Bortgångne Fuat Deniz var en återkommande skribent för Hujådå. Hans texter handlade ofta om utbildning, assyrisk identitet och livet i diaspora. Vi väljer här att återpublicera den sista intervjun som Hujådå gjorde med honom.

”Fuat Deniz är universitetslektor vid Örebros universitet och författare till böckerna; ”En minoritets odyssée, det assyriska exemplet” och ”Ett liv mellan två världar”, som även den handlar om assyrier.

”Det har jag aldrig tänkt på”, svarar Fuat Deniz, på frågan om vilket assyriskt namn han skulle vilja ha om han fick välja.

– Jag brukar kalla mig själv för Ashurbanipal, säger han med ett skratt och fortsätter; – I den bästa av alla världar hade jag gärna velat ha ett assyriskt namn. Det hade varit väldigt roligt.

På översta våningen, längst bort i långhuset på Örebro universitets lokaler har Fuat Deniz sitt kontor. Ett litet kontor där hyllorna är fyllda med böcker och där ordning och reda råder. I hyllan ser jag boken ”Folksagor från Turabdin” som jag hinner ta en titt i innan Fuat är färdig med sina sysslor och redo för en liten pratstund.
Han är assyrier, författare till avhandlingen ”En minoritets odyssée, det assyriska exemplet” och till ”Ett liv mellan två världar” som handlar om assyriska ungdomar som befinner sig mellan två kulturer, den egna och den svenska. Han undervisar i sociologi vid Örebros universitet och är utan tvekan omtyckt bland sina studenter för sin förmåga att entusiasmera och för sin pedagogik.

Guld och gröna skogar
I byn Kerburan i Turabdin föddes Fuat Deniz som familjens förstfödde barn. Där bodde han inte länge då han, som fyraårig, tillsammans med familjen flyttade till Istanbul, för att fem år senare flytta till Sverige.

– Jag såg fram emot flytten till Sverige. Man hade en bra bild av europeiska länder, länderna med guld och gröna skogar och med stora möjligheter, vilket egentligen stämde.

Trots det har Fuat inte glömt sina rötter och livet i Kerburan.

– Nej, verkligen inte, vi åkte tillbaka till Kerburan på somrarna och jag har många minnen därifrån. Jag har inga minnen från de fyra år jag levde där, men sedan när vi åkte tillbaka skapade jag oförglömliga minnen. De lever ett lantligt liv i Kerburan och de övriga byarna. Det är ett behagligt och spännande liv, men jag såg det som primitivt.

AUF:s betydelse för den unge Fuat
Som ung assyrier var den assyriska föreningen och föreningslivet något man växte upp med. Fuat började som 17-åring bli aktiv i Assyriska föreningen i Örebro, precis i starten av den assyriska verksamheten på mitten av 80-talet. Han var aktiv i ungdomsstyrelsen och den assyriska verksamheten i ungefär fyra år. Flitigt skrev han för tidskriften Hujådå, deltog vid föreläsningar och började i sin tur föreläsa själv om assyrier både i Sverige och utanför statsgränserna. Assyriska ungdomsförbundet verkar ha betytt en hel del för Fuat Deniz vilket han understryker.

– Ungdomsförbundet har haft en betydelsefull funktion för mig och min utveckling. Tiden med AUF var stimulerande. Den ökade min kunskap om min etniska grupp och vår historia. AUF har även bidragit till ett större kontaktnät assyriska ungdomar emellan, som vidare har resulterat i nya vänner, som man annars kanske inte skulle ha träffat.

– AUF gav mig även en överblick av assyriernas situation idag och inte endast det historiska perspektivet. Förbundet bidrog framförallt med känslan om att man inte är ensam och den stärkte även ens identitet. Det fungerade som ett forum där man kunde ventilera sina tankar, funderingar, frågor och bekymmer. Kort och gott kan man säga att AUF var och är fortfarande en viktig läroskola för assyriska ungdomar.

En lång väg
Universitetsstudierna föll naturligt eftersom det ligger i Fuats intresse att läsa, skriva och öka sin kunskap. Studierna började med det samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet som han även fortsatte med på universitetet. Sociologi blev det ämne han fördjupade sig i, vilket resulterade i boken ”Ett liv mellan två världar” som var en C och D-uppsats. Denna skrev han tillsammans med en studiekamrat.

– ”Ett liv mellan två världar” handlar om problematiken att leva mellan två kulturer och frågor av den karaktären brottades jag själv med. Jag tyckte därför att det var ett bra tillfälle att skriva om det. Dessutom hade det på den tiden – 90-talet – inte skrivits mycket om invandrare och i synnerhet inte om oss assyrier. Mina egna funderingar och problem motiverade mig därför till att skriva om det.

Studerade i Uppsala
Strax efter att boken var färdig började Fuat undervisa samtidigt som han jobbade som forskare. Forskningsutbildningen vid Uppsala universitet förde honom 1995-96 till USA som forskarstudent. Tre år senare hade han skrivit sista meningen i avhandlingen ”En minoritets odyssée, det assyriska exemplet”.

– Avhandlingen om hur man förstår etnisk identitet och varför det är så pass krångligt, vilket det också är. Vad är det som händer? Kommer den att överleva? Frågan väcktes självklart på grund av att jag själv är assyrier och uppväxt med föreningslivet och AUF.
Boken är tjock och något svårläst, om man nu inte lever i den akademiska världen vill säga.

– Jo den är väldigt akademiskt skriven och jag måste säga att det var ett jobbigt arbete. Det blev väldigt omfattande, mer än nödvändigt, och det var känslomässigt jobbigt också. Jag kände att jag hade ett ansvar att lyckas och samtidigt ett ansvar mot gruppen, att kunna nå ut till läsare. Det var ett betungande ansvar och samtidigt var jag även mån om att det inte skulle bli en propaganda skrift, utan en vetenskaplig skrift.

Universitetslektorn Fuat Deniz 
Idag är Fuat Deniz alltså universitetslektor vid Örebro universitet där han undervisar i sociologi. Samtidigt arbetar han med ett forskningsprojekt som handlar om alternativ livsstil bland unga människor i det senmoderna samhället. Han trivs med sitt levebröd som till viss mån är ett självständigt yrke men kravfyllt.

– Man bedöms hela tiden och måste alltid prestera saker och ting. Jag tycker om det jag gör och bestämmer själv hur kurserna ska se ut och läggas upp. Det är alltid nya utmaningar man handskas med; man ska söka ny kunskap för att på så sätt även kunna ändra kurserna. Det handlar om att lära ut på ett bra sätt och kunna motivera studenterna, vilket är viktigt men även roligt.

Vill heta Gilgamesh
Efter en stunds funderingar kommer Fuat fram till att Sargon är ett väldigt fint namn men han skulle helst vilja heta Gilgamesh om han hade fått välja ett assyriskt namn.

– Ens namn blir ens JAG därför har jag aldrig tänkt på det, Gilgamesh får det nog bli. Gilgamesh är en sympatisk person. Han ställer de existentiella frågorna och är en person man lätt kan identifiera sig med. En stark och modig person.”
 
[FOTNOT: Intervjun är hämtad från ungdomssidorna i Hujådås juni-nummer 2003 och har också varit publicerad på www.auf.nu]