För tre år sedan var Ashur Ibrahim en framgångsrik volleybollspelare. Idag är han 22 år gammal och bär tröja nummer tio i Södertelge Volley – drömmen om en elitkarriär är urholkad.
– Jag drömde om att bli en av de tio bästa i världen, nu handlar det mest om kärleken till sporten, säger Ashur.

Ögonen är tindrande. Leendet är som vanligt på plats. Ashur Ibrahim sätter sig på café 60 och spejar ut över folket likt en örn. Han rör om sin chai latte och försöker välja ut rätt ord på en fråga som han fått förut.

 – Varför volleyboll före fotboll? Den frågan har jag fått för många gånger. Men det har alltid varit min favoritsport. Jag är visserligen fotbollsintresserad och brinner för Assyriska, men mina morbröder spelade volleyboll och ända sen jag var tio år har det rullat på. Sen är det tröttsamt att hela tiden besvara samma fråga, men jag förstår ju att folk vill veta varför valet föll på volleyboll.

Ashur intervjuades för tre år sedan av Hujådå. Då var han en talangfull nittonåring med ofattbart många meriter och stoltserade med fem SM-guld. Ingen assyrier i hela Sverige spelade på hans nivå men i dag är det annorlunda:
 – Min bror Dany har kommit in i A-laget med stormsteg. Det är en trygghet att ha någon på planen som man känner så bra, och samtidigt är jag riktigt stolt över att det är min egen lillebror som står där och spelar med mig. Det är helt fantastiskt. Jag tror dessutom att han har potentialen att bli bättre än mig, men det är upp till honom.
Ashur tar en klunk latte och behåller sin stadiga blick.
 – Turligt nog spelar vi inte på samma position, det skulle vara för jobbigt att konkurrera med sin bror. Han spelar libero och jag är spiker.

Vad menas med spiker?
– Det finns två typer av spiker, höger och vänster. Jag är vänster – det innebär att jag är servmottagande, jag tar emot servar och spikar. Den högra tar inte emot några servar. Komplicerat, va?
Och så ler han stort. Glädjen strålar oavsett situation, och just glädjen är Ashurs drivkraft i volleyboll:
 – Volleyboll ger mig så mycket glädje. Förut drömde jag om att bli en av de tio bästa i världen, men nu handlar det mest om kärleken till sporten. Jag älskar att spela. Precis som fotbollsgalna grabbar växer upp med fotboll så har jag vuxit upp med volleyboll och sporten har blivit en drog för mig. Den är omöjlig att vara utan.

Ashur är, som namnet antyder, en riktig assyrisk patriot. Hemma hänger assyriska tavlor lite varstans, och så länge volleybollen inte kommer i vägen står han på Jallavallen för att heja fram AFF till seger. Men hur viktigt är det att assyrier inte glömmer sin identitet?
 – Det är livsviktigt. Vi har inget land och om vi inte tar vidare vår identitet så kommer vi till slut försvinna. Varje assyrier måste känna ett ansvar mot sitt folk och sin nation. 

Är du aktiv i föreningslivet?
 – Ja, jag sitter i Assyriskas ungdomssektion i Södertälje. Vi anordnar olika tillställningar och har en ungdomskör.

Studier?
 – Jag går en yrkesutbildning. I februrari blir jag förhoppningsvis färdig och kan då kalla mig vatten- och avloppsarkitekt.

Hinner du med att kombinera ihop allt med volleybollen?
 – Några av mina bästa egenskaper som människa är att jag är oerhört driven och bra på att planera. Det bildar en slagkraftig kombination som får allting att rulla på. Det handlar självklart om att vara målmedveten också, man får inte ge sig. Allt handlar om att gilla läget. Jag har fem yngre syskon hemma men för mig är det bara kul, även om jag inte får lugn och ro förrän sent på kvällen.

Och dina bästa egenskaper på planen?
 – Jag har bra servar, spelar bra försvar och är bollskicklig. Eftersom jag saknar längden måste jag använda hjärnan mycket mer, och därmed anser jag mig själv vara spelintelligent. Något jag måste förbättra är att tajma mina blockeringar. Om du tänker att en lång spelare hoppar upp för att blocka så räcker det med ett litet hopp, men jag är bara 177 cm och måste hoppa i rätt läge hela tiden. Dessutom kan man alltid förbättra inställningen, den sviktar exempelvis när jag tycker att jag får för lite speltid.

Du var inne på att servmottagningar är viktiga för en spiker…
 – Servmottagningar är spelets ryggrad, de vill jag definitivt förbättra!

Ashur är alltså vänsterspiker, en Assyriska-supporter sedan barnsben och en student på Nackademin. Vad värdesätter han annars i livet? Han tar några djupa andetag och ser fundersam ut innan han svarar.
 – Familjen och vännerna. Utan stödet från mamma och pappa så hade jag förmodligen inte spelat volleyboll just nu för jag blev ganska knäckt när jag inte blev uttagen till landslaget, med tanke på att jag ändå var en av de bästa på pojklandslagslägret för några år sedan. Främst pappa har gjort mig psykiskt starkare i motgångar och mamma är alltid där med en assyrisk mammas lejonhjärta. Därför var det här ett naturligt tatueringsval, säger Ashur och kavlar upp ärmarna.
Två namn skrivna på gammalassyriska pryder hans överarmar: Albert och Khaton.
 – Pappa på höger arm, det symboliserar styrka.  Mamma på vänster, närmast hjärtat.

Namn: Ashur Ibrahim
Ålder: 22
Bor: Södertälje
Familj: Pappa, mamma, fem yngre syskon
Förebild: Usain Bolt och min morbror Affe
Styrkor: Försvarsspel, servar och spelintelligensen
Svagheter: Längden och blocket

Favoritlag i fotboll: Assyriska FF och SSC Napoli
Favoritspelare i Assyriska: Andi Toompuu, fortfarande
Favoritfilm: Patrioten
Favoritmaträtt: Kutle, helt klart

Fem snabba

Al Pacino	Robert de Niro	”De Niro!”
Skola	Jobb	”Jobb, jag är vuxen nu…”
Göran Marklund	Ceyhun Eris	”Lägg av…”
Pizza	Kebab	”Kebab”
Östassyrisk musik	Västassyrisk musik	”Östassyrisk, utan tvekan”

Nemrud Kurt