Förväntad thriller blev en lättsam komedi

Det som på förhand skulle vara en gastkramande thriller, visade sig vara en lättsam komedi. Med Göran Marklund och Lamin Conateh tillbaka formerades laget enligt tidigare vinnande koncept. Tre mål av Marklund gav en behaglig matchbild där Assyriska fortsatte att pressa för flera mål, men där Väsby på något sätt via försvararben lyckades reducera till slutresultatet 3-1. En tvåmålsförlust som till och med Väsbys tränare Mikael Stahre tyckte var ganska smickrande siffror för deras del.

Efter en, i hög grad, känslosamt jobbig vecka med mycket dämpade känslor, var man på väg till arenan igen. En arena där man vill radera det senaste minnet därifrån så fort som möjligt. En derbyförlust är inte hela världen kanske, men ibland känns den mer än så. Och tyvärr känns det fortfarande som att det var Assyriska som förlorade, inte att motståndarna vann. Tanken var att chocka lokalrivalerna med en helt ny formation. En tanke som jag inte var emot, men att starta med en spelare som inte startat en match på nära ett halvår måste ha varit säsongens chansning. På bekostnaden av den spelare som varit bäst hittills på den positionen i år, Andi Toompuu, som i sin tur fick vikariera som ytterback. Hade det lyckats hade vi hyllat valet som ett genidrag. Vi förlorade, dumstrut på.

Under veckans träningar märkte jag en liten skillnad i ögonen på spelarna. Det var samma sköna stämning, men nog syntes det att allvaret närmade sig. Det smälldes på i närkamperna. En liten revanschlystnad lyste igenom. Dessutom var Göran Marklund tillbaka i full träning efter två veckors frånvaro. Att prata om hur viktig denne spelare är känns inte nödvändigt. Det är väl som att förklara för en vuxen att näring är bra för hälsan. Man kan inte låta bli att undra om hur derbyt hade slutat med en frisk Marklund på plan. Men historia är historia och framtiden är ett oskrivet blad.

Dagens motståndare, Väsby United, försökte bjuda upp till kamp men kom inte igång riktigt. Rättare sagt, tilläts inte av Assyriska att spela det spel de hade tänkt sig. Väsby försökte med hög press men blev bortrullade och bortdribblade. Därutöver fungerade backlinjen mycket bra idag. Mittlåset Pierre Bengtsson verkar ha tagit steget som vi alla väntat på. Bengtsson agerade med stort självförtroende och var säkerheten själv. Med Conateh, Martin Lorentzon och Sargon Simonsson bredvid sig stängdes alla löpvägar för bröderna Jagne, som har varit Väsbys offensiva vapen hela säsongen. Det var också skönt att se Assyriskaspelarna gå in hårt i närkamperna. Försvararna skulle ha större problem att freda sitt mål utan den hjälp de fick av sitt hårt arbetande mittfält. Varning för klyscha nu, men det var en riktig laginsats. Det känns som om Assyriska är på rätt väg igen. Det gäller att laget behåller inställning och fokus.

Att inte lovorda Marklunds insats skulle väl vara någon form av tjänstefel: tre mål, hårt jobb och bländande spel av lagkaptenen. Aziz Corr-Nyang fortsätter bjuda upp till dans. Simonsson fick ersätta för dagen sjuke Elias Merkes som vänsterback och gjorde det bra. Toompuu krigar förtjänstfullt vidare. Ett fall framåt för Dennis Östlundh sedan derbyt. Jag har högre krav på vår ”gamle” härförare och förväntar mig ännu mer vilja och engagemang.
Visst slogs en och annan passning bort, men krigarinställningen var tillbaka. Östlundh och Toompuu regerade över mittenriket idag, även om i alla fall Östlundh kroknade något på slutet. Det fick mig att undra en sak. Innermittfältarna Charles Sampson och Gerald Forschelet spelade från start förra helgen, igår satt Sampson på läktaren och Forschelet fick nöta bänken hela matchen. Det är snabba vändningar i Assyriska.

Det är många detaljer en tränare måste tänka på. När laget vinner finns sällan anledning att ändra på den magi som fungerat. Förhoppningsvis har Borgqvist äntligen hittat sin vinnande formel.

BETYG: