Assyriska Kvinnoförbundet gjorde en resa till hemlandet den 15 – 29 juni där 22 kvinnor som representerar olika medlemsföreningar i Sverige deltog. Följ Samira Toumas blogg från denna resa.

Idag den är det den 16 juni kl 03:00 och vi har landat på Damaskus flygplats i Syrien. Trots den jobbiga resan är både förväntningarna och humöret högt hos deltagarna. Det är bara att se till att komma ut från flygplatsen och till den väntande bussen Izla som skall ta oss till vårt hotell så att vi kan vila oss i några timmar innan det är dags att utforska Damaskus.

Allt gick väldigt smidigt tills vi kom fram till passkontrollen, där blev vi stoppade eftersom de påstod att vi saknade visum. Det blev total kaos när vi menade att vi hade våra papper i ordning, det hade vi fixat på ambassaden i Sverige men de påstod att det var fel datum på visumen. Efter tre långa timmar fick vi slutligen betala för ett nytt visum och vi kom ut till den väntande bussen väldigt irriterade och trötta. Det var verkligen ingen bra början på vår efterlängtade hemlandsresa.
Efter att ha sovit ut i några timmar i den vackra förorten till Damaskus, Said Naja, var det dags för frukost och därefter audiens hos självaste patriarken Zaka Ivas den I. Efter mötet med Patriarken var det dags för våra planerade utflykter och vi började med den berömda antika staden Malula, där den arameiska dialekten talas än idag. Det var en fantastisk upplevelse att vandra genom den kluvna berg och ta sig upp till den vackra S:t Tekla kyrkan som ligger på toppen av berget. Kyrkan var så vacker och fridfull som det kan bli, alla var så rörda över den fridfulla miljön. Efter att vi fick vila oss och drack från det heliga källvattnet högst upp på bergstoppen var det dags att vandra vidare.

Efter Malula åkte vi vidare till det gamla romersk-ortodoxa klostret i Said Naja. Klostret är byggt enligt legenden på berget efter att en jägare försökte jaga en hjort och jungfru Maria uppenbarade sig som en hjort och talade till jägaren att inte jaga henne utan han skulle bygga en kyrka istället. Det här klostret är en av det vackraste klostret som jag har sett och det här klostret besöks flitigt av både muslimer och kristna. Här bor även ett flertal nunnor som tar hand om klostret. Efter våra fantastiska upplevelser var det dags för en fantastisk middag på en av Said Najas finaste restauranger.

17 juni

Idag känner sig alla utvilade och glada och gårdagens upplevelse från flygplatsen är ett minne blott. Efter frukosten åkte vi till Damaskus gamla city Bab Touma. Här fick kvinnorna möjlighet att shoppa som galningar. Jag hoppas bara att de får glädje och nytta av allt som de har handlat och att de tycker att de saker som de har köpt är lika fina när dem väl är hemma i Sverige. Några i gruppen passade på att besöka sina släktingar under tiden. Efter en lång shoppingtur var det dags att sätta sig i en av Bab Toumas vackraste innegårdsrestauranger och njöt av en god lunch. Därefter var det dags för ett besök i Amawi moskén som tidigare har varit en kyrka och där Johannes döparen finns begraven. Efter det gick vi genom den gamla marknaden Hamidije. Efter middagen åkte vi upp till Kasjunbergen och beundrade Damaskus nattetid.

18 juni

Äntligen är vi på väg till Kamishly och närmare BethNahrin. Det rådde en mycket trevligt atmosfär inne i bussen och alla var glada, vi sjöng och många försökte att dansa och det var en massa skämt så att man fick ont i magen av allt skratt. Vid lunchtid var vi framme vid den gamla antika staden Palmyra, här fick vi precis som tidigare tillfällen en guidad tur igenom ruinerna i värmen. Det här var nog det varmaste som vi någonsin har upplevt. Men efter den mycket intressanta guidningsturen åkte vi till en mycket trevligt restaurang som väntade oss och som serverade oss en mycket god lunch som bestod av frike, lammkött och en fantastisk buffé av sallader och små rätter. Efter maten var alla trötta så det var lugn och ro i bussen i många timmar. Vi åkte timme efter timme och vi såg bara öken.

19 juni

Vi är på väg till Turabdin och som de flesta som har tagit sig över gränsen från Kamishly till Nuseibin i Turkiet vet även att det inte är vilken gräns som helst att ta sig över. Men till vår förtjusning blev vi väldigt väl mottagna av den syriska gränspersonalen. Det blev däremot en helt annan mottagning på andra sidan gränsen till Turkiet. Här blev nämligen vår chaufför attackerad och misshandlad av kurdiska ungdomar som skrek svordomar riktade mot korset och den kristna religionen och hotade oss till livet. Deras hotfulla och skrämmande beteende chockade oss väldigt mycket. Vi kunde inte tro att det var sant, det var så kränkande och hotfullt som det kunde bli. Vi som har flytt från BethNahrin fick uppleva en repris av det som tvingade våra föräldrar i exil. De här människorna skrek och hotade oss. De skrek saker som att det var ett Kurdiskt område vi befann oss i och därmed skulle akta oss. Vi var väldigt arga, ledsna och kränkta, det kändes som om luften gick ur oss. När vi var framme i det gamla assyriska klostret Mor Yakoub Av Nsibin var det inte många av oss som kunde glädja sig över att vara på den historiska platsen, det första universitetet i världen. Här började människan ta till sig kunskap och värna om sin omgivning, här började mänsklighetens och civilisationens vagga ge kunskap till omvärlden, men idag när vår guide berättar om allt som detta kloster har bidragit till för civilisationen, var det enda vi tänkte på det vi fick uppleva vid gränsen. Våra tankar gick hela tiden till guiden Daniel som levde ensam med sin familj bland de människor som attackerade oss. Vi diskuterat händelsen med Daniel och beslutade att göra en anmälan hos den lokala myndigheten i Nsibin.

Efter att vi tvingade till oss en tid hos myndigheterna blev vi ännu mer kränkta när dem inte tog oss på allvar utan nonchalerade oss genom att säga att det är normalt det som hände. De sa att även i Sverige mördades utrikesminister och vad gjorde myndigheterna åt det? Det var bara att ta sig därifrån och köra vidare till Turabdin. Efter det försökte guiden och chaufförerna att muntra upp oss genom att stanna på den underbar sköna platsen Maje Hewore där vi fick svalka våra fötter i det iskalla vattnet och njöt av underbart god lunch. Därefter åkte vi till Mor Malke klostret och deltog i kvällsbön, sedan åkte vi igenom byn Anhel och vid middagstid var vi framme i Mor Gabriel klostret. Här kunde vi äntligen bli lugna av det varma mottagandet som vi fick av nunnorna.