Det har funnits en viss oklarhet kring ARS:s inställning i frågan och därför vill vi komma med ett klargörande. Assyriska riksförbundet är inte och har aldrig varit motståndare till tanken på en säkerhetszon på Nineveslätten. Däremot tror vi inte att det är ett realistiskt alternativ, vilket gör att vi måste presentera andra lösningar.
Ledningen för ARS har varit tydlig om sin åsikt hela tiden. När Europaparlamentet i mars 2015 godkände en resolution om att medlemsländerna skulle verka för en sådan säkerhetszon kommenterades detta av riksförbundet här på Hujådå på följande sätt:
Att Europaparlamentet antar en dylik resolution är definitivt inte betydelselöst. Det lyfter frågan och är en viktig viljeyttring från en betydande global aktör.
Förbundsordförande konstaterade däremot att förslaget knappast kommer att förverkligas:
Just nu finns det dessvärre ingenting som talar för att de europeiska länderna skulle skicka militär till Irak för att där säkra ett område åt assyrier och andra minoriteter. Putin har tagit en betydande del av Ukraina utan att något europeiskt land har skickat in sin militär. Om viljan att agera är så svag då det gäller Europa är den knappast mycket större när det gäller Irak.
Denna bedömning har visat sig vara helt korrekt. Inte ett enda av EU:s medlemsländer – och inget annat land heller – har uttalat sitt stöd för en säkerhetszon, än mindre sagt sig vara berett att agera militärt för att en sådan ska komma till stånd. I slutet av mars 2015 hölls ett möte i FN om minoriteterna i Irak. Många länders delegater talade varm om att skydda minoriteterna, men ingen nämnde någon säkerhetszon.
Detta är helt klart och borde förstås av alla: ARS är inte emot en säkerhetszon. Däremot tror inte ARS att det är realistiskt att FN eller någon annan makt skulle skapa en sådan. Att inte tro att ett förslag är genomförbart är inte det samma som att motsätta sig detta förslag.
I detta läge kan man göra olika saker. Man kan ge upp. Det kommer ARS aldrig att göra. Man kan fortsätta att kämpa för en säkerhetszon, men det blir en kamp för det omöjliga. I stället har ARS valt en annan väg: att framföra ett tredje alternativ.
Så här uttrycktes det av ARS:s ordförande i nämnda artikel.
När situationen är som den är blir därför det realistiska alternativet att utrusta de assyriska och yazidiska försvarsstyrkorna på plats. I stället för att vänta på att USA eller EU kommer och räddar minoriteterna bör assyrier och yazidier få hjälp med utrustning och utbildningen så att de kan rädda sig själva.
Nästan ett år senare gör vi fortfarande samma bedömning. Det är en mer realistisk – men inte lättförverkligad – idé att omvärlden beväpnar assyrierna än att hoppas på att något land skickar egna soldater för att slåss för dem.
