Våldet mot Assyriska FF:s spelare på stadion den 8 november handlade inte om en spontan handling utförd av en individ i tillfällig affekt eller glädjerus. Det är sinnebilden för en tystnadens acceptans av ett beteende baserat på samhällets uppdelning av ett ”vi” och ett ”dem.” Detta sker samtidigt som Assyriska FF och den assyriska folkgruppen i Sverige är mycket väl integrerade i samhället.

Att förpassa händelsen enbart till sportsidorna som ett säkerhetsproblem på arenan eller att endast diskutera händelsen som enskilda individers destruktiva beteenden är otillräckligt. Det är de karakteristiska kännetecknen i denna händelse som behöver debatteras.

Några journalister har tangerat detta, däribland Sundsvall Tidning: ”Men handen på hjärtat: nog hade det låtit mer och talats om högre och längre straff om det varit supportrar från Assyriska som skämt ut sig genom att ge sig på en djurgårdsspelare i stället för tvärt om!?” Följande debattartikel lyfter fram två sidor av samma mynt, den destruktiva och den konstruktiva sidan av fotbollen. Vi som skriver är forskare och samtidigt supportrar, assyrier och svenskar.

För att förstå händelserna på Stadion, så behöver vi sätta oss in i det som kännetecknar just denna situation. Det rör sig här om en kvalmatch, där Assyriska FF har en möjlighet att ta sig upp i allsvenskan och ett starkt utgångsläge med vinst efter första kvalmötet. I Djurgården IF:s (DIF) fall handlar det om att hålla sig kvar i allsvenskan, stor press efter förlusten vid första kvalmötet och en stark frustration för att laget hamnat i ett sådant kärvt läge. Det är denna negativa energi som kanaliseras när laget vinner och i en katharsisliknande form får utlopp i en okontrollerad planinvasion.

Liksom fotbollen generellt kännetecknas även denna match av två mot varandra positionerade lag och supportrar. Dessa positioner speglas i termerna hemma- och bortalag, men också i symboler som flaggor och färger. I det aktuella fallet kännetecknas mötet med det andra laget också av ett språkbruk som är förnedrande och aggressivt, t.ex. ”din jävla svartskalle, invandrare, jag ska döda dig.” Detta tydliggör att fotbollen i sig inte är avskilt från värderingar som finns i samhället och som är kopplade till konstruktionen av vi-dem.

Media är inte sällan en part som förstärker dessa kategorier. Under lång tid har en bild av Assyriska FF målats upp, där laget har betraktats som ett exotiskt ”invandrarlag,” ett lag med en sydländsk spelform och bestående av invandrare från Södertälje, införstått en klubb som är annorlunda och inte tillhörande den svenska fotbollskulturen. I en vi-dem relation, inom fotbollsvärlden såväl som i samhället i stort, kan det formas en bild av den farlige andre som hotfull och farlig.

En sådan syn på andra människor eller det så kallade motståndarlaget kan gå så långt att det förvränger vårt tänkande, fokus och minne, för att under vissa stressituationer till och med rättfärdiga vissa handlingar som annars aldrig skulle accepteras.

Att förklara det inträffade i termer av rasism vore alltför enkelt. Även om vissa förnedrande ord används i sammanhanget så är de endast en specifik form varigenom aggression kommer till uttryck, inte orsak till det som hänt. För hur skall vi annars förstå att endast en av fyra spelare som utsattes för våld i och med planinvasionen var av annan etnisk bakgrund än svensk. Våldet har nämligen också en symbolisk dimension, i det att spelarna symboliserar fiendebilden av motståndarlaget.

Enskilda människors handlingar kan förvisso grunda sig på fria val, men dessa handlingar är inte helt fristående från de attityder och beteenden som återfinns på skilda områden i samhället. Våldet på Stadion är därför en angelägenhet inte bara för fotbollsvärlden, utan också för vårt samhälle i stort. Att inte reagera mot incidenter av detta slag och föra upp det till diskussion på flera nivåer anser vi är ett felaktigt sätt att hantera det inträffade. Att blunda för och hålla tyst om den samhälleliga dimensionen av våldet är oansvarigt. Tystnaden blir då istället en stark röst som legitimerar sådana våldshandlingar.

Men låt oss nu byta perspektiv. Istället för att fokusera på våldet så kan vi också se närmare på den positiva kraften i fotbollen och hur den bidrar till en god samhällsintegration. Assyriska FF hade 2006 en supporter som sprang in på plan, men sedan dess har laget inte haft någon läktarincident i form av bråk. Svaret på detta kan vi finna i hur klubben hanterar relationen till sina supportrar, i den goda kontakten som finns mellan supporterklubben och polisen samt genom att närmare se på vilka Assyriska FF:s supportrar är.

Assyriska FF grundades 1974 i Södertälje. Idag, 35 år senare, har Assyriska FF visat på en utveckling som få klubbar har kunnat drömma om, med en spelartrupp bestående av individer av varierad kulturell bakgrund, Sörmlands största ungdomsverksamhet och en klubb som en specifik kulturell minoritet runt om i världen identifierar sig med. Vid lagets matcher är kvinnor, barn, äldre och präster lika närvarande som unga män. Det är just blandningen som är speciell för Assyriskas publik. Barnvagnar är en vanlig syn och alkoholpåverkade personer en sällsynthet. Söndagarnas matcher är inte sällan en del av en meningsskapande helhet, med start i kyrkan, lunch med familjen och avslutning vid fotbollsarenan.

Bakom den goda utvecklingen hos Assyriska märks en välintegrerad minoritet i samhället. Forskningsresultat visar att assyrierna är välintegrerade både politiskt och utbildningsmässigt, är företagsamma och organisatoriskt skickliga. Dessutom upplever de själva en stark känsla av delaktighet i det svenska samhället. Även om Assyriska 1974 startades av en grupp nybyggare, är det idag ett svenskt lag, präglad av en mångkulturell anda. Ur ett spelarperspektiv är Assyriska förmodligen mer etniskt svenskt än de flesta andra elitlag i Sverige.

Assyriska FF och assyrierna i Sverige får här representera ett positivt integrationsalternativ, där människor känner att de respekteras för sin bakgrund och de får vara med och forma det nya samhället, samtidigt som de själva omformas i denna process. Integration är inte en väg som ser likadan ut för alla och det handlar inte om att kasta av sig det gamla och ta till sig det nya. Det handlar om att ansvarsfullt och utifrån de möjligheter som individen och gruppen har stöpa om det gamla i en ny form. Kanske är Assyriska FF som företeelse det första exemplet på en klubb som syftar till att ge begreppet integration ett eget innehåll. Det utmanar i så fall vår syn på integration och vår bild av vad som är svenskt.

Undertecknare

Önver Cetrez, Ph.D., lektor i religionspsykologi och kulturpsykologi,
Uppsala universitet. Aryo Makko, doktorand i historia, Stockholms universitet. Soner Önder, M.A. statsvetenskap, Stockholms universitet. Zeki Yalcin, doktorand i historia, Örebro universitet. Maryam Garis Guttman, doktorand i socialantropologi, Göteborgs universitet. Kenneth Nordgren, Ph.D., lektor i historia, Karlstads universitet. Björn Horgby, Prof. i historia och ämnesansvarig för idrott-utbildningsvetenskap, Örebro universitet.