Ett revanschsuget Assyriska mötte ett alltid välspelande Vasalund i helgen. Två lag som sällan tjongar upp en boll på måfå bjöd på en underhållande match där hemmalaget drog det längsta strået. På övertid lyckades Tiago Pereira trycka in segermålet från nära håll.

Assyriska var tydligt revanschsuget. Men laget hade också ett sargat självförtroende efter den senaste utskåpningen mot Sirius. Spelarna kände säkerligen allvaret i situationen och det enda som kunde hjälpa laget ur detta var en seger. Och en seger blev det, varken mer eller mindre.

Roberth Johansson hade valt att formera om laget till ett femmannamittfält. Sedan om man väljer att kalla den 4-5-1, eller som den egentligen var 4-2-3-1 är en annan femma. Många gånger kändes det som 4-3-3 när Stefan Batan, ganska lyckosam i matchen, och Petter Furuseth, inte så lyckosam i matchen, kom farande på var sin kant.

Men det där är egentligen bara en lek med siffror. Det viktiga var att spelarna visade att de ville. Och att de kunde. Zelge sjöng hela matchen och visade att stödet inte minskar med förluster, så länge spelarna visar just att vilja och hjärta finns. Och viljan lyste genom spelarnas ögon när boll efter boll matades in i motståndarnas straffområde i slutskedet av matchen.

När så Pereira till slut tryckte in bollen kom segervrålet publiken väntade på. Jublet visste inga gränser och glädjen, för att inte tala om lättnaden, var påtaglig. Men det här var bara en match. Assyriska är inte i himlen nu lika lite som laget var i helvetet efter förlusten mot Sirius. Även om kan kännas så. Assyriska gjorde sitt jobb mot Vasalund, och nu är det dags att förbereda sig för nästa gig i Östergötland. Chansen finns kvar om man vill ha den.

Filip Bergman är avstängd vilket betyder att Assyriska förlorar uppspelsalternativ från mittbacksposition. Dock finns det lite alternativ nu när Pierre Bengtsson är tillbaka. Lite rostig och utan matchtempo, men tydligt spelsugen och tog för sig mer och mer under matchen. En kille som ”växte upp” mellan Zoran Manovic och Ghassan Haemed och verkar vilja visa att han har mer att ge.

Nahir Besara fick äntligen spela innermittfältare från start och gjorde, förutom ett grovt misstag och några ”juniormisstag”, ett väl godkänt jobb. Vi fick se honom leverera många fina välavvägda passningar framåt och dessutom avlossade han sin bössa ett par gånger från avstånd som var nära att resultera. En framtidsman i Assyriska.

Vänsterkanten ägdes av Stefan Batan i första halvleken, men tyvärr kände han av en liten sträckning och var inte lika företagsam i andra halvan av matchen där han mattades av lite. Ändå blev summan av hans arbete två assist, det första till Xhevdet Llumnica som inte hade ett rätt förutom just målet, och det andra till just Pereira på stopptid.

Positivt att Göran Marklund var tillbaka, även om siktet inte är inställt ännu. Marklund fick hoppa in på Dennis Östlundhs offensiva roll i mittfältet under sista tredjedelen av matchen. Det betyder att Östlundh har bytts ut två matcher i rad. Jag har sett Östlundh mycket sämre utan att han har bytts ut, men det kanske är en bra signal till alla. Om du inte presterar blir det bänken. Oavsett vad du heter.

Först Zlatan Ibrahimovic och sedan Pereira. På stopptid. Det har varit en lyckosam fotbollshelg. Jag väljer att ignorera ”mitt” Argentina som förlorade mot ärkerivalen Brasilien och nu är Maradona den första argentinska förbundskapten som förlorar på hemmaplan på nästan tjugo år. Det är tydligen ganska svårt att coacha ett fotbollslag. Ibland hjälper det inte ens att vara världens genom tiderna bästa spelare.

Nu väntar över en veckas vila inför ännu en ödesmatch mot Åtvidaberg. Spöket i Falkenberg skrämdes bort tidigare i år. Orkar Assyriska skrämma iväg ännu ett spöke?