Kurdiskan Dilsa Demirbag-Sten fortsätter i sin roll som ledarskribent på Dagens Nyheter att tiga om assyrierna. I en ledare, från fjärde augusti 2006, om folkmordet på armenierna undvek Dilsa att nämna att även assyrierna blev mördade. Detta trots att de båda folkmorden skedde parallellt och av samma kallblodiga mördare. Två veckor senare skriver en oroad Dilsa om turkiska statens dammprojekt i norra Assyrien (sydöstra Turkiet). I ledaren går hon ett steg längre och väljer att benämna assyriskt kulturarv som kurdiskt kulturarv.

Det planerade bygget av Ilisu dammen vid floden Tigris övre lopp kommer att lägga större delen av den antika staden Hasankeyf under vatten. Hasankeyf, som uttalas Hasno d’Kefo (förkortas Hsan Kefo) på assyriska och som kan översättas till ”Klippfästningen” är en gammal assyrisk stad med ett strategiskt läge mellan floderna Tigris och Eufrat. När romarna övertog staden en gång i tiden valde dom att kalla den Ciphas efter det assyriska ordet för klippa. I staden finns världens största och äldsta stenbro som troligen restes först av assyrier.

Under lång tid blomstrade Hasno d’Kefo tack vare dess goda geografiska position för handelsrutterna i området. Förr i tiden var staden även ett biskopssäte för den syrisk-ortodoxa kyrkan. Det var först under folkmordet mot assyrierna och armenierna mellan åren 1914 och 1918 som staden kom att få en kurdisk majoritetsbefolkning. Under folkmordet, som beställdes av turkiska ledare i syfte att skapa ett etniskt turkiskt rike, inbjöds kurderna till att utföra större delen av mördandet. I utbyte fick kurderna ta över assyriska och armeniska landområden och städer. Idag är den absoluta majoriteten av Hasno d’Kefos invånare kurder. Det finns inga assyrier kvar.

För att förhindra att Sverige deltar i finansieringen av dammprojektet som kommer att dränka stadens kulturarv skrev Svenska naturskyddsföreningen ett brev till Exportkreditnämnden och varnade för följderna av dammbygget. I brevet står det att projektet kommer att leda till ”oersättlig förstörelse av kurdiskt kulturarv”. Naturligtvis strider detta mot alla fakta om Hasankeyf och felet beror på dålig faktagranskning från naturskyddsföreningens sida.

Dilsa Demirbag-Sten kommer från denna del av Assyrien och hon, om någon, borde veta att det inte existerar något kurdiskt kulturarv i Hasankeyf eller i någon annan del av Assyrien för den delen. Likväl väljer hon att citera de felaktiga uppgifterna från Naturskyddsföreningen.

På ett annat ställe i texten skriver Dilsa att ”Staden har en stark historisk och religiös betydelse för kurder, assyrier, armenier och även turkar”. Även här försöker hon blanda bort korten och ge sken av att kurder har någon längre historisk närvaro i den assyriska staden Hasno d’Kefo.

När folkmordet mot assyrierna spred sig över Assyrien under första världskriget blev även staden Hasankeyf uppsökt av mordlystna turkar och kurder. En kurdisk shejk som bodde i Hasankeyf vägrade godkänna planerna på att mörda stadens kristna befolkning, det vill säga assyrier och armenier. Det slutade med att han själv blev mördad av våldsverkarna. På många andra håll utspelade sig liknande scener med kurder som följde sitt samvete och gömde assyrier med risk för sitt eget liv. Denna kategori av kurder gjorde det som var rätt och de förtjänar all heder och respekt. Genom sina högst medvetna texter har Dilsa Demirbag-Sten visat att hon inte tillhör den kategorin av hedervärda kurder.