Mödomshinnan finns inte. Det finns flickor som offrar pengar och riskerar hälsan för att operera sig, eller köper slidkapslar med jungfrublod på nätet. Kraften i myten om en hinna som inte existerar är mycket stark.
Tillbaka på jobbet möts jag av en mediedebatt som irriterar mig på många sätt. Under mina fyra veckors semester har jag inte läst en tidning och inte sett ett nyhetsprogram på teve. Och det har varit sååå skönt att kunna koppla bort världen utanför helt och hållet.
Men nu tillbaka efter ledigheten tränger sig verklighetens rubriker på. ”Landstinget bekostar oskuldingrepp” står det att läsa i dagens Svenska Dagblad. För första gången har förekomsten av kirurgiska ingrepp av den så kallade mödomshinnan hos unga kvinnor med bakgrund i länder och kulturer där det finns ett utbrett hederstänkande, kartlagts i Stockholm.
Även undersökningar från andra Europeiska länder bland annat Danmark visar att liknande ingrepp har blivit allt vanligare.
Man kan fråga sig varför detta förekommer i ett modernt och upplyst samhälle som vi säger oss leva i. Vad är det som driver unga brudar till att utsätta sig för riskerna med ingreppet som inte har något som helst medicinskt syfte? Även om inte detta är så vanligt bland oss assyrier så visst förekommer det en och annan påtryckning mot att våra tjejer ska vara oskulder då de gifter sig.
Under hela sin uppväxt från det att flickorna är små spädbarn får de höra att det är ”aibo!”, att hon ska skyla sig och hålla på sig, tills den rätte dyker upp. Medan för pojkarna är det fritt fram att dansa, om så på matbordet, med rumpan bar. Pojkarna får inte heller med sig så många råd hemifrån som gäller sexuell återhållsamhet – något de verkligen skulle behöva med tanke på alla sexuellt överförbara sjukdomar som finns idag.
Sommaren är en tid för bröllop. Men för många unga blivande brudar är den stundande högtiden något de gruvar sig inför. Det finns fortfarande uttalat eller outtalat familjer som kräver att bruden ska vara ”oskuld” och beviset ska synas, som blodspår efter en brusten ”mödomshinna”.
Mödomshinnan finns inte. Det finns flickor som offrar pengar och riskerar hälsan för att operera sig, eller köper slidkapslar med jungfrublod på nätet.
Kraften i myten om en hinna som inte existerar är mycket stark.
Det handlar om kontroll över kvinnans sexualitet. Männen trivs med att ha total kontroll och makt över sin kvinna.
Kvinnans oskuld vid giftermålet är central i starkt patriarkala samhällen, så som den även var i Sverige för bara några decennier sedan. Oskulden ska bevisas genom ett blodbefläckat lakan på bröllopsnatten. Inte det lättaste, eftersom de flesta tjejer inte blöder överhuvudtaget vid sin sexdebut, enligt modern forskning.
Det finns ingen hinna att spräcka, ingenting som går sönder. Den så kallade mödomshinnan är en liten krans med slemhinneveck och som sitter en bit in i slidan men vävnaden är töjbar och elastisk.
Ändå tror nästan alla, till och med jag själv förut, att tjejer blöder. Det gäller att föra ut kunskapen om att det inte är så.
Men somliga unga kvinnor är inte i den positionen att de kan stå emot sin familjs krav och förväntningar. De söker ibland upp sjukvården för att få ”mödomshinnan” ditopererad, vilket i praktiken innebär några stygn i slidans stödjevävnad eller muskulatur.
Privata kliniker i Sverige utför dessa operationer till en kostnad av 10 000-25 000 kronor, trots att resultatet inte kan garanteras och trots att ingen vetenskaplig undersökning har visat att ingreppet är riskfritt.
Undersökningen som Stockholms Landsting har gjort visade att flera av de unga kvinnorna som ville operera sig hade blivit våldtagna av en närstående man som nu utövade utpressning mot kvinnorna genom att sprida dåligt rykte om dem om de skulle vända sig till polisen.
Med detta vill jag säga att det kan ligga så mycket mer bakom att en ung brud inte blöder på sin bröllopsnatt. Därför är det er unga mäns uppgift att skydda era brudar från den okunskap som finns bland oss.
Om ni kommit fram till att ni vill gifta er med varandra så förmodar jag att ni gör det av kärlek. Finns kärleken så ska inget annat spela roll, tycker man. Men tyvärr har jag istället mött allt för många unga män som, trots kärlekssnacket, slår vakt om och upprätthåller mytbilden av att bruden ska blöda annars är hon inte oskuld. Skärpning grabbar, vi lever på 2008-talet!
Sonya Aho har arbetat som journalist på Sveriges Television, Sveriges radio och flera tidningar i sammanlagt drygt tio år innan hon började arbeta som pressekreterare hos Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO. I dag arbetar hon som pressekreterare på Socialstyrelsen.
På frågan varför hon har bytt sida till myndighetsvärlden svarar hon så här: ”Från början var det inte självvalt att söka mig bort från medievärlden, utan jag blev handplockad till DO. Men jag ser det inte som jag har bytt sida, även i det här jobbet arbetar jag för att få fram sanningen och rättvisan.”
Mänskliga rättigheter som allas rätt att slippa orättvisor och diskriminering är något Sonya Aho brinner för. Ämnen som hon också kommer att beröra i sina krönikor är kulturkrockar, ungdomars identitet, assyriska kulturyttringar och annat som hör livet till. Sonya bor i Södertälje och sitter med i Assyriska föreningens styrelse i Södertälje.