Före detta Assyriskaspelaren, vindsnabbe Rabi Youssef, har så länge han kan minnas varit en talang. I år blommade han ut när han gjorde sin bästa säsong sedan han slog igenom. I Gröndal lyckades han vinna den totala poängligan för division 1 norra. Tolv mål och tio assist talar sitt tydliga språk.

Jag begav mig till Assyriska föreningens slitna kontorslokaler i utkanten av Hovsjö, i Södertälje, för att träffa forne Assyriskaspelaren Rabi Youssef. I bilen på vägen dit tänkte jag på faktumet att Rabi inte spelar på högre nivå än en tredje division i Sverige. Själv har jag alltid ansett att han haft de fysiska förutsättningarna för att nå Allsvenskan. Kanske kom vändpunkten i år då Rabi äntligen fick utdelning för sitt hårda slit.

Redan i unga år var Rabi en talang som stack ut ur mängden. Det gick inte att undgå att se att hans snabbhet skulle kunna ta honom långt. Längre än division 1 norra. Under Peter Antoines styre fick Rabi pröva sina vingar i Superettan redan som junior. Om jag minns rätt var det Antoine som också sade att Rabi kunde bli bättre än Kennedy Bakirciouglu. Rabi lyser upp när han berättar om när han fick chansen att träffa spelare som Maldini, Leonardo och Shevchenko.

– Det var som en dröm. Otroligt inspirerande. Det var ett gigantiskt steg från Bårsta IP till Milanello, säger Rabi nästan drömmande.

Träningsveckan i Milano är troligen det närmaste proffslivet Rabi kommit i sin karriär. När jag närmar mig det något känsliga ämnet talanger-som-inte-fullt-blommat-ut blir han något tyst en stund. Men innan jag hinner säga något mer berättar Rabi om hur han ser på sin första tid i Assyriska.

– Jag kan inte riktigt säga att jag inte fick chansen. Men vad folk kanske inte vet är att jag fick spela på positioner som kändes ovana. När jag väl fick spela forward, som är den position som känns bäst för mig, gav det också resultat, förklarar han.

– Sedan var jag ganska ung, och gjorde de typiska misstagen som till exempel att spela småskadad, vilket naturligtvis hämmade mitt spel. Till sist vill jag också säga att den mentala biten inte var färdigutvecklad. Jag kunde varken hantera positionsbytena eller allt runtomkring och utanför plan. Idag skulle det inte vara något problem alls.

Efter att Rabi lämnade Assyriska blev det en sejour med Syrianska FC för att sedan flytta till Valsta Syrianska. Inför årets säsong var det nära att Rabi skulle hamna hos Syrianska Botkyrka, men valde istället Gröndal. Det visade sig vara ett lyckat drag. Tre klubbar med starka anknytningar till sitt folk hade satt sina spår och Rabi ville prova något nytt.

– Den stora skillnaden är den ”svenska mentaliteten”. I Gröndal blir man stöttad i med- och motgång. Alla, från startspelare till spelare utanför truppen, får stöd. Alla spelare behandlades likvärdigt. Dessutom var det mindre press utifrån. Utan förväntningar kunde laget lättare spela ut, berättar Rabi.

Rabi hamnade i ett lag som just spelat sitt första år som nykomling i division 1. Risken fanns att han hamnat i ett bottengäng. Men han kände på sig att det fanns potential redan från början och stormtrivdes i sitt nya sällskap. Rabis nya lag hade gott om rutin, i form av Johan Ländin, men också ungdomar i form av inlånade Mauricio Albornoz från BP och Jesper Carlsson. Carlsson vann den interna skytteligan och slutade på 13 mål

Albornoz lämnade i mitten av säsongen för att hjälpa sitt BP till Allsvenskan. I Albornoz frånvaro fick Gröndal en liten nedgång som laget inte lyckades reparera riktigt. När Gröndal väl hittade tillbaka till sin vinnande formel, var det för sent och laget hamnade till slut en poäng efter Vasalund på kvalplatsen.

Rabi blev visserligen omsprungen på den interna skytteligan, men var inte direkt resultatlös. Milt uttryckt. Rabi gjorde på tjugoen matcher, varav arton från start, tolv mål och tio assist. Det gav honom en delad fjärdeplats i skytteligan och en första plats i den totala poängligan. När jag frågar honom om vad som varit annorlunda i år, ler han lite grann och säger kort; ”Tränarna.”

Rabi säger att han fick båda sina tränares, bröderna Roger och Patrik Sandberg, fulla förtroende från början. Det handlade helt enkelt om att våga misslyckas för att ge sig själv chansen att lyckas.

– Jag fick vara kvar på plan även om skotten gick stolpe ut, skrattar Rabi med tydlig riktning åt sina tidigare klubbar.

Leendet försvinner i Rabis alltjämnt unga ansikte och blicken blir snabbt allvarsam igen. Han berättar att han i år, med Gröndal, tagit ytterligare ett steg i hans personliga utveckling både spelmässigt och mentalt. Med en suck avslöjar han också att det onekligen var skönt att ta ett steg i rätt riktning, men framförallt att det var nödvändigt.

– Det här året bestämde jag mig för att ge fotbollen en ärlig chans. Jag försökte att sova och äta rätt. Det var helt enkelt allt eller inget i år. Beslutet kom efter att jag pratat med bröderna Sandberg, när dom sa att dom ville bygga spelet kring mig och några till. Det motiverade mig enormt. Det kändes som om jag ville ge något tillbaka till både tränare och förening.

Rabi har förvisso inget gällande kontrakt med Gröndal, men klubben är givetvis intresserade av att behålla honom. Han har fått ett kontraktsförslag, men parterna har inte suttit och förhandlat ännu. Rabi säger att det finns intresse från ett lag som spelar i en högre division, men vill inte avslöja vilket.

Självklart tar jag tillfället i akt och fiskar i om det är Assyriska som visat intresse, men får ett nekande svar trots att han egentligen inte vill tala om saken. Rabi säger till slut att Assyriska, så vitt han vet, inte visat något intresse alls. På den redan inslagna vägen frågar jag rakt ut om hans intresse för att spela i den assyriska tröjan igen. Innan Rabi svarar får han en drömmande blick som jag har svårt att tolka. Svaret dröjer dock inte så länge och är inte heller lika svårtolkat.

– Assyriska är min moderklubb och klubben i mitt hjärta. Jag följer varje match och kan säga så mycket; om en tränare kommer till mig och säger att han tror och vill satsa på mig, vill jag självklart spela i den klubben. Om det skulle vara Assyriskas tränare – desto bättre.

Vi avslutar med att prata om den gångna säsongen lite allmänt och hinner avverka alla proffsligor och Assyriskas säsong på mindre än femton minuter. Ett inofficiellt assyriskt rekord av något slag kan jag tänka mig.

Det har inte varit lätt att prata om den gångna säsongen, och diskussionerna har snabbt avslutats för att inte älta det smärtsamma minnet av ännu ett misslyckande när det väl gäller. Intigheten som kom över mig efter slutsignalen mot Ängelholm har satt sina spår, det tar nog ett tag innan pulsen hittar sin rytm igen. Teorierna om varför det gick som det gick är lika många som antalet personer på läktaren.

Telefonen ringer i Rabis jacka några gånger, vilket indikerar att intervjun är på väg mot sitt slut. Innan Rabi reser sig för att gå, bestämmer vi oss för att vara överens om en sak i alla fall: Assyriskas fall i år berodde enbart på Assyriska.

När jag ser honom lunka iväg nerför trapporna är det svårt att se att denne extremt lugna människa är densamme som den explosive spelare han är på plan. Jag kan inte låta bli att tänka på varför Assyriska inte visat intresse för Rabi. En tjugosexårig assyrisk vinnare av poängligan i division 1, med bägge fötterna på jorden och som bor ett stenkast från arenan. Nog finns det skäl för åtminstone ett samtal från sportkommittén.