Inför den årliga minnesdagen för Seyfo anordnar Seyfocenter i Sverige två föreläsningar med den kurdiske författaren Orhan Miroglu. Syftet är att diskutera kurdernas roll i och förhållningssätt till Seyfo. Fehmi Barkarmo, ordförande för Seyfocenter i Sverige, svarar här på Hujådås frågor.

Hujådå: Varför vill ni ta upp dessa frågor just nu?

 F. Barkarmo: Frågan om kurdernas roll i Seyfo har olika sidor. Kurdernas aktiva delaktighet i folkmordet har lämnat djupa spår i vårt folks minne och förorsakat en stark misstänksamhet mot allt som är kurdiskt, för att inte säga en fientlig stämning om än under ytan. Det fasansfulla som hände under Seyfo ger än idag fortfarande upphov till rädsla och misstänksamhet så fort begreppet ”kurd” förs på tal. Den negativa inställningen har oftast varit ett hinder i vägen för en konstruktiv dialog med kurdiska organisationer och intellektuella personligheter, även om det kunde ligga helt ärliga avsikter bakom initiativen från kurdiskt håll. Samtidigt vet vi att det även har funnits enstaka kurder som till och med har riskerat livet för att kunna rädda delar av vårt folk undan folkmordet. Detta plus en del uppriktiga initiativ till försoning från en del kurdiska intellektuella och politiker under de senaste åren ger oss anledning att öppna frågan om ”kurdernas roll i Seyfo” för diskussion.

Hujådå: Kan du nämna några exempel?

 F. Barkarmo: Det mest nämnvärda av dessa är den kände sheiken Fathallah som under folkmordet Seyfo åkte runt i assyriska byarna och kämpade för att övertala både kurder och turkiska soldater att avstå från att döda assyrier. Ett annat hedersvärd handling är att den kurdiske mannen Berzan Boti i maj 2010 lämnade lagfarten till alla sina marker över till Seyfo Center. Hans motivation var att dessa marker inte tillhör honom utan tillhör assyrier som har mördats i området och att han genom att återlämna markerna till dess rättmätiga ägare assyrier ber om ursäkt för vad hans förfäder har gjort mot assyrierna. Ett tredje exempel är att den nuvarande kurdiska politiska rörelsen i Turkiet har lyft upp en assyrier till maktens korridorer i Ankara genom att låta kurderna rösta fram assyriern Erol Dora till ledamot i det turkiska parlamentet, vilket jag tolkar som ett tecken på god vilja och ett ärligt närmande till samarbete mellan kurder och assyrier. Till sist men inte minst vill jag nämna DTP:s (partiet för demokratiskt samhälle) språkrör Ahmet Turk som under sin valturné förra året besökte assyriska kulturföreningen i Midyat där han öppet bad om ursäkt för de kurder som deltog i det assyriska folkmordet 1915. Ahmed Turk uppgav att de känner sig skamsen på grund av ”deras” deltagande i folkmordet, när de blickar mot deras armeniska och assyriska bröder.

Hujådå: vad förväntar du att föreläsningarna och påföljande diskussionerna ska leda till?

 F. Barkarmo: Framför allt hoppas jag att detta ska leda till att man både från assyriskt och kurdiskt håll inleder en öppen och ärlig dialog om att etablera ett samarbete mellan våra organisationer. Ett sådant samarbete måste vara grundat på ömsesidig respekt för båda folkens integritet och suveränitet som folkgrupper. Men framför allt måste samarbetet föregås av en försoning som kräver ett klargörande av kurdernas skuldfråga i Seyfo. Som en naturlig följd av föreläsningarna och diskussionerna hoppas jag att vi ska uppnå ett mer politiskt betingat erkännande från kurdiskt håll. Vi har som sagt, under de senaste åren fått en del starka positiva signaler från vissa kurdiska organisationer och vissa personer som räknas till den kurdiska intellektuella klassen. Men vi står fortfarande långt ifrån ett allmänt vedertagen kurdiskt erkännande som inte lämnar plats åt några ”men” och ”kanske”. Tyvärr möter vi fortfarande kurder som försöker ursäkta det som vissa kurdiska klaner gjorde under Seyfo med att hävda att ”även kurderna har mördats” vilket i och för sig är sant, men för det första är det inte assyrierna som har mördat kurderna utan tvärtom och för det andra, att även kurderna har mördats ursäktar inte deras aktiva delaktighet i genomförandet av folkmordet.

Hujådå: Varför just Orhan Miroglu?

 F. Barkarmo: Orhan Miroglu är en mycket känd författare som har skrivit åtskilliga artiklar och böcker om minoriteterna, förtrycket, folkmordet och särbehandlingen i Turkiet. Han har därför blivit föremål för förundersökningar och riskerat åtal flera gånger. Han har gjort sig känd för att även i Turkiet öppet tala om folkmordet. Bl. a har han skrivit en bok (”(Affet Bizi Marin”) om vårt folk och folkmordet. Allt detta sammantaget gör honom till en lämplig person att föreläsa i ämnet. Det finns flera kurdiska författare och intellektuella som är väl insatta i dessa frågor och jag hoppas att vi ska i nästa steg kunna organisera en paneldebatt med både assyriska och kurdiska deltagare. På så sätt hoppas jag att Seyfo Center ska ha lagt grunden för en fortsatt dialog och samarbete mellan båda folken.