På senaste tiden har Arameiska demokratiska organisation, ArDO, gått ut med häpnadsväckande skrivelser på sin hemsida www.arameiska.se mot klostret Mor Gabriel. ArDO:s agerande saknar både moraliskt och patriotiskt ansvar, det menar Simon Cello Tastekin som själv varit verksam vid klostret.

*ArDO skrev sin första skrivelse april 2009 med rubriken ”Syrianerna kan liknas vid lamm som förs till slakthuset utan att veta om det” 1). Skrivelsen publicerades både på ArDO:s hemsida och på Bahro Suryoyo:s webbtidning bahro.nu.** Den andra skrivelsen2) är från den 9 december 2010.

ArDO anklagar klostrets ansvariga bland annat för att bygga om utan något tillstånd, att klostret har omvandlats till en mer politiserad organisation och att klostret har andra aktiviteter som inte är passande för klostret. De hävdar även att klostret sedan 40 år tillbaka har fått bidrag från UNESCO och att någon familj i klostret har blivit mångmiljonär ifrån det som kommer till klostret. I sin andra skrivelse skriver organisationen att de avkräver redovisning av alla bidrag och anklagar klostrets ledning för att ha en dold agenda och handha pengarna efter eget tycke.

Jag har själv studerat flera år i Mor Gabriel under 1980-talet och även arbetat där som lärare några år under andra halvan av 1990-talet. I detta sammanhang känner jag ett moraliskt- och samvetsansvar att ge mina synpunkter och bevittna om att ArDO:s påståenden är befängda och inte stämmer överens med verkligheten. Klostrets förtjänster och insatser för vårt folk är långt bortom det som ArDO påstår och beskriver i sina skrivelser.

Anklagelser baserade på rykten

ArDO hävdar att klostret renoverats om än med mindre professionalism och bevarande av äldre kulturbärande delar. Några högt uppsatta personer från myndigheterna och andra som bedöms ha expertis inom området har flera gånger uttryckt sin tillfredsställelse över renoveringsarbetet i klostret. Professor Dr Orhan Cezmi Tuncer, ordförande för myndigheten Kultur ve Tabiat Varlıkları Koruma Kurulu, Diyarbakır (Råd för skydd av kultur- och naturtillgångar, Diyarbakır) besökte Mor Gabriel den 4 juni 1998 och det som han skrev i klostrets gästbok stämmer inte alls med vad ArDO påstår. Han skriver: ”Vi har som Råd besökt klostret Mor Gabriel med våra vänner och medlemmar. Vi tyckte om renoveringarna som gjorts. Vi fann dem medvetet gjorda och lovvärda…” 3)

Temel Koçaklar, före detta guvernör i Mardin skriver också: ”Särskilt gratulerar jag de som senaste åren bidragit till renovering av klostret.” Före detta kulturminister İstemihan Talay, minister Ali Babacan och Mardins nuvarande guvernör Hasan Dururer har besökt klostret och uttryckt att de är glada att se det historiska och fina klostret. Även Taha Akyol, känd journalist och författare skriver den 25 juni 2009 att ”jag blev ledsen att se Suryoyo folkets lidande. Restaurering har givit mig hopp”4) medan ArDO försöker undergräva hoppet! Dr Andrew Palmer, akademiker och sakkunnig om klostret skriver ”sedan dess har naturligtvis klostret Mor Gabriel också renoverats och stora ansträngningar har gjorts för att bevara den gamla civilisationens vagga, Turabdin.”5)

ArDO riktar hård kritik mot klostrets ledning i sin skrivelse, medan patriarken, den syrisk ortodoxa kyrkans överhuvud Mor Ignatius Zakka Iwas uttrycker sig att ”de som idag arbetar för att bevara Turabdin och våra kära kloster är för oss kära och värdefulla, de är levande martyrer för oss.”6)

Ska man nu tro på ArDO:s ansvariga och artikelns skribent som troligtvis inte är experter i ombyggnation och kanske inte ens sett klostret och renoveringarna på plats, eller ska man tro på vad högt uppsatta personer, experter och självaste patriarken hittills har sagt?

ArDO verkar dra sina slutsatser utan att ens veta fakta i frågan när de skriver att den syrisk ortodoxa kyrkan lyder under gamla ottomanska lagar där ny- och ombyggnation kräver tillstånd av landets president. Denna information stämmer ej. Det är den statliga myndigheten Anıtlar Yüksek Kurulu (Högsta rådet för kulturminne) som bär ansvaret för ombyggnation i historiska byggnader. En annan ansvarig myndighet heter Vakıflar Genel Müdürlüğü (Generaldirektoratet för stiftelser) och relevanta författningar har reglerats vid ett flertal tillfällen under republikens tid. Det krävs alltså inte tillstånd av landets president som ArDO påstår.

Artikelns skribent påstår bl. a. att klostret senaste åren har omvandlats till en mer politiserad organisation och att det är denna omvandling som ligger bakom de uppkomna tvisterna… För det första är klostret sedan 1980-talet stiftsäte i Turabdin och har tagit en ledande roll för vårt folk där. Så det är inte förvånande att politiker, organisationsansvariga, journalister, forskare, besökande och andra intresserade går dit. ArDO borde veta att Mor Gabriel inte bara är en avskild plats i ett bergsområde utan även ett stiftsäte, ett aktivt kloster, en unik skola, ett kulturmonument och en helig plats för vallfärd från troende världen över.

För det andra syns det tydligt att artikelns skribent brister i sina kunskaper om klostrets och områdets historia eller medvetet missleder när man påstår att det är ”denna omvandling” som ligger bakom myndigheternas ingripande och jordtvisterna mellan klostret och de muslimska grannbyarna. Frågan om jordtvisten är en ständig fråga som ligger mer än 150 år tillbaka i tiden. Redan år 1841 gjorde samma muslimska byar anspråk på klostrets mark och ockuperade den. Men med Turabdins dåvarande kyrkoledare Mafiryono Ablahads insatser återtogs marken genom ett beslut av ottomanska domstolen i Diyarbakır. Även år 1910 skrev klostrets biskop till myndigheterna om att grannbyarna gör anspråk på klostrets mark och han ville att myndigheterna skulle ingripa7). Att skylla dagens tvister och processer på nuvarande klostrets ledning är dålig propaganda och missvisande.

ArDO fortsätter med sina anklagelser utan samvetskval och påstår att klostret de senaste 40 åren har fått bidrag från UNESCO samt några andra organisationer och att någon familj i klostret har blivit mångmiljonär ifrån det som kommer till klostret. Men när journalisten Augin Kurt skriver i en artikel som publicerats den 24 november 2010 på www.hujada.com om att han tagit kontakt med FN-organet och fått bekräftat av UNESCO att klostret aldrig fått något bidrag,8) vill ArDO:s ansvariga inte ens höra detta. I stället för att ge en eftertanke åt sina påståenden, pratar ArDO nu förutom UNESCO-bidrag även om EU-bidrag, projektbidrag osv. och skriver att de avkräver redovisning av alla bidrag.

Naturligtvis lever klostret på allmosor, bidrag och donationer som kommer från Suryoye världen över och från andra hjälpande personer och kyrkliga organisationer. Vilken av våra kyrkliga institutioner har eget försörjande kapital och lever inte på donationer? Men mångmiljoner som ArDO påstår flödar till klostret från olika organisationer existerar tyvärr inte i verkligheten. Jag själv har bott i klostret i många år och har aldrig hört talas om att någon har blivit mångmiljonär där. Faktum är att ArDO baserar sina påståenden på rykten och hörsägen. Det är tydligt att ArDO:s avsikt med sådana anklagelser är ett försök att svartmåla klostrets och dess ansvarigas anseende inför den allmänna opinionen.

Märkligt nog avkräver ArDO räkenskap från klostret medan organisationen uttryckligen säger att ”deras rörelse” bojkottar allmosor till klostret. Denna bojkott har troligtvis flera år på nacken. Om man bojkottar och hittills inte donerat något bidrag då är man den sista som har rätt att avkräva räkenskap också. I fall ArDO menar att vi alla Suryoye är en stor familj och att man har rätt att avkräva räkenskap, bör i så fall ArDO:s ansvariga först och främst agera som riktiga och värdiga bröder i denna stora familj innan de ställer någon annan till svars. ArDO skriver vidare att de avkräver av klostrets företrädare att rentvå sig men egentligen behöver ArDO rannsaka sig själv först och syna sina egna pärmar och samvete och se hur mycket moraliskt- och materiellt stöd, de hittills gett till Mor Gabriel i synnerhet och Turabdin i allmänhet. Man kan väl undra om hur många solidariska besök ArDO:s ansvariga har gjort till området under hela 1980- och 1990-talet, när förföljelser, misshandel, mord och övergrepp var som vardagsmat i Turabdin!

Ett tragiskt och ansvarslöst agerande

Den 22 april 2009 kämpar klostret Mor Gabriel med fyra samgående processer i Tingshuset i Midyat. Jag själv var närvarande där och upplevde den tunga atmosfären. Samma kväll publicerar ArDO i Södertälje sin första skrivelse om klostret och går till ett offentligt angrepp. Det mest tragiska är att några av anklagelserna som ArDO riktar mot klostret liknar några av de punkterna som fanns i den första anmälan som de muslimska grannbyarna lämnat hos åklagarmyndigheten i Midyat. Vilket omdömeslöst sammanträffande! Dagen efter publicerar även webbtidningen Bahro Suryoyo samma skrivelse på sin hemsida** utan någon eftertanke och hänsyn till media etik, innan de publicerade en sådant uttalande med insinuationer.

Observera att det inte enbart är någon från klostrets ledning som står under rättegång i Midyat utan det är hela klostret som institution som kämpar för sin jord och för sin rätt. Och vad gör ArDO för att värna om sitt kloster i ett sådant kritiskt skede där klostret är som mest utsatt för hot utifrån? Hur ska man bedöma ArDO:s ansvarslösa agerande som organisation i detta sammanhang, som påstår sig vara nationalistisk och ha som mål att ”återerövra det arameiska folkets bortrövade rättigheter”9). ArDO:s agerande går stick i stäv med sin egen teoretiska målsättning. Hade ArDO och artikelns anonyma skribent haft ett konstruktivt syfte och en god vilja hade de inte agerat på det sättet. Mor Gabriel har under alla år haft sin dörr och sitt hjärta öppet till alla och ArDO:s ansvariga har haft flera år på sig att personligen framföra sina synpunkter på ett broderligt sätt. Att sitta framför en dator i en avlägsen europeisk stad och skriva ett offentligt uttalande gör tyvärr inte en till patriot.

Vem bevarar språket och kulturarvet 

Jag ska inte gå in på klostrets historia och berätta vilken viktig roll klostret har haft under 1600 år, för oss som folk och kyrka. Om man bara tar en tillbakablick på de senaste 40 åren där just denna ledning har varit ansvarigt för klostret och som ArDO anklagar för oegentligheter, så ser man omedelbart hur viktigt detta kloster har blivit för vår kyrka, vårt språk och vårt kulturarv, inte bara i förfädernas land utan för oss här i diasporan också. Sju av våra nuvarande biskopar kommer därifrån. Ungefär hälften av prästerna som tjänstgör i våra kyrkor i Europa har studerat i klostret och inte att förglömma alla lärare10) och diakoner som har fått sin grundläggande utbildning där.

De senaste 20-30 åren har klostret renoverats, nya byggnader tillbyggts och fått en bättre infrastruktur för kommande generationer. Man kan inte undgå att se hur alla allmosor och donationer investerats. De ansvariga har genom åren försökt att göra sitt bästa med att bevara och utveckla klostret trots det krigsliknande känsliga politiska läget i området. Trots alla svårigheter har klostret de senaste åren blomstrat och stärkt vårt folks existens i Turabdin.

Att klostrets företrädare inte delar ArDO:s trångsynta syn, ger inte ArDO rätt att gå till angrepp. Mor Gabriel som institution har inte någon plikt att springa någon enskild persons eller organisations ärenden, oavsett om den heter ArDO eller något annat. Det är inte heller klostrets skyldighet att göra skillnad mellan det ena eller det andra inom folkgruppen efter ArDO:s eget tycke. Utan klostret lyder under den syriska ortodoxa kyrkans ledning och utför sina tjänster i enlighet med allmänt accepterade suryoye, kristna och humanistiska värderingar.

ArDO:s agerande saknar verkligen ett moraliskt och humanistiskt men framför allt ett ”Suryoyo ansvar”. Det går att bemöta och analysera ArDO:s agerande vidare, men jag sätter punkt här, för den sociala konsensusens skull. Jag hoppas att våra organisationer tar ett större ansvar när det gäller vårt folks gemensamma frågor och frågan om klostret Mor Gabriel är i högsta grad ett sådant fall.

FOTNOTER_____________________________________________ 

* Denna artikel skickades den 5 februari 2011 i första hand till Bahro Suryoyo:s webbtidning och ArDO som skrev skrivelser mot klostret. Bahro Suryoyo har svarat att de inte publicerar artikeln men att de tar bort ArDO:s skrivelse från sin hemsida. Däremot har ArDO inte hört av sig efter två e-mail förfrågningar. 
** Bahro Suryoyo tog bort ArDO:s uttalande från sin hemsida den 11 februari 2011 efter vår mailväxling. 
1) http://www.arameiska.se/artiklar/090422.htm 
2) http://www.arameiska.se/artiklar/Den-som_sitter_sjalv_i_ett_glashus_ska_inte_kasta_stenar.htm
3) Bilge, Yakup (2011). Mor Gabriel Manastırı: 1600 Yıllık Gelenek. (På väg att publiceras), s. 269 
4) Bilge 2011, s. 271-277 
5) Hollerweger, Hans (1999). Living Cultural Heritage: Turabdin. Linz, s. 46. 
6) Hollerweger 1999, s. 6-7. 
7) Bilge 2011, s. 195-200. 
8) http://www.hujada.com/article.php?ar=1749 
9) http://www.arameiska.se/Mol.htm
10) Brock, Sebastian (2001). The Hidden Pearl, Volume II. Rome, s. 156.

Simon Cello Tastekin 
Tidigare student, lärare och nuvarande vän till klostret Mor Gabriel Januari 2011, Stockholm