Den terrororganisation som allmänt kallas ISIS – dess officiella namn numera är IS (Islamiska Staten) – är den bäst organiserade och mest framgångsrika jihadiströrelsen på länge. Idag styr den över ett stort geografiskt område i Irak och Syrien med flera miljoner invånare. Hur kunde den nå sådana framgångar?
Den frågan får man svar på om man läser Patrick Cockburns bok The Rise of Islamic State. Cockburn är prisbelönad journalist som länge har verkat i regionen. Boken är inte särskilt omfattande och innehåller en hel del upprepningar. Men man får också svar på vissa frågor.
En sådan fråga är hur miljonstaden Mosul kunde falla så lätt den 10 juni förra året. Utan dess mer strid intog 1 300 ISIS-krigare staden som försvarades av 60 000 irakiska soldater. För ISIS och dess anhängare är segern ett bevis för att Allah är på deras sida. För oss andra levererar Cockburn en plausibel förklaring: Iraks armé är ett skämt.
Nominellt finns det 350 000 soldater i Iraks armé. De flesta har anslutit sig för att få lön. Sedan mutar de sina chefer för att få åka hem. Iraks armé har, enligt Cockburn, varit totalt korrumperad där alla försöker berika sig på olika sätt. Av de 60 000 soldater som borde ha funnits i Mosul i juni var de flesta de facto inte där. De som var där fick order av sina chefer att slänga sina vapen och springa. Vilket de gjorde.
En annan fråga som får ett svar i Cockburns bok är varför kriget mot terrorismen så totalt misslyckats. Idag är ju de jihadistiska terrororganisationer betydligt starkare än de var år 2001 när detta krig startade. Orsaken är enligt Cockburn att amerikanerna angrep helt fel fiende: talibanerna och Saddams Irak. De stater som i själva verket bidragit mest till islamistisk terror är Saudi-Arabien och Pakistan. Men som USA-allierade har de gått fria.
Saudi-Arabien har inte bara producerat 16 av de 19 självmordsterroristerna den 11/9 samt Osama bin-Laden och andra jihadistiska gurus, utan har också effektivt spridit sin extremkonservativa version av islam, wahhabismen, som utgör en grogrund för mer våldsbenägna tolkningar av islam. Pakistans säkerhetstjänst, ISI, har återigen varit grovt insyltad i att hjälpa talibanerna.
I ett Sverige där man nyligen haft en intensiv debatt om man ska ha militärt samarbete med Saudi-Arabien eller inte är det bra att det äntligen gått upp vilket problematiskt land det är fråga om. Det handlar inte bara om total brist på religionsfrihet, könsapartheid och brutala straff utan också om att landet använder sina oljemiljarder för att främja wahhabismen världen över. Det finns tusentals moskéer runt om i världen som är byggda med saudiska pengar. Och som bekant är det den som betalar som bestämmer så i dessa moskéer har det spridits ett farligt budskap. Följderna börjar vi se nu.
Det kan ännu nämnas att ordet ”assyrier” inte förekommer i Cockburns bok (däremot nog ”kaldéer” en gång). Som så många andra avetnifierar han Iraks kristna. En svaghet i en annars läsvärd bok.
Patrick Cockburn: The Rise of Islamic State. ISIS and the New Sunni Revolution. Verso 2015. 172 s.
