”Beth Nahrin of the Arameans, the beloved place of the Syrians”, så citeras den syrisk-ortodoxe biskopen och senare patriarken mar Afrem Barsom på Syrianska Ungdomsförbundets, SUF:s hemsida. För den assyriska rörelsen har mar Afrem Barsom alltid setts som den syrisk-ortodoxe patriarken som drivit den assyriska frågan och som alltid själv sett sig själv som en stolt assyrier. Men trotts detta lyckas våra systerorganisationer med SUF i spetsen att endast påminna sina medlemmar om detta citat, ett citat som olyckligtvis har förvirrat en hel del. Men vad ligger egentligen bakom att en så framstående assyrisk patriark endast blir ihågkommen med ett sådant citat?

Patriark Mar Afrem Barsom föddes 15 juni 1887 i Ninve, dagens Mosul i nuvarande Irak. I tidig ålder fick han lära sig franska och turkiska och senare även arabiska innan han 1905 skickades till deyro d’Mar Hananyo (Deyro d’Zafaran) i Turabdin för att fortsätta sin religiösa utbildning.

Det kom att dröja till år 1918 innan den dåvarande patriarken Elias III upphöjde Barsom till biskop och Syrien kom att bli hans nya biskopssäte. Denna period präglades av en hel del turbulens i det området då det första världskriget just hade kommit till sitt ände, ett världskrig som färgade Assyriens slätter röda av det folkmord som assyrierna utsattes för.

Under det kommande året beslutades att en fredskonferens skulle hållas i Paris och då Barsom var erkänd duktig i det franska språket var det han som fick uppgiften att tillsammans med en syrisk-ortodox delegation föra det assyriska folkets talan på konferensen. Biskop Mar Afrem Barsoms inledningstal under konferensen löd som följande:

”Vi har äran att till fredskonferensen meddela den information som Hans Helighet den Syrisk-ortodoxe patriarken har gett mig till uppgift att framföra konferensen om det lidande och den upprättelse vår uråldriga assyriska nation som till mestadels återfinns vid floderna Tigris och Eufrats norra dalar i Mesopotamien…” [läs hela här]. Intressant för vår del är att det inte finns en tvekan om vilken nation som Mar Afrem Barsom företräder och försvarar under konferensen. Tydligt och klart beskriver han sin nation som ”den uråldriga assyriska nationen”.

Biskop Mar Afrem Barsom fortsatte långt efter fredskonferensen i Paris att ta alla tillfällen han kom åt att beskriva sin assyriska nation. Under sitt besök i USA 1927 skrev tidningen Worcester Telegram and Gazette detta om honom: ”Hans Eminens har givit lektioner i hur psykologin hos assyrierna i USA fungerar. Hans uppdrag har varit att få en ökad förståelse för det assyriska folket bland amerikanerna.”

Patriarken Mar Elias III lämnar slutligen livet som vi känner till det året 1932 och det efterföljande året, den 30 januari 1933, lyckas den syrisk-ortodoxa synoden välja Mar Afrem Barsom till sin nya patriark som officiellt fick titeln Mar Ignatius Afrem I Barsom. Att det just blev Mar Afrem Barsom som utsågs till patriark, han som mer ofta än sällan använde benämningen assyrier för sitt folk, är en tydlig indikation på att det var just den benämningen som ansågs vara den mest rätta för vårt folk. Åtminstone bland de lärda som hade läst på de olika universiteten och skolorna i området, vilket var en grupp som de syrisk-ortodoxa biskoparna faktiskt sållades till.

Även i hemlandet bland de syrisk-ortodoxa själva var det absolut ingen tvekan om vad för person Mar Afrem Barsom ansåg sig vara. På 1950-talet uppfördes exempelvis en inskription över den syrisk-ortodoxa kyrkan Mar Barsawmo i Midyat där patriark Mar Afrem Barsom beskrivs som följande: ”Patriark Mar Afrem assyriern…”. Inskriptionen finns självklart fortfarande kvar och jag rekommenderar alla som någon gång besöker hembyarna att ta en titt över kyrkan i Midyat.

Under Mar Afrem Barsoms tid som patriark över den syrisk-ortodoxa kyrkan blomstrade inte bara den assyriska rörelsen i allmänhet men i synnerhet bland den stora gruppen syrisk-ortodoxa i diasporan. Främst fanns det stora syrisk-ortodoxa grupper i USA ledda av bland annat stora assyriska nationalister som Naum Faiq och David Perley som inte räddes försvara sin etniska identitet. Tvärtom kom varje etablerad syrisk-ortodox kyrka i USA under patriark Mar Afrem Barsoms tid att bära det officiella namnet ”Assyrian Orthodox Church”. Till och med det syrisk-ortodoxa ärkebiskopsstiftet i USA gick officiellt under namnet ”Assyrian Orthodox Archdiocese” och i ett brev till kyrkomedlemMarna, daterat 12 augusti 1952 vädjar den dåvarande syrisk-ortodoxe ärkebiskopen i USA Athanasius Yeshue Samuel till sina syrisk-ortodoxa medlemMar att han ”behöver varje assyriers hjälp som har kärleken till kyrkan och nationen i hjärtat”.

Så långt mådde det assyriska folket väl och var enade under det assyriska namnet. Ända från patriark till det vanliga folket oavsett vart i världen man än levde, i hemländerna eller i diasporan, kämpade man tillsammans för att skipa rättvisa för det assyriska folket. Men det som är gott varar tyvärr aldrig länge. Men vad fick egentligen patriark Mar Afrem Barsom att sälja sin identitet och gro splittring inom sin tidigare enade assyriska nation? Förhoppningsvis får ni ert svar i del två av denna artikelserie.