Menar hon att Jag ska knacka på en mans dörr och dricka hans kaffe? Förut skulle en man jaga mig, göra sin förförelsedans för mig, locka mig, övertyga mig om att han är en bra och värdig man, och sedan knacka på mina föräldrars dörr för att dricka kaffe.
Nu föreslog mamma att jag ska leta efter mannen, berätta för honom varför jag är bra, hoppas att vi hittar varandra, och kanske till och med föreslå att han knackar på min dörr.
Intressant. Klart jag vet att jag kan göra detta, men jag visste inte att min mamma kunde föreslå det.
Även min mormor, min fina söta Oma som lämnade oss för hastigt, var modern. Hon brukade fråga när jag skulle träffa en man. Hon sa att tiderna har förändrats. Det är tjejerna som skaffar männen nu. Hon avslutade oftast med jalla, gör nåt, rör på dig, hitta honom, gör mig glad, jag vill dansa på ditt bröllop.
Min söta Oma som för längesen brukade säga att en kvinna ska sitta hemma och vänta på en man. Min söta Oma som trots sin analfabetism hade lämnat gamla värderingar och följde den assyriska kvinnans resa från ”fin” till stark.
Jag ville lugna mamma och berättade att jag skrivit in mig på en dejtingsida. Hon blev glad. Snart frågade hon hur det gick så jag lugnade henne med att berätta att jag hade träffat 11 män.
Oj, vad bra, vad kul sa hon. Och? Frågade hon.
Vadå och? svarade jag.
Ja, men vad har hänt då? Vem gillade du?
Ingen, svarade jag.
Hon tittade på mig.
Vad menar du?
Hon tog pekfingret och bildade en stor cirkel i luften medan hon försökte förstå. Av allllla 11 män så hittar du inte en enda? Frågade hon och höll upp pekfingret framför sig.
Jag var tvungen att skratta. Det gick inte att göra henne nöjd. Jag svarade att det inte är så lätt att träffa någon. Men hon gav sig inte, hon ville veta vad det var för ”fel” på männen. Jag ville lugna henne så jag gick med på att berätta och hennes svar var snabba och självklara.
Jag: Ett par av dem är för korta.
Min mamma: Du kan ha på dig låga skor.
Två av dem har barn.
Vad förväntar du dig i denna ålder?
Flera är tråkiga.
Tror du att du ska skratta dig igenom ett äktenskap?
En saknar utbildning.
Han kan studera.
Någon är arbetslös.
Du har också varit arbetslös.
En annan saknar ambitioner och verkade inte vilja ha mycket av livet.
Han kanske ändå är en bra person.
Och då slog det mig. Varför såg hon inte dessa saker som problem? Varför gjorde jag det?
Hon har varit gift i 35 år och vet att ingen är perfekt och att man alltid måste kompromissa. Jag antar att hon tänker att jag vill ha en perfekt man. Jag antar att hon tycker att jag har en naive bild av en relation.
Jag är nästan rädd för att berätta om männen jag går på dejt med. Min mamma kommer att såga mig. Jag vill inte höra att jag är orealistisk. Jag vill tro att prince charming finns där ute.
Jag sa till mamma att jag inte kan kompromissa för mycket. Att jag är en jackpot; för bra för att ta vem som helst. Hon förstod vad jag menade men pekade med aja baja fingret och sa, akta dig bara så att du inte förblir en jackpot singel.
Det lustiga är att det verkar lättare för min mamma och Oma att anpassa sig till nya tider än det är för mig. Jag är fast i de gamla aja baja visorna om att inte vara lättfotad. Det är klart att jag tar för mig, men det finns fortfarande en fin-flicka-nerv som sitter fastklämd i ryggraden och är svår att bota. Så det blir lite märkligt att höra samma personer som odlade, gödde och bekräftade nerven att säga motsatsen.
Därför är det bättre om min mamma tror att jag är som tjuren Ferdinand som sitter under ett träd och softar.
