade att de gör hembesök, delar ut matpaket och kläder. Därutöver gör de något som är mycket välbehövt, nämligen att bidra med lärare som ställer upp helt ideellt och hjälper de svaga eleverna för att få godkänt och komma vidare i sin utbildning. Chamiram berättade att ADO medlemmar även har och fortfarande tar emot flertal flyktingar i sina hem under tiden som de väntat på att få ta sig vidare. Efter en välbehövlig paus i den kokande värmen, trots att det var kväll och den kalla fläkten var på, var det Meryem Demirels tur att presentera AKFs verksamhet för våra medsystrar.  Därefter hade vi en dialog om hur vi kunde fortsätta att samarbeta i framtiden.

26 juni
Idag har vi möte med kvinnokommittéer för samtliga kyrkor i Kamishly som tillhör det assyriska folket; såsom syrisk-ortodoxa, syrisk-katolska, kaldeiska och nestorianska tillsammans med ADO. Det som slog mig även denna gång var att vi har så otroligt starka och engagerade individer som lägger ner så mycket tid och energi för att hjälpa sitt folk. De är värda en stor eloge med tanke på att de inte får ett öre från myndigheter utan är helt beroende av folks allmosor för sina projekt. Här fick vi ta del av både den syrisk ortodoxa kyrkans kvinnoordförande, den nestorianska och kaldeiska kyrkans ordförandes åsikter. Vad dessa kvinnor har gemensamt är att de satsar mycket på välgörenhet. De efterstävar dock ett bättre samarbete dem emellan. Vi har ju samma problem i Sverige.

Efter att alla har fått säga sitt kom vi ändå fram till att vi alla behöver varandra och tillsammans är vi starka och kan nå ut till alla våra medmänniskor. Vi behöver bara hjälp på vägen. Men det som våra medsystrar behöver hjälp med är ekonomin och det kanske vi kan hjälpa de med genom att söka bidrag från de olika hjälporganisationer som finns i Sverige. Efter att vi har pratat igenom hur vi skall hjälpa varandra, var det dags för fika och mingel.

27 juni
Trist, men tyvärr måste vi lämna Kamishly och resa vidare till Aleppo. Vi kom fram till Aleppo vid lunchtid och åt på en lyxig restaurang. Efter det var det dags för shopping igen. På kvällen åt vi på en restaurang som låg vid Aleppos borg, sen var alla så trötta och ville bara till hotellet och sova.

28 juni 
Idag var det dags för den efterlängtade turen till Mor Simons tempel utanför Aleppo, ett otroligt ståtligt och intressant tempel. Jag är mycket glad över att ha fått uppleva det. 

29 juni
Vi checka snabbt ut och åkte vidare till Damaskus, men vi hade ett ställe kvar på vägen. Det var att äta lunch i ”Kalat al Husn” hästarnas borg i Homs. Denna borg är från korsridarnas tid och här har de engelska kungarna lämnat sina avtryck efter sig. Efter det var det bara att åka till Damaskus. Men resan tog inte slut för det.  Här fick vi ännu ett tillfälle att shoppa i det exklusiva Chamcenter som är bland det modernaste jag sett i Syrien. Den påminner om våra gallerior i Sverige, fast mycket lyxigare. Det var inte så svårt för tjejerna att sätta sprätt på sina sista slantar innan vi fick avsluta vår resa på en otroligt vacker restaurang på vägen till flygplatsen. Jag tror att samtliga var nöjda och belåtna med sin resa. Nu är det bara att säga adjö till BethNahrin och åka till regnet och vardagen som väntas hemma i Sverige.