Jag upplevde stämningen som harmonisk och livad där alla verkade så glada och trevliga (om det sistnämnda berodde på att det var påsk eller på att jag hade fått i mig för mycket vodka låter jag vara osagt).

Efter en gudomlig assyrisk påsk middag och en rätt så underhållande match mellan Assyriska FF och Brommapojkarna var det dags att avrunda kvällen med en traditionell assyrisk påskfest i Assyriska kulturhuset Södertälje (kyrkan hade jag nämligen avklarat dagen innan).

Kvällens festarrangörer var ingen mindre än vårt kära fotbollslag Assyriska FF.

Mina förväntningar inför festen var relativt små, det enda jag tänkte på var att försöka ha roligt med mitt folk innan jag skulle återvända till studierna och kylan i Umeå. Med ett fastlimmat hår, en slips runt halsen och flera sprutor av Miracle L´Aquatonic var jag redo att inta festlokalen.

Väl framme kändes det lite tomt trots att jag inte var för tidig. De stiliga entrévärdarna Jakob Demir och Abrohom Melki hade endast slussat in omkring 100 gäster. Det visade sig vara en stor fördel med att ändå komma tidigt.

Lyxen är att man kan välja och vraka mellan bra sittplatser. Kom ihåg det till nästa gång kära läsare, för det går nämligen inte att beskriva i ord hur skönt det är att bara plocka ett bord utan att någon ska behöva ta dig på axeln och säga ”det är upptaget här”.

Allt eftersom började folket att trilla in och totalt blev det en bra bit över 500 gäster, inte för många och inte för få, med andra ord perfekt. Aboud Zazi inledde festen med sin härliga stämma och dansgolvet kunde snabbt fyllas med danssugna påskfirande assyrier. Efter honom tog Sargon Kanoun över scenen, och han inledde med att sjunga en sång tillägnad sitt eget favoritlag Assyriska FF.

Mina största farhågor inför festen var att musiken skulle domineras av icke assyrisk musik. Men med facit i hand kan jag inte klaga. Totalt spelades det, om jag minns rätt, ca 50 minuter icke assyrisk musik. Och även om jag personligen föredrar bara assyrisk musik på assyriska fester så kan jag inte påstå att 50 minuter av icke assyrisk musik är över gränsen.

I övrigt upplevde jag stämningen harmonisk och livad där alla verkade så glada och trevliga (om det sistnämnda berodde på att det var påsk eller på att jag hade fått i mig för mycket vodka låter jag vara osagt).

Som ett litet klagomål vill jag dock påpeka att artisterna kunde ta alltför långa pauser mellan varven, dessa pauser drog ned på stämningen en aning tycker jag.

Med dessa ord vill jag önska jordens alla assyrier en glad påsk och en god fortsättning. Jag vill även passa på att tacka Assyriska FF för en oförglömlig påskfest fylld med glädje och kultur.